I morse stannade vi upp en liten stund när vi hörde skatorna skräna ovanligt högt. De slogs som vanligt om överbliven mat efter katternas frukost på farstutrappen.
Här gör nämlingen alltid skatorna ”tabberas” på kattmaten sedan katterna plockat ut det godaste. Under fastligt skränande slåss de om maten, retas, tetas, skriker - och äter. Efter att farstubron blivit kliniskt ren från varenda liten smula återgår de till sina vårbestyr.
De hoppar och flyger runt för att leta pinnar. Med sin mattsvarta näbb kniper de hårt om de pinnar som bedöms vara till nytta. På sitt lite halvklumpiga sätt flyger de till något av gårdens många skatbon för att bygga, förstärka och förbättra inför kommande värp- ruv- och småbarnstider.
- Ja si skater, di gör inge annat än skränar, äter och bär omkring på pinnar, sa Husfar.
En kommentar som, för att vara från honom, måste sägas vara osedvanligt filosofisk och levnadsvis betingad.
Någon timme senare möttes Husfar och jag på stigen ut till lagårn. Han var på väg ut och jag på väg in. Jag hade just varit ute och hämtat lite småsprättved till vedspisen medan jag tog sista bettet i ett vinteräpple. Kände mig ganska väl till mods och gick och smågnolade lite.
Då sa Husfar;
- Ja, si skater, di gör inge annat än skränar, äter och bär omkring på pinnar…
Mickan, you make my day!
SvaraRaderaKram <3
Hihihi! Klockrent! :P Dessa skator!
SvaraRadera