I morse då jag travade ut till lagårn visade termometern modiga minus tjugo. Suck. Fann mitt stackars fähus helt famnat i köldens grepp. Alla hönsens vattenbingar var frusna. Uppgivna och med ettriga näbbar hackade de på isen och blängde med vindögd blick på det underliga vattnet som inte lät sig drickas.
Skeden, med vilken jag blandar katternas gröt bestående av torrfoder och halv burk kattmat, stod fastfrusen i sitt kärl. Under stora åthävor, ackompanjerat av osande svordomsramsor, lyckades jag slå loss den ur ismassan den så att hungriga katter kunde få sin frukost.
Äggen låg nära nog frusna i redena, men med tanke på den ringa äggförekomsten, är det kanske ett mindre problem. Vattnet i ledningarna var fruset, det blev många och långa sträckor med vattenbärande i hinkar för att djuren skulle få sitt. Märrarna fick stå kvar inne och sprida lite värme så kanske kan en eller annan ispropp tinar upp framåt dagen.
Jag borde nog själv fundera på att tina upp lite. Så nu ska jag titta på Vasaloppsstarten. Det är ett vårtecken som heter duga!
Nedfrusen lagård till trots…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar