Lite höstfet...

Häromdagen var här en karl som Husfar känner. Självklart skulle Grävaren förevisas av den stolte Husfadern.

Gubbarna gick där ute i ängen i cirklar kring Grävaren. De sparkade i jorden, på grästuvor och klapperstenar emedan de då och då rättade till sina kepsar samtidigt som de rev sig i det lilla hår de har kvar likt en vemodig erinran om den hårfagra ungdom som en gång var.

Besökaren pekade plötsligt på ena märren och frågade om hon var dräktig.

- Nä, ho ä bara lite höstfet, sa Husfar.

Och igår, då jag klappade Katten Spöket, lade jag plötsligt märke till en återuppstådd omisskännlig rondör mitt på magen.

- Nä, jag tror banne mig att kattan är i kättel igen, utbrast jag bedrövad.

Husfar tittade på henne, for med handen över ryggen på katten och ordnade sina anletsdrag i enighet med den som vet allt;

- Nä, ho ä bara lite höstfet, sa han tvärsäkert.

Idag, vid frukostbordet, kom så även min frodighet på tal. Då såväl märr som katt ju av Husfar hade ursäktats med samma kommentar tyckte jag att densamma kunde appliceras på mig.

- Nä, jag är bara lite höstfet, sa jag.

Han stirrade klentroget på mig i några sekunder innan han tog till orda;

- Då har dä ju vatt höst året om i ett halvt sekel…

Mickans Tänkvärdheter...

Smått i huset igen...

Så har här blivit smått i huset igen.

Nu är vi ett gäng finfina dunbollar som bor här på köksbänken hos husfolket. Det är inte så dumt och vi har det på det hela taget riktigt skönt.

Vi tänkte berätta lite om vår tillkomst. Då ju bilder säger mer än ord och kackel visar vi historien så här:

Här nånstans runt hörnet görs vi. Bilder från det visas inte på denna sida då de väl närmast är att betrakta som barnförbjudna...

Här, i fähusets värpreden, värps vi...

Hit, till den av Husfar snickrade och husmor dekorerade, äggalådan, bärs vi...

Och här förvaras vi...

tills dess att vi i husmors favoritäggakorg, eller i den mer praktiskt orienterade husfars äggaflak, bärs in till sterbhuset...

Några av oss placeras här i äggkläckningsmaskinen...

Efter 21 dygn kläcks vi. Förhoppningsvis.

Och sen är vi tillbaka...

i Husmors favoritäggakorg

O här bor vi nu på köksbänken hos Husmor och håller henne sysselsatt hela dagarna med vårt kvitter och rop på mat och vatten.

Så småningom flyttar vi från sterbhus till fähus och ut till de stora hönsen. Det ska bli spännande. Som att gå från den lilla byskolan till högstadiet i Staden.

Men vi ska vara ännu en tid här i köket och förgylla tillvaron för kära Husmor med vårt kvitter och vår näpna uppenbarelse...

Mickans Tänkvärdheter...

Trädgårdsmöblerna inkörda-nästan...

Nu har vi höstat i trädgården och alla möbler är inkörda.

Sånär som på ett par stolar invid kökstrappen där det kan vara skönt att ta med sig kaffekoppen och sätta sig en stund om vädret så påbjuder.

Men där får inte JAG plats...

Mickans Tänkvärdheter...

Lite motvikt till föregående Tänkvärdhet...

Brunsttider...

Husfar är inte alltid butter. Om nu någon tillnärmelsevis fått det intrycket (hur i all världen man nu skulle kunnat få det) Det finns några saker som roar honom jämte väderleksrapporten, Grållen och Grävaren. Det är att möta vilda djur ute i skogen. Vildsvin, rådjur, grävlingar och älgar.

Igår kväll kom han in i köket och var på särdeles gott humör. Under ivrigt viftande återberättade han om ett möte han just haft i skogen. Med en älgtjur och en kviga. Tjuren hade rört sig oroligt i vida cirklar kring kvigan under det att han utstötte sina karaktäristiska nasala ljud.

- Du sulle sett, sa han upphetsat, du sulle vatt mä!

Husfar berättar vidare om mötet med skogens konung. Om hur han, älgtjuren, nu har bråda tider eftersom brunsttider råder för honom och hans långbenta bekanta.

Husfar har av någon anledning lärt sig att låta precis som en brunstig älgtjur. Detta demonstrerar han gärna, och ofta, för mig. Jag hoppas och tror att det sker i något slags underhållningssyfte. Något annat har jag svårt att föreställa mig…

- Du sulle hört! Du sulle sett hur han ble när han hörde me, sa Husfar stolt.

Och så förevisade han igen.

Han höjer de långa armarna upp mot ansiktet, kupar bägge händerna på var sida om näsa och mun och trycker samman näsryggen med pekfingrarna samtidigt som han kupar händerna runt munnen.

Och så brölar han. Stötvis, nasalt, högt. Förfärligt. Om och om igen.

Hundarna stirrar räddhågset ett ögonblick på honom innan de försvinner iväg till något tryggt hörn, långt från Husfar som leker brunstig älgtjur. Katterna klöser på dörren och vill ut. Själv tvingas jag stå kvar på köksgolvet, lyssna, tappert le och försöka se intresserad och deltagande ut.

- Du sulle sett, tjuren ble pesis stållet – han tyckte INTE om när jag bröla som e brunstig älgtjur.

- Det är det INGEN som gör, undslapp det mig.

Det var inte vidare smart av mig. Ljuset i Husfars tindrande ögon släcktes, hans imponerande inlevelseförmåga likaså.

Men replikförmågan - den hade inte gått förlorad.

- Nä, men så går di ju i gall mä, di gamlaste o leaste korna med stora isterbukar…

Mickans Tänkvärdheter...

Välkommen på FRUNTIMMERSFRUKOST!

Det finns en devis som säger ”Bra karl reder sig själv”. Alltså att man själv får fixa, dona, ordna och rådda med saker om något ska bli av.

Så är det nästan alltid på landsbygden. Här är det sällan som stekta sparvar kommer flygandes. Men mer frekvent flyger här ju levande sparvar! Något jag tycker är avsevärt trevligare och anlessare än de mer artificiella halv-, eller helfabrikaten. (Anlessare är förresten ett slags lokalbonnskt uttryck för angenämare/annorlunda)

Så vill man att det ska hända något kul och anlessare här ute i skogen så får man helt enkelt se till att det händer!

Jag har en fantasisk grannfru som alltid är sprallig, kul, engagerad, orädd, positiv, duktig och väldans kreativ. Grannfrun och jag har bland annat ordnat två FRUNTIMMERSFRUKOSTAR tillsammans. Nu gör vi det en tredje gång.

Tredje gången gillt!

Runt 130 fruntimmer ska snart samlas i Nävelsjö bygdegård för att smörja kråset - såväl lekamligt som själsligt. En och annan inredningsdetalj och julklapp lär också införskaffas från bygdens fingerfärdiga konsthantverkare. Själv kommer jag kanske bjuda på något litet kåseri...

Men mest ser jag fram emot att man under Fruntimmersfrukosten ju ska få lära sig att fokusera rätt här i livet, kommunicera bättre, bli mer positiv och bli gladare!

Shitpåmmfritt, så himla bra!

Jag var trallande glad nu i veckan då hela konceptet för höstens Frunimmersfrukost var klart. Förtjust och förväntansfullt utropade jag till Husfar;

- Efter det där föredraget kommer jag kanske äntligen hamna på rätt köl i livet!

Utan att ens lyfta blicken från Bladet sa han:

- Dä sulle ja inte huppas på um ja va du. När stora valar strandat redit finns sällan nöet hupp...

Varmt välkommen den som kan och vill!!!

Mickans Tänkvärdheter...

Bre-rövade märrar...

Här på Gården inleddes dagen med hovslagarbesök.

Han är tapper, min hovlagare, som fortfarande vill komma hit och verka mina kolosser till märrar. Husfar, och möjligen hovslagaren, anser att märrarna är stora, tunga, tjocka, lata och rätt så istadiga, envetna och egensinniga.

Jag däremot, tycker de helt underbara, älskvärda, vackra, intelligenta, personliga, målmedvetna, lyhörda och kommunikativa.

Rejäla, stora och mulliga, ja visst, men det är ju en del i det vackra. I alla fall vad märrarna anbelangar…

Nåväl, igår aviserade Den Tappre Hovslagaren, via sms, att han skulle komma till Gården i arla morgonstund. Det gjorde att jag vaknade redan vid fyrasnåret med en plötslig och glasklar insikt att hästarna snarast måste in i stallet! Hovar och hovskägg måste för tusan hinna torka. Jag vill ju för allt i världen inte förarga Den Tappre.

Jag steg genast upp för att gå ned i Ängen, hämta märrarna och ta hem dem till stallet. Men de båda är, precis som jag, högst ovilliga att gå i Ängens steniga och ojämna våtmark i mörker. Så att de skulle komma frivilligt var inte ens att tänka på. Men hur i jösse namn skulle jag hitta dem?

Även om det bar emot så tarvade situationen hjälp av Husfar. Sagt och gjort. Denne väcktes ur sin Husfaderssömn och med mjuk inställsam röst framlades ett, i mitt tycke, oansenligt litet önskemål.

- Jo, hästarna måste in, tror du att du kan sätta dig i Volvon och åka lite fram och tillbaka längs häradsvägen medan jag går i ängen så kanske jag kan få syn på märrarna i strålkastarskenet?

Om jag säger att Husfar blev allt annat än glad så uttrycker jag mig lite mer politiskt korrekt än om jag skulle återge om vad han verkligen uttalade och vad kroppsspråket med all önskvärd tydlighet uttryckte.

Men under hotet att hovslagaren kanske skulle bli så vred över det blöta hovskägget att Den Tappre slutade verka Gårdens märrar och att denna lott i så fall skulle falla på Husfar själv, kapitulerade han omedelbart.

Under ihärdigt surt muttrande och svärande hasade han ut sig till maskinhallen och kröp in i Volvon. Sen körde han planlöst och irriterat hit och dit längs häradsvägen.

Och si, där stod märrarna!

Husfar åkte hem och lufsade in i köksvärmen medan jag och märrarna gick hemåt på ängen, strax intill vägen. Jag gick inklämd i mitten mellan mina stora sömniga märrar. Vi tre lunkade hemåt i skummet.

En bil kom förbi nere på häradsvägen och för ett ögonblick befann vi oss i dess ljussken. Men strax blev det åter mörkt och stilla.

Efter några timmar kom hovslagaren och verkningen gick förvånansvärt bra. Märrarna var ovanligt samarbetsvilliga och Den Tappre blev inte vred, trots att hovarna inte hade torkat.

Hela dagen har jag varit glad över detta! Tills för en stund sedan. Då Husfar kom hem.

Redan när han kom gåendes på trädgårdsgången kunde jag se att han var altererad. Rörelserna uttryckte brådska och upprördhet. Mina intryck visade sig stämma. Han hann inte ens få igen dörren efter sig förrän han grinigt utbrast;

- Sä inte att du köpt e häst te?

Jag stirrade på honom.

- Va i allsinnda menar du, frågade jag förvirrad.

- Jag feck höra ryktesväjen att nöen hade vassnat tre bre-rövade märrar nere i Änga på månnen…

Mickans Tänkvärdheter...

Rödluvan o äpplena...

En skarpögd betraktare kan i dessa höstdagar här på gården urskilja en storvuxen tant som i gryningens skumrask går framåtböjd och snubblar fram under fruktträden med en gammal plåthink a la Lyckeby i näven. I den samlar hon äpplen och plommon vilka fallit under natten.

Likt en voluminös Rödluvan går hon, om inte till mormor så i alla fall till hönsen, med sin hink på armen. Där inne i fähuset går hon trallande in till alla sina fjäderfän och portionerar ut äpplen och plommon ut till de förväntansfulla hönsen.

Frukten läggs på golvet för att i nästa ögonblick krackelera och kapitulera under stövelförsedda fötter vars resoluta rörelser får frukten att utgöra en, kanske inte mer aptitlig men åtminstone mer lättkonsumerad föda.

Hönsen blir glada. Tanten med.

Och ännu har, tack och lov, ingen varg siktats vare sig längs vägen eller i bedräglig hönsversion, och som bara vill komma åt Rödluvan för äta upp henne.

När jag kvittrande berättade denna, i mitt tycke, roliga lilla metafor för Husfar under kvällsvarden, muttrade han mellan tuggorna;

- Varjar ä rätt intällijänta å häver la inte i si va sum helst…

Mickans Tänkvärdheter...

Höstsådd i gott sällskap

Så har jag ÄNTLIGEN ägnat mig åt höstsådd i några dagar!

Under karga och långa vintermånader kan man på ett förbryllande enkelt sätt fly verkligheten genom att botanisera bland förförande frökataloger. Det gjorde jag under förra vintern med resultatet att jag, i en slags övertro på min egen förmåga, investerade i en hiskelig mängd fröpåsar.

Men endast annueller kom i jord och krukor förra våren. Sedan har de vackra fröpåsarna legat övergivna i kökslådan. Ödmjukt och litet sorgesamt påmint mig om sin existens då och då. Vidrör mina inre trådar. Dåligt samvete i ena stunden. Längtan i nästa...

Fast nu, efter min långa sommar i Långtbortistan, avskild från livet på Gården, kunde inte vilda hästar hindra mig från att unna mig en vecka i frösåddens himmel. En himmel som i mitt fall är belägen i Lutan bak lagårn. Där, intill dyngestan, har jag nu under sensommaren tillbringat många timmar med att stoppa små och stora frön i jorden.

Att ägna sig åt sådd är ett synnerligen behagfullt sätt att framleva sin tid. En syssla som inrättar puls och andning i sin rätta fundamentala form och frekvens. Bestyr som gör sinnet milt och tankarna mjuka. Ett näst intill meditativt förehavande.

Fylla kruka efter kruka med jord, ställa dem på utrymmesbesparande sätt i backar av olika slag. Plocka med fröpåsar, titta, bedöma, drömma, välja, öppna. Kupa handen och försiktigt, nära andäktigt, hälla ut frön i skålad hand som med varsamhet och kärlek åstadkommer ett laddat möte mellan det lilla torra fröet och den feta fuktiga bädden av jord.

Försiktigt mylla ned fröna så att de får liksom ett litet täcke över sig och som topp lägga ett tunt lager sand. Sist sticka i namnlappar vilka är utskrivna på datorn och därefter laminerade för att förhoppningsvis hålla något åt. Så lyfter jag backen från mitt temporära arbetsbord, vilket består av bockar och lastpallar, och ställer ned dem intill varandra i långa rader vilka jag betraktar förnöjsamt, nästan stolt.

Allt detta gör jag i gott sällskap. Med mig där bak lagårn är kattungarna, Anki Anka, höns, tuppar, gåsen Lotta, hundarna…

Husfar kommer och hälsar på mig då och då. Speciellt om han tror sig veta att jag hyste en och annan maltdryck där i Lutan. Hästarnas vinterkrubba längst in i Lutan äger ett klimat som inbjuder till förvaring av just nämnda drycker så han går sällan missbelåten därifrån.

Naturligtvis är CD-spelaren med där ute, den står lite skyddat på syllen i Lutans yttervägg. Där står den fredat och icke alltför hårt exponerad för vare sig sol eller överaktiva djur. (Som av en tillfällighet står där även mina vinglas med koboltblå fot)

I CD:n snurrar ljudbok efter ljudbok. (Gud välsigne detta påfund!) Annika Bryns ”Morden i Buttle”, Anna Gavaldas ”Lyckan är en sällsam fågel” och Åsa Lindeborg ”Mig äger ingen” hanns med under dessa Såddens Dygn.

Där ute har jag alltså stått i min älskade, men av familjen illa omtyckta, syrenlila hatt och varit allmänt lycklig. Själva sysslan i sig gjorde mig förnöjsam och jag fullkomligt frossade i frösådd!

I 21 backar bak lagårn står nu krukor med frön av:

Akleja AQUILEGIA vulgaris “Nora Barlow”
Krollilja LILIUM martagon
Gråmalva LAVATERA thuringiaca
Röd Rudbeckia ECHINACEA purpurea
Midsommaraster ASTER tongolensis “Wartburgstern”
Lavendel LAVANDULA angustifolia
Anissop AGASTACHE foeniculum
Lammöron STACHYS byzantina
Mjölkklocka CAMPANULA lactiflora “Soft pink white blue”
Aklejruta THALICTRUM aquilegiifolium
Moses brinnande buske DICTAMNUS albus
Ålandsrot INULA helenium
Vit Fingerborgsblomma DIGITALIS purpurea “White Spire”
Rölleka ACHILLEA millefolium ”Cerise Queen”
Midsommarkulla ANTHEMIS sancti-johannis

Men resultatet, ja, det lär vara väsentligt påvrare än intentionen! Utan omsvep tillstår jag att allt det sådda inte kommer resultera i några spirande trevande gröna skott till våren.

För en tuff tid väntar dessa krukor. Det omedelbara hotet är alla närgångna djur, främst höns, katter, hundar, grävlingar och vildsvin vilka kan välta, picka, stampa, tryna, krafsa och röra till det. Sen har vi de allmänna omständigheterna som skyfall, höststormar, snö, snöras, plogning, köld och andra umbäranden.

Till epitetet ”andra umbäranden” räknas också hotande fordon såsom Grållen och Volvon och Grävaren…

Och så har vi Husfar själv förstås. Mina många vidlyftiga rader av krukspäckade backar väcker ibland hans onda öga. Han anser att de ”står i vägen”. Det underliga är att de ”står i vägen” var jag än ställer dem…

Nåväl. Nu är det sått. Och om något kommer upp ur dessa 21 backar innehållandes runt fyrahundra krukor vet ingen.

