En helt ny upplevelse

Oh en sådan vacker och välkomnande syn som mötte mig här hemma i vägskälet när jag nyss kom hem efter en för mig ovan men givande, arbetsdag på ett kommunalt boende där jag idag "gick bredvid" för att få mer insikt om arbetets göromål och ändamål.

Synen som mötte mig var ett helt gäng fina djur och söta kalvar från Änga Simmental som ömsom låg, ömsom stod och idisslade "nere i Annes" som man alltid sagt här på gårn om stugan i vägskälet.

När Corona kom blev jag först bara väldigt ångestfylld och ängslig och drog mig tillbaka (mer än vanligt :-)) Men så småningom tänkte jag om, kände plötsligt en insikt om att vi som känner oss starka och friska istället får borsta upp oss och ta ansvar och hjälpa till i allt det som händer kring oss och när vården går "på knäna". Så jag kontaktade kommunens bemanningsenhet och sa helt enkelt:

- Jag vill gärna hjälpa till, använd mig där ni tror att jag kan göra nytta.

Därför har jag nu några "gå-bredvid-dagar" på kommunala boenden inplanerade och idag var den första.

Fast nu ska jag emellertid, liksom Kronblom, vila lite middag ty jag har varit vaken sedan halvtvå i natt då Husfar Göran kom hem från sitt jobb varpå hundarna skällde så att jag vaknade. Sen kunde jag inte somna om, litet spänd och nervös inför detta nya som väntade mig denna morgon.

Nu, däremot, känner jag bara lugn och förnöjsamhet, tacksam över dagens gåvor. Över positiva möten med fina kollegor och goda samtal med några av de boende. Och, förstås, den vackra synen av djur i småländsk torparmiljö här hemma i vägskälet...

SKITKUL PÅ LANDET!

Hahaha, jag bara MÅSTE dela en just upplevd liten anekdot med er.

En tankbil som sysslar med att tömma avloppsbrunnar stannade här på gården. Jag satt här vid mina datorer och såg en välbyggd man som först gick till vattenbrunnen men sen snabbt hastade vidare ned över lagårdsgatan och försvann ned mellan boden och lagårn.

Jag insåg att detta nog tarvade en insats från tant så jag gick ut. Sket i att ta på mig några dojor utan tassade ut på gårn i raggsockor.

Bara sekunder senare kom mannen pilandes tillbaka och rundade boaknuten i sin jakt på skitbrunnar. Vi möttes på mitt på den nylutade häradsvägen.

Jag sa:
- Söker du något?
- Ja, bajs!!!
Öh....
- Mitt bajs, frågade jag?
- Jag vet inte, sa han.
- För mitt har ni redan hämtat, bara för ett par veckor sedan.

Han sa adressen dit han skulle och jag visade vart gårn som han sökte var belägen. Jag reflekterade plötsligt över hur snygg bajshämtaren var, över hans stockholmsdialekt, hans glimrande öronhänge och fina supercharmiga leende.

Jag sa:
- Sån dialekt och så snygg och så ägna sitt liv åt att köra skit???

Han svarade rappt.

- Ja, men jag tjänar sktibra, och tillade därefter med plirande ögon;

- Och så får jag träffa skitsnygga kunder, sa han och blinkade flirtigt med ena ögat.

Hur salig blev inte jag...

Jag ringde upp ägaren till den aktuella bajsbrunnen som var målet för den snygge bajshämtarmannen.

Jag och bajshämtarmamnen trängde ihop oss vid min telefon på vilken jag slagit på högtarlarfunktionen medan husägaren i telefonen berättade för bajshämtarmannen var hanses bajsbrunn låg.

Placering förtäljdes och bajshämtarmannen och grannen var rörande överrens. Plötsligt insåg jag att den snygge bajshämtarmannen och jag inte höll tvåmetersavståndet och jag sa:

- Men gud, vi håller ju inte på restriktionerna!

