Med stort motstånd från mig men med ännu större påhej från La Familia kläddes jag på med tre lager benkläder och fyra lager överkroppskläder, halsdukar, vantar och mössor och så gav vi oss iväg på fyrhjulingsutflykt. Vi hade med oss ved, kol, fårskinn, het glögg, grillgaller och lite annat.
Familjen Ollagård hade med sig korv, kaffe, bröd, ketchup, senap, rostad lök, godis och annat gott. De åkte iväg över skogarna från Hjältaryd och över Tällekull och Kolsnäs, alltså på andra sidan sjön Tjurken, medan vi åkte över Bjurvik, Runneryd och Sand och så möttes vi vid Kolsnäsa vägskäl.
Jag hade laddat med ett par värktabletter och satt och kurade bakom Husfars rygg. