Husmor - bland många andra...

Husmor är vilse i landet. På vift i en Stad långt bortom Långbortistan.

Hon vaknar urbota tidigt i en säng i ett rum bland många andra små rum i ett hus beläget bland många andra hus i ett område bland många andra områden i en stad någonstans bland många andra städer.

Husmor är på kurs. Inte direkt en Husmorskurs men ändå. På kurs är hon.

Och inte är det någon Husmorssemester heller. Inte för vår Husmor i alla fall. För hon kan inte konsten att koppla av.

Nu när chansen henne ges att sova på morgonen slår hon ändå upp sina påsiga små ögonfranslösa sisådär en kvart över fyra. Tittar misstroget på klockan, faller tungt tillbaka mot kudden och suckar. Fem långa timmar till kursen startar.

- Herregud, halva arbetsdagen har ju passerat innan kursdagen ens kommer igång, muttrar hon modstulet.

Men snart stiger hon upp ändå, driven av rastlöshet, förväntan, förvirring - och nog också förirring...

Husmor går omkring i sitt lilla rum och stökar lite här och lite där. Lyfter på en raggsocka (jodå, de är förståss med i packningen när Husmor lämnar Gården) för att med håglösa rörelser snart släppa ned den igen i rummets enda stol.

Så försöker hon läsa lite men i enighet med korrekt miljöpolitik har detta boende försetts med energisparlampor vars ljus inte räcker till för att en bedagad och svagsint, nä förlåt, svagsynt Husmor ska kunna läsa några finstilta skönlitterära verk.

- Äh, va tusan, jag kan ju kanske ta o duscha nu när varmvattnet lyxigt nog lär rinna där i ledningarna - trots att jag inte hasat mej ner i källarn o tänt i pannan, resonerade vår Husmor och skred därefter genast till handling.

Glad i hågen över att ha något att företa sig under de till synes ändlösa morgontimmarna steg hon in i duschhörnan vilken kringgärdas av ett duschdraperi dekorerat med en massa tidningssidor in the old fashion style.

Drabbades snart av en deja vu från barndomens dusch. Konstaterade surmulet att duschdraperier har en enastående, närmast gåtfull förmåga att under självaste duschorgien sakta men säkert dra sig in mot kroppen, som utgjorde den en magnet. Kroppen alltså. Den kropp som står där under strålarna och intet vill annat än att bli varm men som istället blir kladdad på av ett duschdraperi. Som en mycket ovälkommen gäst eller en iskall slemmig dyngblöt filt.

- Fast... i och för sig, tänkte hon och bet sig tankfullt i läppen,
detta duschdraperifenomen KAN ju möjligen bero på att denna stackars lekamen, vilken just nu saneras under duschens strålar, är av en... hur ska vi säga... generös sfärisk modell, grubblar Husmor emedan hon ohämmat njuter av varmvattnet som väl någon stackars snubbe fått stå och elda fram under natten.

Det är ingen hemlighet att HON grubblar en hel del över den där sfäriska modellen. Men en sak är extra allvarsam. Hur kände DE till den? Hur visste DE? Hur hade den för kursen organiserande institutionen fått koll på hennes väl tilltagna mått???

Mamma Mia!

- Google Maps finns ju förstås, men finns nu också Husmor Maps så att man via satellitkamera kan göra nedslag och inte bara se hur hus och hem ser ut - utan också Husfolket?

- Ja, banne mig, så måste det vara, tänker Husmor förfärat.

För bland alla rummen - och de är många - finns ett enda, bara ett endaste ett, som är handikappsanpassat.

Och just det rummet har tilldelats vår Husmor…

Ett rum med bredare dörrar. Generösare svängrum på toaletten. Speciella stöd vid sängen. Särskilda knappar i golvhöjd om gästen skulle ramla och antagligen ha uppenbara svårigheter att ta sig upp för egen maskin. Och så vidare.

Ojoj, vår stackars Husmor lär grubbla länge över det där... Ska hon känna sig kränkt eller hedrad? Glad eller ledsen? Utvald eller undanskuffad?

Hur som helst, Husmor fick snart vederfara att hennes arla morgonduschningsorgier icke betraktades med blida ögon av andra, mer civiliserade deltagare…

Vid ett av kursens gemensamma samkväm som ju byggs kring pratande, resonerande och diskuterande - vilket har en svårt utmattande effekt på Husmor - råkade hon uppsnappa hur en kursdeltagare ondgjorde sig över någon idiot som bodde i rummet intill.

- Det bor någon idiot intill mig som stiger upp i svinottan, går in i duschen och ställer sig - i, banne mig. minst i en kvart!

Uppspärrade ögon, uppenbar klentrogenhet och ett och annat "Nähä?" och "Va?" bland åhörarna.