- Äsch, sa han, så länge vi inte pussas så...

Jag reagerade impulsivt och utbrast:

- Mmmmm, fast det kunde jag nog annars ha tänkt mig.

Han sa:

- Jag mä.

- Vet du, jag kommer efter att Corona är över. Och då ska jag ha polerat upp min röda bajshämtarbil så att den blänker, sa den snygge bajsmannen och klappade på bajsbilens tank några gånger.

Alltså ibland är det jäkligt kul att bo på landet och värdesätta små, små saker och samtal...

Majmorgon vid Lyckopöle

Dagen har bräckts efter en kylslagen natt. Frosten ligger vit ute på Stuvegärdet. Rök svävar trolskt ovan dammens vattenyta. Solen har letat sig fram ovan horisonten och kastar sina första strålar på både påsklilja, kabbeleka och pingstlilja som kringgärdar Lyckopölen.

Gården är aldrig så vacker som i den sköna Majmånaden då poppeln doftar, körsbärsträden blommar, aplarna står i knopp och Lyckopölen är full av vatten och härbärgerar både knipa och gräsand.

En ny dag ligger framför oss, låt oss ta tillvara på den på bästa sätt. Ta väl hand om dig själv – och andra om du kan och orkar. Önskar dig en jättefin Thors Dag! Gomorrhår

Sötnöten Ines

Åh, hon är bara sååååå söt, vårt yngsta barnbarn Ines.

I den här utstyrseln är fyra generationer involverade.

Koftan stickade Farmor Ingrid till Lowisa när hon var liten.

Jag och Göran gav den sedan till Lowisa som nu har den på Ines.

Alltså bär nu Farmor Ingrids yngsta barnbarnsbarn koftan som hon stickade till sitt första barnbarn 1987.

Kycklingar är spännande men också lite läskigt... 

Glimtar av vår vår!

Vårfjäderfä

Vårtussilago

Vårens första vitsippebukett

Bukett med stora sippor och pärlhyacint

Jordkällaren i vårskrud

Kattgubbe på Trästubbe

Citronfjäril

Vacker vårmorgon

Nya fågelholkar

Mini har tagit sig ett vårbad och därefter rullat sig i grus

Jag är uppe med kaffekorg till pojkarna som röjer "Nye Betesvallen"

Vacker pensé

Nunneört

Vårdans med omaka partner

Vovvarna letar boll

Mini ska bli vårfin

Enkel lunch i vårvädret

Katt på hett plåttak...

Orostider...

Vi lever i en märklig tid i och med Coronaviruset och många äldre hålls isolerade på äldreboende eller i sina hem. Jag försöker göra små gärningar för att försöka sprida lite glädje så gott jag kan. 

Bland annat signerade och paketerade jag bokpaket med mina fyra årstidsböcker i vilka jag stoppaade jag i några av mina gladaste vykort. Dessa åkte jag med till Vetlanda och skänkte till kommunens elva äldreboenden. Jag hoppas att i alla all någon blir glad av att botanisera i böckerna som är fyllda av foton på djur och natur och småländsk landsbygd. 

En annan sak jag gör är att göra storkok och mecka matlådor som jag åker ut med till  nära och kära, bland annat klanens farmor Ingrid. Det är kanske inte så roligt att ställa sig att laga mat när man är ensam hela dagarna. 

Det känns gott i mig själv att göra dessa gärningar. Jag själv känner både rädsla och obehag och på något sätt blir jag lite lugnare av att försöka göra något för någon annan. 

Vi måste vara rädda om varandra och ta hand om både oss själva och varandra. 

Kram Kram  

Gåsbesök

Det händer en enda morgon, kanske vart tredje år, att det kommer gäss på besök till gårdens lilla Lyckopöl. Idag var en sådan morgon. Med ett förfärligt högljutt skränande, som fick både hundar och mig att sätta oss käpprätt upp i sängen, landade det här paret rätt ned i Lyckopölen.

