IGÅR - IDAG

IGÅR:

Sicken omtumlande dag!

Gråtit och skrattat. Blivit vansinnigt överraskad och lika vansinnigt berörd och kärleksrörd.

Vilken dag! Under förmiddagen hade vi besök av min gode fine kloke vän Kenneth Johansson som, liksom jag, är en vän av skrivandet och ordets betydelse. Ett fint möte mellan Kenneth och skrivareleverna uppstod – och det mötet kommer fortsätta på fredag.

På tal om skrivareleverna…

Älskade älskade elever i skrivargruppen! De är helt underbara, helt helt underbara!!! Lycklig är jag, som fått förmånen att träffa dem en dag i veckan under höst och vårterminen!

Sådana underbara individer. Som de berikar mitt liv. Idag överraskade de mig med buller och bång.

Efter lunchen kom de in i klassrummet med blomster, tårta, affisch och dikt. Jag blev så överraskad! 

Så rörd. Så glad. Glädjetårarna kom och mitt hjärta skuttade som en kaninunge!

IDAG:

Mitt hjärta pulserar passionerat och blodfyllt efter överraskningen, kärleken och generositeten som eleverna i min skrivargrupp visade mig igår!

Jag är rörd, varm, generad, stolt, förvånad, upprymd och väldigt väldigt lyckliggjord.

Det känns fantastiskt att "lilla jag" på något gåtfullt vis har kunnat bidra till de här elevernas utveckling av tillit, självförtroende och, förhoppningsvis, skrivarlust.

Jag är rörd, varm, generad, stolt, förvånad, upprymd och väldigt väldigt lyckliggjord.

Vill gärna dela några rader som de skrivit:

"Fina Mickan! Vi kommer ihåg första lektionen vi hade med dig, ingen vågade prata, ingen vågade visa sina texter och ingen vågade läsa upp sina texter. Men när vi hade haft dig några gånger vågade vi öppna oss, mer och mer för varje gång vi träffade dig. Detta tack vare dig, vår fina Mickan. Nu är sommaren snart här och denna fina grupp kommer tyvärr att skingras. Den dagen kommer vara jättejobbig! Tack för dessa fina terminer, våran fina och älskade Mickan!"

Jag är rörd, varm, generad, stolt, förvånad, upprymd och väldigt väldigt lyckliggjord.

Och affischen de gav mig här, den ska jag baske mig rama in och ha på väggen i min skrivarlya. Dit ska jag låta blicken söka sig när jag behöver boosta mitt självförtroende när jag är låg och tvivlet tenderar växa sig större än tilliten.

Jag är rörd, varm, generad, stolt, förvånad, upprymd och väldigt väldigt lyckliggjord.

Moll & Dur

En rodnad i en mix av rosa och orange indikerar att morgonen är här. De nattkalla fälten ligger ännu i dvala. Fält vars försiktigt framvuxna grässtrån famnas av oförsonlig nattfrost. ´

I den gamla hamlade askens nakna grenverk dväljs en domherre som mer hörs än ses. Låga, ganska oansenliga små pip hörs därifrån. Han sitter märkligt stilla. Väntar på att solens första strålar ska träffa hans röda burriga buk och få den att blomma ut som en lysande röd gerberablomma.

En blek och till synes uttröttad halvmåne har positionerat sig mitt på den ljusnande himlen men ger inget väsen ifrån sig. Är ovanlig anonym denna morgon.

Onsdagen är mitt i ett förlossningsskede. Ligger framför oss som ett någorlunda oskrivet notblad där vi själva har förmånen att, åtminstone till viss del, välja de noter, toner och melodislingor vi vill och önskar att dagen ska innehålla.

Jag har valt bort hela mollskalan och håller mig till klangerna av dur. Det passar mig och mina sinnen bäst. Kanske för att jag är emotionellt inkontinent med en perforerad hud och därför inte kan värja mig mot kringgärdande och omsvepande klanger och vibrationer.

Så när, och om, det är mollskalan som spelas runt mig, högt och intensivt, då absorberar jag, mot min vilja, in den helt och fullt och alla inre strängar stäms om och stäms in i de dova tunga mörka mollklangerna.

Så: Moll - bort, bort! Dur - kom, kom!

Gomorrhår alla bundisar och bästisar!

Helgens avslut

Sitter ensam en stund inne "i rummet" och njuter av en stunds lugn och frid. Husfar o hundar har gått till sängs i kylslagna lakan och sängkläder som jag haft ute i påskkölden hela dagen. 

Påskhelgen har varit fin, riktigt fin. Vi har mest jobbat o fixat o donat, städat o tvättat men jag har också hunnit skriva en hel del.

