Han o jag

Han o jag...

Han va 8 o jag va 9 när vi i skolbussen satt hand i hand längs våra små grusvägar fram till byskolan o ibland gav han mig äpplen som han pallat från ”surapeln” vars äpplen han visste att jag tyckte om…

Han va 19 o jag 20 när vi jobbade på sågverket. Jag staplade plank o han stod vid klyven. När han såg att virket hopade sig på bandet för mig, stängde han av klyven o sprang ner o hjälpte mig….

Han va för ung så jag fick köpa ut starkt åt honom, varor som jag kom körandes med i min gamla handmålade blå folkwagn där jag målat mitt namn i en båge med små moln o fåglar runt…

Han gick stigen över skogen från sin ände av byn, jag slog in på samma stig från byns andra ände och så möttes vi på halva vägen i en glänta där gräset stod högt och skyddande...

Han svarade, under ymniga svettanfall, ”ja” på prästens fråga om han vill ta mig till sig äkta hustru och älska mig i nöd o lust.

Han o jag…

27 år som man o hustru.

Idag.