Jag skuttade upp ur sängen, rusade ned och bytte objektiv på kameran och så snubblade jag upp igen och ut på balkongen och tog några bilder av det celebra besöket.

Här bjuder jag på dem!

Go påsk

Skärtorsdagsnatt kl 02.03

Borde varit full fest på Blåkulla vid det här laget.

Istället är jag och alla mina katter hemmavid och kvasten är, som Stefan Löven förespråkat i dessa coronatider, parkerad utomhus - outnyttjad.

Men en bild vill jag ändå bjuda er på och önska er alla en riktigt fin påskhelg, trots allt.... Kram mitt i natten från mig och mångubben som inte låter mig sova...

Platt fall i leran

Igår lagade jag massor av lasagne på alldeles nymalen färs (välsignade Helges Livs med sin fantastiska delikatessdisk!!!) rikligt med nyriven ost i bechamelsåsen som jag kokade. Och sedan monterade jag lasagne i flera folielådor, körde med färska plattor idag, senast hade jag hårda plattor med spenat i.

Idag skulle jag åka till nära och kära och dela ut lite mat men ville också ha med lite glädjeblomster från Kärr till Lillafarmor Ingrid. Påskliljor plockade jag här ute runt dammarna men björkriset gick jag ner i ängen för att plocka. Det gick sådär...

Klumpiga jag! Haha.

Nåväl, Lillafarmor blev glad för både besök, mat och blomster. Jag ställer sakerna på trappan, ringer på dörrklockan och så går jag ut några meter på trädgårdsgången. Vi tror och hoppas det är riskfritt.

Glada blev även de andra som jag delade ut Mickans Lasagne till. Det känns så fint att glädja andra människor med små gåvor som en matlåda, några Kärraägg och kanske lite blomster. Det gör även mig lite gladare!

Nu önskar jag er alla en fortsatt fin onsdag. Och glöm inte tvål o vatten, handsprit och att hålla avstånd!

Puss o Kram,
Mickan

Lille Husfar

Gomorrhår finaste ni alla!
Jag sitter här och kurar gryning i mitt älskade kök. Har faktiskt en bukett tulpaner bredvid mig som Husfar överraskade mig med igår.

Både vackert att se på men kanske är det ändå gesten som värmer mest i hjärtat.

Ja. lille Husfar, bland är han ett vresigt gubbskrälle gjord av vreborr o tvärträ och i nästa stund en liten gosig pluttesnutt som jag älskar vansinnigt mycket.

Han kom hem med blommorna och sa: Jag trodde kanske de här skulle pigga upp dig lite älskling!

Jag blev genast litet gladare!

Här i mitt kök så här vi fyratiden på morgonen finns ett nytt inslag i ljudbilden som brukar bestå av vedspisens sus och kaffebryggarens murrande.

Vad, undrar du kanske?

Jo, det otroligt söta gulliga bedårande pipet av kycklingar. Två stycken har kläckts inatt i min äggkläckningsmaskin. Sååååå fina!

Jag älskar djur. Verkligen. De här äggen har en hamburgerhöna (jo rasen heter så) gått och tjuvvärpt i katthuset i vår och för tre veckor sedan tog vi in 24 av dem och lade i vår äggkläckningsmaskin. Och nu börjar resultatet visa sig.

 Det påminner mig om en gång för många år sedan då jag kläckte fram mina första kycklingar i maskin och åkte hemifrån och kom på att kycklingarna måste skyddas från eventuella katter. Fort som attan ringde jag Husfar som omedelbums vidtog åtgärder. Visst är lappen söt? Och även Husfar?