Idag har jag dessutom haft några fantastiska timmar nere i Lugnet hemma hos Bror tvilling med familj och Bästesyster Mia med familj samt alltid så rara vackra o trevliga Kicki.

Så glad o tacksam för gemenskapen med mina fina fina syskon ❤️

Vardag i morgon. Välkommen vardag - tack storhelg! 

Gonatt alla bundisar o bästisar!  

 

Glad som ett barn

Visst är det ytligt och visst är det välfärd och visst är det materialistiskt.

Jag vet.

Men jag kan inte hjälpa det! Jag är GLAD SOM ETT BARN!!!!!

Glad så det spritter i hjärtat och sjunger i blodet!

Över vår nya trädgårdsgrupp!

Visst är den fin! Som gjort för vår terrass. Tycker jag. Och katterna.

Så lycklig!

Hoppas på många frukostar i morgonsol.

Silluncher i högsommarsol.

Grillaftnar i ljumna sensommarkvällar.

Gemenskap.

Hoppas jag. Och katterna.

Fortsatt FIN PÅSK önskar jag. Och katterna.

Finbesök i Lyckopölen

Idag är det inte bara grodorna som ägnar sig åt passion och kärleksspel ute i Lyckopölen.

Knipparet som kommer troget varje år har också ägnat sig åt slika ting.

Så vackert och fascinerande att se deras spel och dans.

Bjuder dig på några scener ur föreställningen.

PåskPuss!

Eder Lanttant

Go o Gla Påsk

Gryning

Gryning. Grått och kornigt trots att marken ligger vit.

En råbock går ljudlöst och söker föda intill Lyckopölen.

Lyfter på huvudet. Lystrar. Spanar.

Anar något.

Börjar trava. Men lojt. Inte skrämt.

Mjukt. Tyst.

Närmast svävar ovan vitpudrad mark.

Tuvor av påskliljor hukar sig frusna ned mot vattnet.

Vattnet sjuder.

Darrar.

Av hundratals, tusentals välvda ringar.

Pulserar oupphörligt från epicentrum mot okänt mål

Epicentrum är kärlek.

Grodors kärlek.

Älskog.

Gryning. Grått och kornigt trots att marken ligger vit.

En råbock går ljudlöst och söker föda intill Lyckopölen.

Precis som i sången

Det var precis som i sången. Jag vaknade tidigt en morgon och hörde ett vårregn och en koltrast sjunga sin sång.

Men vårregnet och koltrasten där ute i den knappt bräckta dagen, får anstå en stund ty jag vill kura gryning en stund till bland hundar och katter, vedspissprak och kaffedoft, levande ljus och rofylld musik inne i mitt älskade kök!

De här morgonstunderna, som jag ju pga jobb o uppdrag, inte kan åtnjuta varje dag, är för mig som en mjukt vadderad plattform från vilken jag tar avstamp inför dagen. Skapar föresatser hur jag vill förvalta den nyfödda dagen på bästa sätt. Viktiga stunder. Värdiga stunder. Vackra stunder. 

Ha en fin dymmelonsdag, alla ni fina, uti den rådande Stilla veckan...

Vit Tisdag

En sådan outsägligt vacker morgon vi möttes av i morse, denna vita tisdag i stilla veckan.

Solen har kysst sig uppför trädens stammar, smekt de ännu nakna grenverken, ända ut i hoppfull knopp. Lyckopölen ligger blank och ruvar tyst på sina hemligheter.

Ytan krusas då och då av små spegelblanka bollar som solstrålarna genast söker upp och skänker en solkatt eller två. De glänsande bollarna är grodhuvuden. De flesta har parat sig klart men en och annan kärlekskrank stoppar förhoppningsfull upp huvudet för att se om någon mer är intresserad av virvla runt en stund i kärlekens vårystra dans.

Grodyngel finns redan i hundratusental i geléaktiga formationer som flyter omkring i stora sammanhängande block så jag hyser stort hopp om att även fortsatt ha många grodor på gården. Hoppas på god succession bland paddorna också, de är så fantastiskt fina och häftiga. Kringgärdas på något vis av lite mystik. Tycker jag.

Då och då sätter sig skatorna i dammens kant och dricker. I en inte allt för avlägsen framtid kommer svalorna med svindlande hastighet och imponerande precision skingra vattnets blanka yta när de blixtsnabbt förser sig av insekterna som förbluffande nog flyter ovanpå den sköra ytspänningen.

Känner tillförsikt för dagen, en dag som bräcktes varsamt och vackert med hjälp av den generösa vårsolen som ivrigt dansade fram över nattfrusna marker.