Kursdeltagaren fortsatte:

- Det måste ju vara nån som inte vet något om vanligt vett och etikett eller nån skogstokig bonnläpp som inte har rinnande vatten därhemma...

Kors i jisse namn!!!

Oops... Far o flyg! Husmor kröp ihop och försökte, föga framgångsrikt eftersom det är omöjligt, göra sig liten, ja allra helst osynlig där hon satt.

Den uppstådda situationen var föga självförtroendeuppbyggande eftersom Husmor tvivels utom drabbades av insikten att det var just hon som var den där idioten. Bonnläppen..

- Men hu så pinsamt! I morgon bara MÅSTE jag försöka sova längre, tänkte Husmor och vaggade skyggt iväg och strök längs väggen bort igenom korridoren.

Påföljande morgon vaknade Husmor av att det var ljust.

- Åh, jag HAR verkligen sovit hela natten, tänkte hon förvånad men glad och lättad.

Bara för att i nästa ögonblick erinra sig att hon ju befann sig i civilisationen. I Staden. Att ljuset ju kom sig av den elektriska utomhusbelysningen som Stadens konvention tarvar och dess invånare kräver.

Dystert konstaterade hon att ljuset som drev henne ur sömnen inte alls var den snälla glada leende solen som börjat skjuta sina allra tidigaste rödvarma strålar upp bak Tores ladugårdsnock. Nä, ljuset hon upplevde var helt enkelt bara Staden...

Uppgivet slöt hon ögonen igen. Slumrade till och vistades en stund i det bräckliga land där sömnen vacklar. Där sömnen rämnar och lämnar för att åter dra henne in i uppvaknandets omtöcknande fas.

Då registrerar hon, medvetet eller omedvetet, flera välbekanta ljud. Hemkära ljud som värmer hennes sömndruckna sinnen och mildrar hennes anletsdrag.

Vagt hörde hon det bekanta morgonljudet av den skarpa genljudande signalen från traktens rälsbuss vars förare låter tågvisslan dåna så att de vilda djuren ska hålla sig borta från spåret och undkomma den på mossarna mellan Tjunnaryd och Björköby framrusande rälsbussen.

Skuggan av ett leende for över Husmor när hon på vattenledningarnas brus och knäppningar kunde höra Husfar spola vatten i diskhon för att sätta på morgonkaffet innan det tidiga snöröjningspasset.

Husmor hörde också hur Allan med en förfärande hastighet kom frihjulandes nedför Svenstorpaliden med sin tunga väghyvel på väg ut till några av traktens vägar för att riva is.

Plötsligt hörde hon också hur morgonmjölkerskan uppe i Hagelsås satte igång mjölkningssaggregatet. Hur de första sekundernas orytm strax övergår i ett monotont brummande.

- Men, det ÄR ju verkligen morgon, tänkte vår Husmor yrvaket och förvirrat.

Men ack, men ack, men ack. Hur fel var nu inte detta!? Alla dessa hemkära och välbekanta ljud var förstås hallucinationer! Igenkänningsfaktorn endast chimär!

Rälsbussens signal över mossarna i grannsocknen var istället långtradarens starkhorn som användes av en otålig chaufför ute på Europavägen för att åthuta en dumklumpig medtrafikant.

Husfars kaffevatten var bara hotellets omfattande fläktsystem.

Allans väghyvel fanns varken i Svenstorpaliden eller Bjurvikaliden utan bestod helt enkelt bara den intilliggande Europavägens sedvanliga trafikbuller.

Och mjölkerskans igångsättande av morgonmjölket var bara spolandet i en vattenklosset av någon kurskamrat som nödgats vackla upp och tömma blåsan efter att under aftonen konsumerat en och annan pilsner.

Ja, ack ja, vår stackars förvirrade Husmor verkar höra det hon vill höra...

Under kursens olika övningar hör hon också konstiga saker.

När andra, mer civiliserade varelser, talade om ”La Gondola” hörde Husmor istället; ”Laggån dåna” och drabbades ovedersägligt av fruktan för sina hönors väl och ve!

När någon talade om att börja göra ”helgbilaga”, hörde Husmor, inte utan viss förfäran, att vi skulle börja göra en ”herrbilaga”.

När kursstarten i morgon skulle ”bli tidig”, hörde Husmor 07.00 medan alla andra hörde 09.00.

Jaja. Stor suck.

Jo, nog suckar Husmor alltid. För ännu en lång kursdagsmorgon på det handikappsanpassade rummet med lyhörda väggar, tafsande duschdraperier och civilisationens ljus och ljud lär vänta vår vilsna Husmor.

Husmor, vars förvirring nog helt enkelt åsamkas av att hon befinner sig sig i civilisationen.

Bland många andra...