MIN EGEN UTMANING I RÅDANDE CORONAKRIS. Idag har jag
verkligen i sanning utmanat mig själv! Ni som följer mig dagligdags vet redan
om min värkande oro kring spridningen och de väldigt omfattande personliga, samhälleliga
och globala konsekvenserna av Coronaviruset.
Jag har tagit till mig de alarmerande nyheterna om hur hela
vård och omsorgsapparaten håller på att haverera. Men istället för att jag bara
ska bli ännu räddare och isolera mig ännu mer så har jag de sista dygnen sakta
erfarit en ny insikt och ett nytt förhållningssätt till det som pågår. JAG VILL
HJÄLPA TILL! Jag känner mig frisk och stark, istället för att backa får jag
försöka steppa upp ett par steg, ta ansvar och göra vad jag kan i rådande
situation.
Igår skrev jag till kommunens bemanningsenhet och idag åkte
jag helt förutsättningslöst och en smula trevande, till ett möte på nämnda
enhet.
Jag sa:
- Jag vill hjälpa till! Jag kan lite om mycket och
livet har gett mig ganska mycket erfarenhet så kanske kan jag göra skillnad och
bidra med såväl arbetskraft som medmänsklighet och kärlek. Jag är flexibel, så
använd mig där ni tror jag kan göra nytta!
Kvinnan jag mötte antecknade ivrigt på sina papper och sa
att jag snart blir kontaktad.
På smått darriga ben gick jag ut från mötet, vimmelkantig
men ändå litet smått stolt över att jag vågat ta detta initiativ.
Du som känner
dig frisk och stark – och vill göra skillnad - ta kontakt med din kommuns
bemanningsenhet och erbjud dina tjänster du också. Tillsammans klarar vi kanske
krisen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar