Var är alla djuren?

Måste få återge ett samtal som utspelade sig i helgen mellan mig och en litet äldre dam. En indignerad sådan. Dam alltså.

Nämnda dam kommer med bestämda steg fram till mig där jag står i en affär och provianterar. Hon kommer nära och tittar frankt och uppfodrande på mig.

- Jag hade några goda vänner hos mig i helgen och vi åkte förbi ditt ställe.

- Öh. Jaha, säger jag lite tafatt och undrande. 

Damen fortsätter, en aning för hetsigt.

- Vi åkte sakta förbi, vände i vägskälet och sakta förbi en gång till.

Nu drar hon efter andan och verkade onekligen komma till den upprörande delen.

-  Och vi såg INTE ETT ENDA DJUR, utbrister hon med emfas.

Jag tittar klentroget på den främmande kvinnan framför mig. Rätt perplex är jag faktiskt.

-  Öh.. Okej, säger jag och går upp på andra stavelsen i ”okej” som för att visa att det var en fråga från min sida.

Med ilsken uppsyn tittar hon på mig. Säger hätskt; 

- Ja, du skryter ju jämt och ständigt över alla dina djur, men vi såg inte ett enda.

- Inte ens en höna, spottar hon ur sig.

Damen vänder sedan på klacken och går därifrån.

Kvar står jag och tittar lika dumt som fånigt efter hennes ryggtavla som snart rundar en av butikens hyllor och försvinner ur min åsyn. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Ja jisses, mycket ska man då höra innan öronen ramlar av…