Men vad har jag att förlora? Inget!

Nä, just det. Och som ett stöd för mitt frosseri har jag rekonstruerat ett gammalt känt och beprövat ordspråk till ett eget och mer situationsanpassat;

BÄTTRE EN FRÖPÅSE I JORDEN ÄN TIO I KÖKSLÅDAN

Gryningsbröd

Gryningsbröd bakade, knådade och formade av rediga och hjälpligt sanerade hönsfarmarnävar - men de var goda ändå...

GRYNINGSBRÖD

Vaknade tidigt i ottan med energin sprittande i kroppen. Tassade upp och i sällskap med sexton andra tassar gick vi ut den daggvåta gryningen och gjorde den ännu litet våtare...

Väl inne efter förrättat ärende tände jag i vedspisen. Det var fortfarande nästan mörkt ute vilket tarvade några stearinljus - som blir till sin fördel i rustikt och vackert småländskt smide.

Så bakade jag ut brödet av den deg jag satte igårkväll. Rullade frallorna i mjukt dinkelmjöl och gräddade dem ganska lågt i ugnen i drygt tio minuter.

Bryggde kaffe under tiden, satte fram en stor ost a la västerbotten, lite tunnskuren kryddskinka, skivade upp gurka och tomater, satte fram örtsalt förstås samt lite mangojuice.

Där, i vedspissprak och i doft av nybakat bröd, stod jag stolt när Husfar glosögd kom ner. Denne blinkade misstrogen ett par gånger och sa småbuttert;

- Va ä dä du ä ute etter nu? Sä inte att du sa ha e nyer tupp etter den däringa som trilla å pinn...

En getelång Att-Göra-Lista...

Jag åkte nyligen från Gården ett par dagar. Då kom ett gäng ungdomar hit för att bo och sköta hus, trädgård, djur och gård.

Då de flesta av ungdomarna är ganska gamla i gården så att säga, ja, ett par av dem är såväl födda som uppvuxna här, så är jag förhållandevis trygg i handhavandet av ruljansen här hemma.

Men det kunde väl inte skada att göra upp en liten lista så att inget faller mellan stolarna. Tyckte jag.

Så jag tänkte till lite vad som behövde listas. För att underlätta ungdomarnas vistelse här. Tyckte jag.

Då det är naturligt för mig att skriva så satte jag mig vid datorn, öppnade ett vanligt dokument och började lista. Bara det viktigaste bara. Tyckte jag.

Så här blev listan;

Väck äggen! Lyft upp de tre översta äggen och håll dem försiktigt i handen medan ni vänder på de tjugo andra som ligger i facken. Kolla så det finns gott om vatten i behållarna. Lägg sedan tillbaka äggen ned över de andra, men då vrider ni de tre ett halvt varv. Prata gärna lite med äggen, eller sjung lite. Obs. Håll inte locket uppe länge, då kan det dra kallt på äggen.

Huskatterna ska ha kattgröt morgon och kväll med en halvburk kattmat och två skopor torrfoder vardera utfodring. Tänk på att ge Katten Spöket sin portion en bit ifrån de tre kastraterna för hon är rätt bitchig när det vankas mat (jämförelser undanbedes).

Ta med hundarna på morgonrunda och gå upp över Stuvegäret, ta stigen genom skogen och vik upp mot översta betesvallen. Kolla så att hästarna har friskt vatten i badkaret. Gå gärna in till hästarna, de uppskattar lite prat och kel. De brukar stå och sova borta under granarna vid källan.

Släpp ut Anki Anka och Gåsen Lotta på morgonen. Ta ut dem genom vanliga dörren inne i stallet för ni kan inte öppna höneluckan på morgonen för då springer varenda höna ut och värper fullständigt okontrollerat på de mest underliga ställen!

Fös upp Anki och Lotta till neredammen, de behöver ta sig ett morgondopp för framför allt Lotta kan ha fått en o annan hönelort på sig under den gångna natten.

Öppna inte till hönsen, ”Di mönne” före tolv, annars blir de så hiskeligt vidlyftiga och spatserar in till grannen vilket icke uppskattas.

Framåt eftermiddagen kan ni öppna till boxen med Brahmahönsen och änkemannen Åke och försiktigt fösa ut dem genom gamla mjölkrumsdörren ut i lutan. Stäng sen annars smiter alltid den skrockesjuka tjocka bruna in igen. Hon skiter så vådligt…

Försök undvika så att tuppen Claes Brakel följer med ut, han blir så ”konstig” ute i solen och ger sig även på Brahmahönorna i syfte att förlusta sig – om det tycker jag EJ!

Om solen skiner måste ni öppna och häkta upp dyngedörren så att solen skiner in på blommehönsen, de älskar nämligen att solbada.

Är det fint väder får ni också ta ut getterna. Men glöm för jösse namn inte att ta in dem om det börjar stänka!!! De H A T A R regn och blir skitsura i dubbel bemärkelse!!!

Katterna i stallet ska ha sin kattgröt som vanligt, knappt en halv burk, hellre ge dem tre gånger om dagen nu när vi har kattungar. Fläsk-Sune är ju sällan i stallet och Katten Turbo har jag inte sett på ett bra tag. Så som sagt, knappt en halv burk kattmat och torrfoder som ni sen ska dela upp i på tre skålar och ge på olika våningar, både på taket och bänken. Kattungarna ska äta själva i sin matskål. Den Gråa Katta och Den Ilska Katta äter på taket till katthuset.

Byt vatten i alla hönsboxarna, diska alla bingar både ut och invändigt. Tänk på att ge de små Welsumerkycklingarna (de fyra längst bort mot gamla mjölkrummet) endast klämd havre blandat med lite färdigfoder. Ej vetekorn till dem.

Hos dvärgcochinhönsen kan ni ta skoveln och kasta tillbaka upp ett par skovlar strö, de är makalösa med att sprätta ned ströet mot dörren, men de måste ha mycket spån även under sittpinnarna. Obs, titta i hörnet längst in till höger in under deras sittpinnar, där är det ett par hönor som värper ibland.

Titta i alla krubborna i alla hästboxarna, det brukar ligga ägg i var och varannan krubba framåt eftermiddagen. Grrrr.

Prata lite extra med Pytte när ni är inne i boxen med Amrock-, och Blommekycklingar. Han brukar få picka i sig lite mat direkt från skopan för det tycker han är roligt.

Titta noga på golvet inne hos ”Di mönne” för Anki Anka har just börjat värpa!!! Fast hon fattar nog inte vad det är ännu för hon värper direkt på backen och äggen blir smutsiga om de får ligga kvar.

Om det börjar åska, ta in getterna, dra ur min dator och annan elektronisk bröte, ta ur kontakten till äggkläckningsmaskinen, men svep genast fem, sex filtar om maskinen så det inte blir kallt! Sätt er sen med Alfons i knäet, han är jätterädd.

Vattna alla krukorna, främst på terrassen, änglatrumpeterna, både vid pergolan och vid lilldammen, amplarna, glöm inte tomaterna, stamfuxian och potatisblommorna vid ”medelhavet” är särskilt törstiga. Kolla väggamplarna vid köksingången, de är ju täta i botten så dem måste ni känna efter i varje innan ni vattnar. Amplarna vid terrassen och stora trappan måste man vattna flera gånger vids samma vattning så de hinner dra till sig.

Arrangemangen i mjölkkrukorna vid mjölkbordet och krukkatten med Cissirosen vid ingången i gamla High Chaparall, måste stå och dra ett par minuter helt nedsänkta i en hink med vatten. (ta den under katthuset, den har inte Husfar haft kemikalier i, för ovanlighetens skull)

Är det frostrisk har jag lakan och säckar liggandes på stolen vid utebrasan. Täck gänget med krukor utanför hundgården, trumpeterna, potatisblommorna, fuxierna, stamrosen och de stora stamblommorna vid stora trappan...

Ja, det var i stora drag lite grann om pysslet hemma...

Just det, glöm inte elda i pannan varje morgon!

Lycka till!

Mamma

Ps. O visst ja, för tusan, glöm INTE att klia hästarna på tuttarna!!! VIKTIGT Ds.

Listan blev lite lång, det kan erkännas, men det var ju ändå bara i stora drag...

Jag skrev ut listan och lade den på bänken i köket så att youngsters säkert skulle få syn på den då de kom hem. Här och var skrev jag puss och kram o sånt där.

Nöjd och trygg i förvissningen att gårdens växter och djur nu skulle bli väl omhändertagna, lämnade jag Gården.

Efter ett par timmars bortavistelse fick jag ett sms. Det var från ungdomarna där hemma.

Det var kortfattat.

- Mamma, hur mår du egentligen?