måndag 18 mars 2013

Anki är död - räven vann...





Tack lilla fina Anki Anka för tre roliga år tillsammans.

Anki kläcktes en vårdag för tre år sedan i köket inne hos vår Husmor, samtidigt kläcktes en liten Brahmatupp som fick namnet Pytte.

De båda bodde inne hos husbondsfolket den första veckan och fick sitta i varsin kupad hand och picka i sig lite av maten som bjöds.



Anki fnasade och flipprade med sin näbb i Husmors dubbelhakor när hon satt i kupad hand nära halsens tunna hud.

Men nu har näbben flipprat för sista gången och vår Husmor och Anki Anka har duschat, badat och simmat tillsammans för sista gången...




För Anki Anka är död. Räven vann.

Ja, det har onekligen sina sidor när gårdens Husmor inte är tillstädes. När djurens matmor inte är energisk, pigg och alert.

När Husmor inte sköter sina gårdsliga plikter såsom att vakta över sina djur, inte minst sina fjäderfä så här i marsmånaden då rävarna är riktigt på hugget.

Här på gården kostade det Anki Ankas liv.

Räven tog henne i den enda lilla öppna vattenspegel som fanns att tillgå, han var nere en bit med sin egen kropp i vattnet, högg henne och hoppade upp med tassar bruna av vattnet och släpspår visade en lång bit hur han släpat henne med sig ut i skogen.

Så sorgligt...

Och bästa kompisen Lotta Gås är otröstlig, orolig och förvirrad.


Nu har alla utegångsförbud, alla fjäderfäna och Husmor har förmanat gårdens katter att vara extra vaksamma för Micke Räv.

För han är sannerligen inte att lita på.


Speciellt inte då det inte längre står en barsk och bredbent Husmor i dyngedörren och agerar bodyguard för sina stackars fjäderfä.


RIP lilla goa fina keliga trevliga pratsamma vackra underbara renliga och roliga Anki Anka...


lördag 16 mars 2013

Liten Husmodersrapport...


Vår Husmor försöker återhämta sig från sin lekamliga pärs. Hon gör inte så mycket, vilket är jobbigt nog för henne som ju alltid vill göra väldigt mycket, men hon går och pysslar med allt och inget.




De många fådda blommorna är fortfarande i all sin prakt och förgyller dagarna för såväl Husmors ögon som för näsan, speciellt hyacinterna sprider en ljuvlig doft i köket. Om nätterna kånkar hon in alla buketterna och ställer på golvet i det kalla skafferiet för att på så vis hålla sin blomster fina så länge som möjligt.

Husfar muttrar och svär när han öppnar skafferidörren och möts av ett blomhav;

- Va i häcklefjäll, driver du nån jäkla blomsterhandel här inne eller, grymtar han.

Jämte mediciner käkar hon allsköns frukter för att föröka få fart på kroppastollen igen och har även börjat gå några promenader i skogen.

I förrgår företod hon sig den första längre rundan sen hon kom hem från hospitalet. För säkerhets skull hade hon fem personliga assistenter med sig ifall något skulle hända, alla fem assistenterna var svansförsedda och hade tassar.

Där var tätpälsade Katten Fin-Dos och RufstufsAlice, Blenda Piraten, Farbror Alfons samt Katten Spöket samt ett blekt och storvuxet tvåbent spöke.








Dessa fem patrullerade med sin matmor för att se till att hon kom hem ordenligt igen och så att intet skulle hända på promenaden. Det gjorde det.

Gamla Husmor, som är mer skrangelbent och vimsig än annars, snubblade och föll raklång, pladast ned i snön. Egen isterbuk samt mjukt snötäcke mildrade emellertid fallet så ingen fara skedd.

Men hon blev snöig och kall så rundan blev inte så lång som intentionen hade påbjudit. Istället tog sällskapet paus i ett solbelyst skogsbryn och ägnade en stund och klapp, smek, hångel och spinning.

Ja, tro nu inte att det var den nyttiga formen av spinning, nä då, här bestod spinningen av att Husmor klappade, kelade och pratade med sina katter så att de spann av välbehag.



Vår gamla Husmor ägnar sig även åt långkok av olika slag när nu tiden bjuder till slika ting. Här har hon kryddat högrev som ska långkokas tio timmar i ugnen, bubblandes i vin och goda kryddor. Till detta ska hon ha stomp av jordärtskockor och potatis.

Hm... nog är hon på bättringsvägen allt, vår kära matmor...

Ett dyrt litet mirakel...


Under högtidliga former kom Husfar instampandes i farstun, höll händerna hemlighetsfullt bak ryggen och tittade spjuveraktigt på bleka Husmor som ännu inte tagit sig ut i lagårn efter sin ofrivilliga Husmorssemester där en otäck njurbäckeninflammation nära nog höll på att kosta henne livshanken.
 
Husmor stirrade på Husfar och undrade om han möjligen bar en padda eller en skadad fågel eller dylikt i sin näve bak ryggen.
 
Men så flinade han upp sig och sa:
 
- Nu du mor, nu har det hänt ett litet mirakel!
 
Så höll han fram näven och i de svartbrunfärgade rynkorna och håligheterna låg ett ägg och rullade!
 
Det var det första ägget på gårn sedan i september månad!
 
Mirakel som sagt.
 
- Räkna ut snittpriset på det där ägget om du kan, sa Husfar med en sned grimas.
 
Sagda snittpris för ägget torde vara ungefär 4000 kronor.
 
Fyratusen spänn för ett endaste ägg!
 
Ett dyrt litet mirakel således...
 
 
Vet inte vem som blev mest förvånad, Husfar eller hönsen själva?
 
 

tisdag 12 mars 2013

Doftande färgprakt...

Den enda trevliga, om man nu kan säga så, sidan av att vara sjuk är att underbara fantastiska medmänniskor, vänner och kollegor vill visa kärlek och omtanke mitt i yrslen.

Ett par budbilar har kommit knastrande i gruset utanför och burit in den ena stiligare och färgrannare buketten efter den andra.

En spännande bukett, från kollegorna på redaktionen, är som Livet självt.

Eller åtminstone som journalistens liv och leverne. Varför? Jo, för att buketten börjar o slutar med journalistens grundepitet, nyfikenhetens färg, genom att i botten hållas samman av kraftiga gula hyacinter som sprider en underbar men litet förvirrande doft som ju minner om jul.


Ovan hyacinterna följer virrvarr av björkkvistar, japansk körsbär och andra grenar o bladverk som spretar likt reportagen innan man fått samman trådarna.

Här och var, liksom i livet självt, finns starka färgklickar vilka utgörs av nejlikor och ranunkler o högst upp spirar kaxigt tre över en halv meter höga gula tulpaner som för att symbolisera att målet finns alltid där bara man tar sig igenom virrvarret. 

Det är en så pirrande varm go skön, nästan overklig, känsla att erfara att man finns i ett nät av vänners omtankar och omsorger - det är minsann ingen självklarhet i livet...

Det behövs litet ytterligare reparation, service och underhåll på tanten men nu verkar allt gå på rätt håll. Hon går åtminstone rätt jämt och bra på tomgång. Ja,  visserligen bara på tomgång än så länge, men ändå...




TACK alla goa fina vänner för mail, kommentarer, sms, brev, vykort, telefonsamtal - och förstås - alla härliga blomster!

Er Mickan


 

Tack KS (och varmt grattis en dag tidigt till du vet vad...) för det härligt peppande superlativkortet.

Hör bara:
DU är en
- Fantastisk
- Charmig
- Stilig
- Unik
- Rolig
- Smart
- Ärlig
- Älskad
- Värdefull
VÄN....

Åh... Ska allt det där verkligen föreställa vara applicerbart på mig???
Nej, nu är det visst inte bara febern som stiger mig åt huvudet....

söndag 10 mars 2013

Bondpermis

Hör ni! Vår husmor har tagit bondpermis! Hon är hemma på gårn igen!

O om hon sköter sig, är en lydig o foglig tant - som hon ju alltid är - vilar, tar sina mediciner o håller tempen under kokpunkten så får hon stanna hemma - till stor glädje för såväl tvåbent som fyrbent. Där hemma på gårn alltså. Ja, kanske på hospitalet oxå...

Och vår Husmor själv, ja hon njuter mest av att få sova i egen säng o utan kanyler i armarna...

lördag 9 mars 2013

Husfars o gårdens saknad

Han må kläcka ur sig mången tokig sak till vår gamla Husmor, gårdens trulige Husfar, men innanför den där glesnande bröstbehåringen tickar nog ändock ett litet tupphjärta för lilla husmor.

För om det inte är en ren kärlekshandling att stampa ned i källaren, rota fram husmors favoritpicnickorg, den som är klädd med smårutigt blåvitt tyg, rusa in i skafferiet o hämta ägg o svartbröd, upp med stekpanna o steka några ägg, lättstekt som husmor gillar, mecka ihop några fina äggmackor medan thevattnet kokar upp.

Så rev han sig, först i ändan, sen i bakhuvudet medan tankarna skulle ifatt, och si, det hjälpte för snart kom han på vad han skulle ta sig för härnäst.

- Vesst ja, moggar mä! Hm ,vesst ä de la di däringa mä blommor på sum ho brukar vella sörpla sitt gamla onna teblask i.

Å så packade han ned Husmors favoritkoppar i Husmors favoritkorg och for till hospitalet där han stegade in till sin sängliggande bleka o glosögda hustru, drog fram hennes sängbord o dukade stolt upp vad korg och karl hade att bjuda på.

- Ät nu lite redia äggamackor, du mor lilla, så sa du si att du snart ä hemma hos uss på gård igen.

Så harklade han sig, nästan som vore han generad, kliade sig lite avledande under hakan så det raspade ljudligt, harklade sig igen och sa;

- Du förstår mor,

Ny konstpaus.

- Du fattas oss där hemma på gårn...

torsdag 7 mars 2013

En högst ofrivillig husmorssemester...

Jaha. I veckan har gården varit utan sin husmor.

Nej, hon är inte på hotell, inte på husmorssemester, inte på spa o inte ute på spännande äventyr.
Eller, det beror förstås på hur man ska se det. Ett slags äventyr får man nog ändå lov att kalla det. Å då inte bara med husmors mått mätt.

Nej, vår Husmor gick på tok för länge o drogs med en infektion o plötsligt ilsknade kroppen till o gick i spinn. Kokade. Bokstavligt talat...

Men tack vare en rådig dotter och snabba SOS Alarm kom hon med ambulansmäns svala händer o lugnande röster till sjukhus o därefter har man tagit hand om vår husmor på bästa sätt.

Nu har tanten svalnat om ännu inte riktigt ned till rätta nivån ännu, mjuka händer fulla av omsorg ger tabletter, sprutar in antibiotika, tar blodtryck, temp o räknar andetag, tar prover, o rättar till nålar o kanyler o ger filtar o vatten till husmor när hon ber.

Själv ligger hon, lika omtöcknad som ompysslad, mest i dvala o slumrar o drömmer om tider som komma skall.

Bättre tider...



lördag 2 mars 2013

Sol på ända!


Idag sken solen på både goda och onda.
Och ända...

fredag 1 mars 2013

Nos för News

Det va som hunnan!

Så har man blivit med nytt jobb med ny chef och med större bevakningsområde och fler tidningar att publiceras i.

Låter väl som ett riktigt hundjobb?

Eller handlar det om att ha näsa, nåja, nos för news?



Det är hur som helst gött att veta - ovissheten om framtiden och omorganisationens konsekvenser har pågått i över ett år. Nu är det över!

Det va som hunnan!



onsdag 27 februari 2013

Harmsen nyhetsrapportering...

I kölvattnet på allt vårduschande och vårbadande här på gårn kom plötsligt Husfar hem igår och hade på nåt vis lyckats få frisk - o mycket - luft i lungorna.

Ställde sig bredbent och varsk mitt i köket, glodde stint på stackars Husmor som redan hade börjat ana ugglor i mossen.

Sa;

- Nu du mor, nu vet ja vafför du ä som du ä.

Husmor vände ryggen till och fortsatte skala potatis. Försökte verka oberörd men anade att det skulle komma fler spydiga kommentarer från gubbskrället.

Jodå, det lät inte vänta på sig.

- Si du, ida sa di dä på självaste radion!

Potatisskalaren i de valkiga husmorsnävarna åkte vant och snabbt nerifrån och upp på potatis efter potatis.

- Nu ä dä nämligen bevisat. Att fiskar som badar mye i sketet vatten....

Här flinar han upp sig, så näsborrarna står rätt ut, vår Husmor mer kände det än såg det;

- Di blir både asociala, dumdristiga och så blir di jädrit glupska o äter mer än alla andra!

Här skrattar han så ihärdigt att han böjer sig framåt o slår sig på knäna, vår Husmor mer hörde det än såg det;

- Då försto ja direkt vafför du är sum du är, jag menar, så mye som du badar båd i damm å där ihop mä dia fjäderfä bak lagårn.

- Då blir en glupsk, asocial och dumdristig, får han fram mellan skratten kluckar som avloppsbrunnen ibland.

- Haha, de är ju för fasen på pricken så sum du ä mor!

Vår Husmor slutade utan ett ord att skala potatis. Gick ned genom källaren, stack fötterna i de välanvända stövlarna, visslade på tasspatrullen och stegade förnärmad ut i vinterkvällen.

- Vänta du gubbskrälle, muttrade Husmor ilsket där hon med lika knyckiga som klumpiga röreler vaggade fram genom skogen, arg och svettig.


Det blev aldrig någon kvällsvard i huset den kvällen. Husfar fick snällt nöja sig med lite surmjölk och knäckebröd.

Har man tatt fan, nåja, fiskarn i alla fall, i båten får man allt ro honom i land....





Aftonklockan slår...



 
När vinterhimlen ställs i brand i väster vet här på gården båd folk o fä vart klockan är slagen. Då börjar märrarna nerifrån ängen gnäggande ropa;
 

 - Det är afton nu - vi vill in, vi vill in!

 
O gårdens matmor rusar till undsättning, schasar i farten in ett gäng fjäderfä som rimfrosten gjort stela i klorna, öppnar sen dyngedöra o ropar neråta ängen: 

 
- Det är afton nu - kom in, kom in! 

 
Å nu börjar det faktiskt glyra lite i väster - bäst att gå ut...
 
 

måndag 25 februari 2013

Våt Våryra...


Idag var det litet av vår i luften!

Vår Husmor blev allt lite te sig där bak lagårn där hon stod på dyngan, omgiven av diverse fjäderfä, medan februarisolen sken och strålade som aldrig förr.

Både Husmor och hennes bevingade sprättande, galande, kucklande och snattrande vänner kände av våryrslen i kroppen.

De fick för sig att hitta på något skoj! Men vad?

Jo, en vårdusch!

Och fast det bara var vanlig söcken och varken jul eller påsk stod för dörren företod sig patrasket bak lagårn en vårfest inunder såväl vattnets som solens strålar.

För vad gör man väl inte då vårens allra första förnimmelser ger sig till känna...


 






 



fredag 22 februari 2013

En ilsken Snötigrinna









 
- Seså, seså, lilla Fin-Dos!

- Följ nu med på rundan, det är inte farligt med lite snö!

- Jag lovar!

- Kom då!

- Ja. Okej då. Jag ska inte fotgrafera, i alla fall inte så mycket, tillade Husmor tyst. Så tyst att inte Fin-Dos hörde...



- Neeeeeej, jag HAAAATAAAR när du fotograferar mig i snö!!!!

- Lägg av!!!!

- Genast!

- Grrrrr!



- Slutar du eller?!?! Grrrr!  
 
- De va då självaste den!
 
- Lägg av då!
 
- Jag ska giva dig på moppo!!!!
 
- Grrrrr!
 
 
- Det är väl själva den att du alltid ska dra ut mig i djupsnö på alla dina rundor, jäkla lanttant, bara för att du rullar fram så betyder inte det att inte vi alla andra tvingas sticka ned våra små spiror i djupsnön!
 
-O så ska du därtill hålla på och larva dig med att fotografera!
 
-Grrrrr!

- Vänta du!
 
- Jag är snart framme!
 
- Grrrrr!
 
- Grrrr.
 
- Den här förbannade snön!
 
- Å så hon, den där fotande käringen....
 
- Grrrrr

 
- Fast....
 
- Egentligen....
 
- Kan du inte bara ta upp mig i famnen och bära mig resten av rundan?
 
- Snälla Matmor?
 
- KrrrrKrrrrKrrrr....

Mådärniteter för paddor...


När vår Husmor härförleden fyllde jämt begåvades hon med sedvanliga blommor och blader, lyktor, vin, böcker, skålar och fat.

Men - hon förärades därtill med en av dessa livets MÅDÄRNITER som Husfar säger.

Vår Husmor fick en Ipad Mini av de sina.

Så nu sitter hon där hemma på gården och stabligar på sin splittrans nya Mådärnitet, rafsar sig i bakhuvudet, kliar mellan de många vecken i sidan o undrar klentroget om hon och Mådärniteten nånsin ska komma på god fot med varann.

Men, trot eller ej, vår stackars Husmor verkar i det här fallet vara den enda som hyser tvivel och misstro kring detta - till och med Husfar verkar hysa förtroende för sin sfäriska uppenbarelse till Hustru.

Han närmade sig henne där hon satt o fånglodde på sin Mådärnitet, så gav han Husmor en tafatt klapp på axeln, en rörelse som i vårt Husbonnsfolks fall är närmast att jämföra med ett passionerat förspel, medan han, i något som liknade en tröstande ton, sade;

 - Du sa si, du mor lelle, I sa noj få mye kul ihop, i paddor emällan.....

Att nära vid sitt bröst...


Idag har Husmor icke närt en orm vid sitt bröst- men väl en skadad och kall liten fågel!

Och si - efter à ha vistats i värmen i Husmors nakna hand (vilken som konstfärdigt och bildmässigt får motsvara talesättets 'bröst') ett par timmar och efter, antagligen för första o enda gången i sitt liv, fått följa med en lanttant o hennes tre hundar och tvenne katter på en promenad i skogen, blinkade den lille rare bevingade vännen till ett par gånger som för att säga 'tack' varefter den lyfte från handen och flög iväg mot ett öde som bara joxen själv vet...