Blomma av mörker

För gårdens alla fåglar är denna dagens gryning, den kalla overkliga morgon den 8 april då vi vaknar upp i ett förändrat land, ett skändat land, för fåglarna är denna morgon densamma som igår.

Fåglarna sjunger lika våryra och förhoppningsfulla som i gårdagens gryning. Fåglarna märker ingen skillnad. Inte heller utgör denna dagens morgon någon skillnad för träden, för vattnet eller buskarna.

De kvardröjande dimslöjorna mellan träden märker ingen skillnad. Inte tupparna och hönsen heller. Inte gräset, liljorna eller de skira vitsipporna. Byväg, ladugård och bodar ligger där de alltid legat. Tryggt och stadigt. Oberörda av terror och död.

Men inuti mig mitt har en oinbjuden blomma av mörker trängt sig in. En ovälkommen knopp av Fruktan. En blomknopp med små kronblad av Rädsla. Med ståndare av Hat och pistiller av Misstro.

Blomman av mörker ger mig värk i magen. Får blodet att tjockna. Hjärtat att slå i otakt. Blomman av mörker tar bort glädjens klang och gör skrattet stumt. Får själen att krackelera. Blomman av mörker konsumerar ljuset. Parasiterar skadeglatt på framtidstro, tillit och hopp.

Jag vill inte ha blomman av mörker i mig. Jag värjer mig. Vacklar. Famlar. Måste samla mig. Stilla mig. Andas djupt. Andas lugnt.

Jag måste söka!

Jag måste finna!

Jag måste finna Ljus. Kärlek. Tro. Hopp. Tillit.

För jag vill inte ha en blomma av mörker i mig. Får inte ge den näring. Får inte låta den växa och få näring. Får inte låta den slå rot i mig. Får inte låta den gå i blom. Får inte låta den  fröa av sig. Jag får inte!!!

Jag vill inte ha en blomma av mörker i mig. Jag värjer mig. Vacklar. Famlar. Måste samla mig. Stilla mig. Andas djupt. Andas lugnt.

Jag måste söka!

Jag måste finna!

Jag måste finna Ljus. Kärlek. Tro. Hopp. Tillit.

För jag vill inte ha en blomma av mörker i mig...