onsdag 19 april 2017

Moll & Dur

En rodnad i en mix av rosa och orange indikerar att morgonen är här. De nattkalla fälten ligger ännu i dvala. Fält vars försiktigt framvuxna grässtrån famnas av oförsonlig nattfrost. ´

I den gamla hamlade askens nakna grenverk dväljs en domherre som mer hörs än ses. Låga, ganska oansenliga små pip hörs därifrån. Han sitter märkligt stilla. Väntar på att solens första strålar ska träffa hans röda burriga buk och få den att blomma ut som en lysande röd gerberablomma.

En blek och till synes uttröttad halvmåne har positionerat sig mitt på den ljusnande himlen men ger inget väsen ifrån sig. Är ovanlig anonym denna morgon.

Onsdagen är mitt i ett förlossningsskede. Ligger framför oss som ett någorlunda oskrivet notblad där vi själva har förmånen att, åtminstone till viss del, välja de noter, toner och melodislingor vi vill och önskar att dagen ska innehålla.

Jag har valt bort hela mollskalan och håller mig till klangerna av dur. Det passar mig och mina sinnen bäst. Kanske för att jag är emotionellt inkontinent med en perforerad hud och därför inte kan värja mig mot kringgärdande och omsvepande klanger och vibrationer.

Så när, och om, det är mollskalan som spelas runt mig, högt och intensivt, då absorberar jag, mot min vilja, in den helt och fullt och alla inre strängar stäms om och stäms in i de dova tunga mörka mollklangerna.

Så: Moll - bort, bort! Dur - kom, kom!

Gomorrhår alla bundisar och bästisar!

2 kommentarer:

  1. Det var en bra morgonbetraktelse!
    God morgon kompis!
    Kram Sivan

    SvaraRadera
  2. Tack vännen! Kramar om dig också, bästa Sivan!

    SvaraRadera