En sådan outsägligt vacker morgon vi möttes av i morse, denna
vita tisdag i stilla veckan.
Solen har kysst sig uppför trädens stammar, smekt de ännu
nakna grenverken, ända ut i hoppfull knopp. Lyckopölen ligger blank och ruvar tyst
på sina hemligheter.
Ytan krusas då och då av små spegelblanka bollar som
solstrålarna genast söker upp och skänker en solkatt eller två. De glänsande bollarna
är grodhuvuden. De flesta har parat sig klart men en och annan kärlekskrank
stoppar förhoppningsfull upp huvudet för att se om någon mer är intresserad av
virvla runt en stund i kärlekens vårystra dans.
Grodyngel finns redan i hundratusental i geléaktiga
formationer som flyter omkring i stora sammanhängande block så jag hyser stort
hopp om att även fortsatt ha många grodor på gården. Hoppas på god succession
bland paddorna också, de är så fantastiskt fina och häftiga. Kringgärdas på
något vis av lite mystik. Tycker jag.
Då och då sätter sig skatorna i dammens kant och dricker. I
en inte allt för avlägsen framtid kommer svalorna med svindlande hastighet och
imponerande precision skingra vattnets blanka yta när de blixtsnabbt förser sig
av insekterna som förbluffande nog flyter ovanpå den sköra ytspänningen.
Känner tillförsikt för dagen, en dag som bräcktes varsamt
och vackert med hjälp av den generösa vårsolen som ivrigt dansade fram över
nattfrusna marker.
Önskar er alla fina vänner en riktigt fin, värdefull och
minnesvärd Dymmelonsdag i den rådande veckan med det vackert och värdigt
klingande namnet; Stilla veckan.
Ta vara på alla små och stora guldkorn, stoppa in dem i
minnets kartotek och låt dem bli en oersättlig skatt att botanisera i den
gåtfulla framtid som är vår…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar