Våt Våryra...

Idag var det litet av vår i luften!

Vår Husmor blev allt lite te sig där bak lagårn där hon stod på dyngan, omgiven av diverse fjäderfä, medan februarisolen sken och strålade som aldrig förr.

Både Husmor och hennes bevingade sprättande, galande, kucklande och snattrande vänner kände av våryrslen i kroppen.

De fick för sig att hitta på något skoj! Men vad?

Jo, en vårdusch!

Och fast det bara var vanlig söcken och varken jul eller påsk stod för dörren företod sig patrasket bak lagårn en vårfest inunder såväl vattnets som solens strålar.

För vad gör man väl inte då vårens allra första förnimmelser ger sig till känna...

 

 

En ilsken Snötigrinna

 - Seså, seså, lilla Fin-Dos!

- Följ nu med på rundan, det är inte farligt med lite snö!

- Jag lovar!

- Kom då!

- Ja. Okej då. Jag ska inte fotgrafera, i alla fall inte så mycket, tillade Husmor tyst. Så tyst att inte Fin-Dos hörde...

- Neeeeeej, jag HAAAATAAAR när du fotograferar mig i snö!!!!

- Lägg av!!!!

- Genast!

- Grrrrr!

- Slutar du eller?!?! Grrrr!  

 

- De va då självaste den!

 

- Lägg av då!

 

- Jag ska giva dig på moppo!!!!

 

- Grrrrr!

 

 

- Det är väl själva den att du alltid ska dra ut mig i djupsnö på alla dina rundor, jäkla lanttant, bara för att du rullar fram så betyder inte det att inte vi alla andra tvingas sticka ned våra små spiror i djupsnön!

 

-O så ska du därtill hålla på och larva dig med att fotografera!

 

-Grrrrr!

- Vänta du!

 

- Jag är snart framme!

 

- Grrrrr!

 

- Grrrr.

 

- Den här förbannade snön!

 

- Å så hon, den där fotande käringen....

 

- Grrrrr

 

- Fast....

 

- Egentligen....

 

- Kan du inte bara ta upp mig i famnen och bära mig resten av rundan?

 

- Snälla Matmor?

 

- KrrrrKrrrrKrrrr....

Mådärniteter för paddor...

När vår Husmor härförleden fyllde jämt begåvades hon med sedvanliga blommor och blader, lyktor, vin, böcker, skålar och fat.

Men - hon förärades därtill med en av dessa livets MÅDÄRNITER som Husfar säger.

Vår Husmor fick en Ipad Mini av de sina.

Så nu sitter hon där hemma på gården och stabligar på sin splittrans nya Mådärnitet, rafsar sig i bakhuvudet, kliar mellan de många vecken i sidan o undrar klentroget om hon och Mådärniteten nånsin ska komma på god fot med varann.

Men, trot eller ej, vår stackars Husmor verkar i det här fallet vara den enda som hyser tvivel och misstro kring detta - till och med Husfar verkar hysa förtroende för sin sfäriska uppenbarelse till Hustru.

Han närmade sig henne där hon satt o fånglodde på sin Mådärnitet, så gav han Husmor en tafatt klapp på axeln, en rörelse som i vårt Husbonnsfolks fall är närmast att jämföra med ett passionerat förspel, medan han, i något som liknade en tröstande ton, sade;

 - Du sa si, du mor lelle, I sa noj få mye kul ihop, i paddor emällan.....

Att nära vid sitt bröst...

Idag har Husmor icke närt en orm vid sitt bröst- men väl en skadad och kall liten fågel!

Och si - efter à ha vistats i värmen i Husmors nakna hand (vilken som konstfärdigt och bildmässigt får motsvara talesättets 'bröst') ett par timmar och efter, antagligen för första o enda gången i sitt liv, fått följa med en lanttant o hennes tre hundar och tvenne katter på en promenad i skogen, blinkade den lille rare bevingade vännen till ett par gånger som för att säga 'tack' varefter den lyfte från handen och flög iväg mot ett öde som bara joxen själv vet...

Strävan lönar sig...

Det gäller att inte ge upp!

 

Man måste tro på sig själv och på att man minsann kan uppnå sina mål!

 

Eller, som i Nötskrikan Konrads fall, nå upp till sina mål.

 

Skam den som ger sig.

 

Å till slut fick även vår vän Konrad sig lite att äta.

 

Så sant som det är sagt- alla sätt är bra utom de dåliga...

Födelsedagar & Ändalyktar...

Jodå - det blev födelsedagskaffe på sängen!!!

 

Precis som gårdens Husmor vill - men aldrig får...

 

(Husfar:

- Va falla sa dä va te???? 

 

- Jag begriper at inte!

 

- Hållas oppe o kleta i sänga mä kaffe o smulor o sket - dä ä la skellnad å äta redit ve köksboret!?!!?)

 

Frukosten på säng var emellertid nästan det enda trevliga inslaget för vår stackars Husmor dagen då hon fyllde halvsekel.

 

Snart stundade nämligen hospitalet för lekamliga undersökningar - och dessa var dessvärre icke av det mer angenäma slaget.

 

Husfar till Sonen efter skönsång och uppfaktande invid sängen:

 

- Nu du så sa jag schussa Mor di te håsspitalet - ho ä la den enda käringa som sa dit o undersöka ändalyckta på si femtioårsdag!!??

 

 

 

 Nåja...

 Dagen efter blev desto trevligare "på jubbet", som Husfar säger.

 

Där blev vår Husmor uppvaktad å det vådligaste!

 

Blommor och blader, tal och sång, tårta och kalas, paket och fyrfaldiga leven, vin och jägmästarstänkare, kramar och pussar, underbara leenden, glada tillrop och gratulationer på höjden och tvären.

 

Och inne i Husmors lilla bås stod redan på morgonen en spännande påse på stolen innehållandes spännande paket, brev och fotografier.

 

Det var en riktig överraskning från ungdomsvännen Fina-Lina!

 

Fina-Lina har samma husmodersförutsättningar som vår Husmor - de båda träffades när de gick och utbildade sig inom sagda konst -  på Hushållsskola... Hehe.

 

Och det var också från denna tid som Fina-Linas gåvor minde!

 

Gamla sköna LP-skivor från tiden då det begav sig, fantastiskt nedtecknade berättelser om saker de båda gjorde tillsammans på det glada åttiotalet samt, tack och lov - en TANTKALENDER som ger vår stackars Husmor lite råd hur man ska agera och inte agera gentemot Farbröder och slika underliga ting...

 

Tusen tack alla för sköna mail, sms, påringningar, blomsterbud, paket, vykort och skönsång.

Men ni vet, vår Husmor har ju inte ens firat sin dag än, förutom det där med ändalykten då, utan det ska göras i sommar med en redig bonnafest på lövad loge hemma på gården.

Hon är väl inte gårdens Husmor för intet - Hushållskola o allt...

Nöff Nöff...

Sista kvällen som "kvinna i 40-årsåldern"...

Även det bedagade äger sin skönhet!

 

Ja, det är en devis att ta fasta på och riktigt luta sig mot så här i de allra allra sista skälvande minuterna av att vara " en kvinna i 40-årsåldern".

 

För senare ikväll, vid midnatt, förändras detta då vår Husmor blir ett halvsekel gammal!

 

Och hon älskar livet som aldrig förr - ja hon älskar te å mä Husfar!!!

 

Fortsatt Gott Liv alla fina Läsare!!!

 

Underbart fat, underbara blommor och en underbar lördagskväll fick hon uppleva igår tillsammans med alla sina syskon vilka träffades runt en brinnande eld långt ute på Tjurkens tjocka is!

 

Tack Tvillingbror Mats med familj...

 

Tack Storasyster Mia med familj...

 

Tack Storebror Magnus med familj...

 

Tack Mamma o Pappa i Himmelen...

 

Korre på Kvist

 

Igår på morgonkvisten satt ju en fet joxe på kvisten och sjöng sin vårdrill "ti-ty ti-ty ti-ty ti-ty" för gårdens matmor.

Idag på morgonkvisten - när matmor stod på farstukvisten - satt istället Korren på kvisten.

Där knäppte ...han hop sina små framtassar i en bedjande gest medan han berättade för matmor att nötterna i korgen som hon har hängt uppe i Tomtegranen ovan Lövängen var slut.

Vem kan väl motstå en sådan blick o en sådan gest?

Nu är korgen påfylld av några kilo julenötter så strax hoppar han nog från tallegren, tar med sig långa ludna svansen o söker sig till granekvist...

Skrattar bäst som skrattar sist.

 

Visst?

 

Här i Tomtegranen ovan Lövängen
har vi hängt en behållare nötter
till våra fina små ekorrar

 

 

TACK HUSFAR & HUSMOR FÖR PÅFYLLNING AV NÖTTER!!!!

 

Med vänlig hälsning,

 

Er Korre

Våryra???

På morgonkvisten satt en talgoxe på kvisten o glodde gårdens matmor stint i ögonen och liksom förmedlade; 

- Nu du matmor ska du få lite lön för de 580 kilo fågelfrö du hittills matat oss med i vinter!

Varvid joxen upplät sin stämma o drog, ...för första gången i vinter, den av Husmor så efterlängade karaktäristiska Vårdrillen;

- Ti-ty, ti-ty, ti-ty, ti-ty, ty-ty, ti-ty!
 
Matmor blev så glad o våryr att hon hoppade högt!!!

Eller, nåja... Men hälarna lämnade åtminstone marken när hon mödosamt hävde sig upp på tå...
 
- Ti-ty, ti-ty, ti-ty, ti-ty, ty-ty, ti-ty!

Klarhet o Konturer...

Ibland, i vissa faser av ett större skrivjobb, ja även i Livet som sådant, önskar man inget annat än att hitta fram till såväl klarhet som skarpa konturer.

Även om det kan vara både kallt och vasst....

Glad dag!

Få ro i kupad hand...

Ibland om natten, när sömnen känns lika långt borta som morgonen, kan man längta efter en varm, trygg o kupad hand där man kunde få lägga sig tillrätta och komma till ro...

Skapandet bära eller brista...

Det finns dagar då man känner att man brister och dagar då man känner att det bär.

Igår var en dag då det brast.

Idag var en dag då det bar.

I sanning en underbar känsla!

God morgon!

Kråksång o Solgång...

Det gäller att ta tillvara på solen när den väl visar sig.

 

Å det har den gjort idag!

SÅ underbart!!!

 

En o annan kråka har upptäckt det fina i kråksången är att det ju faktiskt är vissa vingburna individer förunnat att flyga upp å sätta sig i gårdens högsta träd å kunna njuta av solen mycke längre än va plattfötterna nere på backen kan...