NATTSUDD i OROSTID

Jag, i likhet med så många andra, far så illa av allt fruktansvärt, skrämmande och okontrollerbart som sker i detta nu. Jag själv får ångest i magen, blir kapslad i rädsla och oro och brister ut i gråt bara sådär, än här, än där. Det bästa är att ta med sig djuren ut och vandra i skogen. En runda i naturen bland sol, skuggor, vindar, dofter, fågelkvitter, kråkskränande, mossor, fjolårsgräs och några spirande gröna strån här och var.

Så pratar katter och hundar med mig och jag böjer mig ned allt som oftast och får förmånen att klappa dem, att med mina handskbeklädda händer få smeka dem från huvudet, över ryggen, till svansroten och upp längs svansen medan de kurrar, pratar och suckar belåtet tillbaka.

Ibland sätter jag mig på en stubbe och vänder ansiktet mot solen, försöker närmast desperat lapa energier och D-vitamin. Försöker också, kanske ännu mer desperat, fånga styrka, mod, och framtidstro i solstrålarnas styrka.

Men nu är klockan halv tre på natten och här sitter jag och Husfar på varsin sida om vår lilla köksö. Han käkar flingor o tar en kaffe. Jag, som varit uppe sen 01.22 har ätit uppvärmda rester av ärtor, torsk och potatis. Tiden är ur led. Nästan så att livet självt känns så.  

Nu åker Husfar till sin syssla för Stadens folk som inte vill trampa i vare sig snö eller grus. Själv ska jag nog jobba med foton ett par timmar.

Varm hoppingivande kram till er alla!

Låt oss hålla oss ovan vattenytan…

Natthälsningar från oss i Kärr.

En stor utmaning!!!

MIN EGEN UTMANING I RÅDANDE CORONAKRIS. Idag har jag verkligen i sanning utmanat mig själv! Ni som följer mig dagligdags vet redan om min värkande oro kring spridningen och de väldigt omfattande personliga, samhälleliga och globala konsekvenserna av Coronaviruset.

Jag har tagit till mig de alarmerande nyheterna om hur hela vård och omsorgsapparaten håller på att haverera. Men istället för att jag bara ska bli ännu räddare och isolera mig ännu mer så har jag de sista dygnen sakta erfarit en ny insikt och ett nytt förhållningssätt till det som pågår. JAG VILL HJÄLPA TILL! Jag känner mig frisk och stark, istället för att backa får jag försöka steppa upp ett par steg, ta ansvar och göra vad jag kan i rådande situation.

Igår skrev jag till kommunens bemanningsenhet och idag åkte jag helt förutsättningslöst och en smula trevande, till ett möte på nämnda enhet.

Jag sa:

- Jag vill hjälpa till! Jag kan lite om mycket och livet har gett mig ganska mycket erfarenhet så kanske kan jag göra skillnad och bidra med såväl arbetskraft som medmänsklighet och kärlek. Jag är flexibel, så använd mig där ni tror jag kan göra nytta!

Kvinnan jag mötte antecknade ivrigt på sina papper och sa att jag snart blir kontaktad.

På smått darriga ben gick jag ut från mötet, vimmelkantig men ändå litet smått stolt över att jag vågat ta detta initiativ.

Du som känner dig frisk och stark – och vill göra skillnad - ta kontakt med din kommuns bemanningsenhet och erbjud dina tjänster du också. Tillsammans klarar vi kanske krisen?

Vårpyssel

I dessa oroliga tider får man ta sig för något för att försöka skingra oron och ångesten över vart allt ska ta vägen med denna oberäkneliga smitta. Går hela tiden med ångestklump i magen och sömnen är orolig med otäcka drömmar. 

Att sätta händerna i jorden och göra lite vårfint gör att man mår lite bättre. 

Klippte även ner alla pelargoner som med varierande resultat stått i en box i lagårn hela hösten och vintern. Tog vara på de få gröna grenar som fanns och satte ett stort antal sticklingar. Om bara hälften tar sig så är det ju fantastiskt. 

Husfar och jag hade hur som helst ett par fina timmar i försiktig vårsol bak lagårn. 

Omfamning,

Mickan