Önskar er alla fina vänner en riktigt fin, värdefull och minnesvärd Dymmelonsdag i den rådande veckan med det vackert och värdigt klingande namnet; Stilla veckan.

Ta vara på alla små och stora guldkorn, stoppa in dem i minnets kartotek och låt dem bli en oersättlig skatt att botanisera i den gåtfulla framtid som är vår…

Ro...

Säng-ro!  Sov-ro! Sinnesro!

Var är ni nånstans?

Så många tankar.

Så mycket känslor.

Gör många mentala anteckningar.

Åtgärdanden.

Planer.

Påminelser.  

Hjärnan går varm.

Hjärtat slår fort.

Andningen ytlig.

Säng-ro!  Sov-ro! Sinnesro!

Var är ni nånstans?

Ger upp.

Stiger upp.

Tänder ljus.

Finstämd mjuk musik.

Börjar skriva.  

Slappnar av.

Ler.

Välkommen Sinnesro!  

Blomma av mörker

För gårdens alla fåglar är denna dagens gryning, den kalla overkliga morgon den 8 april då vi vaknar upp i ett förändrat land, ett skändat land, för fåglarna är denna morgon densamma som igår.

Fåglarna sjunger lika våryra och förhoppningsfulla som i gårdagens gryning. Fåglarna märker ingen skillnad. Inte heller utgör denna dagens morgon någon skillnad för träden, för vattnet eller buskarna.

De kvardröjande dimslöjorna mellan träden märker ingen skillnad. Inte tupparna och hönsen heller. Inte gräset, liljorna eller de skira vitsipporna. Byväg, ladugård och bodar ligger där de alltid legat. Tryggt och stadigt. Oberörda av terror och död.

Men inuti mig mitt har en oinbjuden blomma av mörker trängt sig in. En ovälkommen knopp av Fruktan. En blomknopp med små kronblad av Rädsla. Med ståndare av Hat och pistiller av Misstro.

Blomman av mörker ger mig värk i magen. Får blodet att tjockna. Hjärtat att slå i otakt. Blomman av mörker tar bort glädjens klang och gör skrattet stumt. Får själen att krackelera. Blomman av mörker konsumerar ljuset. Parasiterar skadeglatt på framtidstro, tillit och hopp.

Jag vill inte ha blomman av mörker i mig. Jag värjer mig. Vacklar. Famlar. Måste samla mig. Stilla mig. Andas djupt. Andas lugnt.

Jag måste söka!

Jag måste finna!

Jag måste finna Ljus. Kärlek. Tro. Hopp. Tillit.

För jag vill inte ha en blomma av mörker i mig. Får inte ge den näring. Får inte låta den växa och få näring. Får inte låta den slå rot i mig. Får inte låta den gå i blom. Får inte låta den  fröa av sig. Jag får inte!!!

Jag vill inte ha en blomma av mörker i mig. Jag värjer mig. Vacklar. Famlar. Måste samla mig. Stilla mig. Andas djupt. Andas lugnt.

Jag måste söka!

Jag måste finna!

Jag måste finna Ljus. Kärlek. Tro. Hopp. Tillit.

För jag vill inte ha en blomma av mörker i mig...

Orosmoln

Orosmolnen känns många och tunga.

Fruktar

Gråter

Räds

Förbannar

Svär

Mår illa

Kvider

Ifrågasätter 

Fruktar.

Lider. Lider med alla drabbade.

Hatar. Hatar de som drabbar.

Fruktar 

Räds

Orosmolnen känns många och tunga. 

Men jag tänder ljus. 

Vill inte låta mig famnas av mörkret. 

Vill inte kapslas av fruktan och hat. 

Det goda måste segra. 

Ljuset måste vinna över mörkret. 

Jag vet inte hur men vi måste börja i oss själva. I våra hjärtan. 

Jag vet inte hur men jag måste försöka. 

Jag tänder mer ljus. 

Ute har dagsljuset börjat svepa in över gården. 

Orosmolnen har skingrats en aning. 

Men bara en aning... 

Vårfint på gården

Igår tog jag fritt från skrivandet några timmar för att lägga lite omsorg vid gården istället.

Försöka göra lite vårfint och påskglatt runt bodar och ladugård, posthus och mjölkbord. 

Några penséer och en och annan tupp åkte fram.

Fasadflaggan över  mjölkbordet likaså. Lika vemodigt det är att ta in den på hösten, lika roligt är det att ta fram den på våren!!!

Så nu signalerar den flaggan tydligt att våren är kommen till gården!!!!

LEVA VÅREN!