Säga vad man vill om den buttre och muttrande Husfar ute på gårn som mest går o kastar blängsylta på frodig Husmor - som förresten kastar tillbaka med råge o lite till - men nog finns det lite true låvv där ute mellan dem i alla fall.
Häromdan kom Husfar in till Husmor och då han i vanlig ordning trajade rätt bort mot dasset, sa han liksom i förbifarten till henne;
- Nu du mor kan du gå ut o glo ute i veboa!
Så då gjorde hon det.
När hon öppnade dörren som är lika stor som den gnisslar, gav hon till ett förtjust litet rop när hon fick syn på en alldeles bedårande vacker liten vedstapel i hörnet!
Buttre Husfar hade minsann stått och huggt och klyvt småved och float så utomordentligt fint i vedbodens ena hörn - och det var inte vilken ved som helst, utan Husmors ved.
Småved till Husmors spisar, det vill säga kökets vedspis och den lilla utebrasan där hon ibland sitter och kurar. Björk för den sköna värmens skull och gran för det sköna knastrandet och sprittandets skull.
Är det inte True Låvv så säg!!??!!
Den aftonen fick Husfar riktigt god mat till kvällsvard - naturligtvis lagad på vedspis, glödande het av Husfars i anletets svett framarbetade kärleksgåva till frodig Husmor.
Å kanske var även hon glödande het - vem vet?
