Höstsådd i gott sällskap

Så har jag ÄNTLIGEN ägnat mig åt höstsådd i några dagar!

Under karga och långa vintermånader kan man på ett förbryllande enkelt sätt fly verkligheten genom att botanisera bland förförande frökataloger. Det gjorde jag under förra vintern med resultatet att jag, i en slags övertro på min egen förmåga, investerade i en hiskelig mängd fröpåsar.

Men endast annueller kom i jord och krukor förra våren. Sedan har de vackra fröpåsarna legat övergivna i kökslådan. Ödmjukt och litet sorgesamt påmint mig om sin existens då och då. Vidrör mina inre trådar. Dåligt samvete i ena stunden. Längtan i nästa...

Fast nu, efter min långa sommar i Långtbortistan, avskild från livet på Gården, kunde inte vilda hästar hindra mig från att unna mig en vecka i frösåddens himmel. En himmel som i mitt fall är belägen i Lutan bak lagårn. Där, intill dyngestan, har jag nu under sensommaren tillbringat många timmar med att stoppa små och stora frön i jorden.

Att ägna sig åt sådd är ett synnerligen behagfullt sätt att framleva sin tid. En syssla som inrättar puls och andning i sin rätta fundamentala form och frekvens. Bestyr som gör sinnet milt och tankarna mjuka. Ett näst intill meditativt förehavande.

Fylla kruka efter kruka med jord, ställa dem på utrymmesbesparande sätt i backar av olika slag. Plocka med fröpåsar, titta, bedöma, drömma, välja, öppna. Kupa handen och försiktigt, nära andäktigt, hälla ut frön i skålad hand som med varsamhet och kärlek åstadkommer ett laddat möte mellan det lilla torra fröet och den feta fuktiga bädden av jord.

Försiktigt mylla ned fröna så att de får liksom ett litet täcke över sig och som topp lägga ett tunt lager sand. Sist sticka i namnlappar vilka är utskrivna på datorn och därefter laminerade för att förhoppningsvis hålla något åt. Så lyfter jag backen från mitt temporära arbetsbord, vilket består av bockar och lastpallar, och ställer ned dem intill varandra i långa rader vilka jag betraktar förnöjsamt, nästan stolt.

Allt detta gör jag i gott sällskap. Med mig där bak lagårn är kattungarna, Anki Anka, höns, tuppar, gåsen Lotta, hundarna…

Husfar kommer och hälsar på mig då och då. Speciellt om han tror sig veta att jag hyste en och annan maltdryck där i Lutan. Hästarnas vinterkrubba längst in i Lutan äger ett klimat som inbjuder till förvaring av just nämnda drycker så han går sällan missbelåten därifrån.

Naturligtvis är CD-spelaren med där ute, den står lite skyddat på syllen i Lutans yttervägg. Där står den fredat och icke alltför hårt exponerad för vare sig sol eller överaktiva djur. (Som av en tillfällighet står där även mina vinglas med koboltblå fot)

I CD:n snurrar ljudbok efter ljudbok. (Gud välsigne detta påfund!) Annika Bryns ”Morden i Buttle”, Anna Gavaldas ”Lyckan är en sällsam fågel” och Åsa Lindeborg ”Mig äger ingen” hanns med under dessa Såddens Dygn.

Där ute har jag alltså stått i min älskade, men av familjen illa omtyckta, syrenlila hatt och varit allmänt lycklig. Själva sysslan i sig gjorde mig förnöjsam och jag fullkomligt frossade i frösådd!

I 21 backar bak lagårn står nu krukor med frön av:

Akleja AQUILEGIA vulgaris “Nora Barlow”
Krollilja LILIUM martagon
Gråmalva LAVATERA thuringiaca
Röd Rudbeckia ECHINACEA purpurea
Midsommaraster ASTER tongolensis “Wartburgstern”
Lavendel LAVANDULA angustifolia
Anissop AGASTACHE foeniculum
Lammöron STACHYS byzantina
Mjölkklocka CAMPANULA lactiflora “Soft pink white blue”
Aklejruta THALICTRUM aquilegiifolium
Moses brinnande buske DICTAMNUS albus
Ålandsrot INULA helenium
Vit Fingerborgsblomma DIGITALIS purpurea “White Spire”
Rölleka ACHILLEA millefolium ”Cerise Queen”
Midsommarkulla ANTHEMIS sancti-johannis

Men resultatet, ja, det lär vara väsentligt påvrare än intentionen! Utan omsvep tillstår jag att allt det sådda inte kommer resultera i några spirande trevande gröna skott till våren.

För en tuff tid väntar dessa krukor. Det omedelbara hotet är alla närgångna djur, främst höns, katter, hundar, grävlingar och vildsvin vilka kan välta, picka, stampa, tryna, krafsa och röra till det. Sen har vi de allmänna omständigheterna som skyfall, höststormar, snö, snöras, plogning, köld och andra umbäranden.

Till epitetet ”andra umbäranden” räknas också hotande fordon såsom Grållen och Volvon och Grävaren…

Och så har vi Husfar själv förstås. Mina många vidlyftiga rader av krukspäckade backar väcker ibland hans onda öga. Han anser att de ”står i vägen”. Det underliga är att de ”står i vägen” var jag än ställer dem…

Nåväl. Nu är det sått. Och om något kommer upp ur dessa 21 backar innehållandes runt fyrahundra krukor vet ingen.

Men vad har jag att förlora? Inget!

Nä, just det. Och som ett stöd för mitt frosseri har jag rekonstruerat ett gammalt känt och beprövat ordspråk till ett eget och mer situationsanpassat;

BÄTTRE EN FRÖPÅSE I JORDEN ÄN TIO I KÖKSLÅDAN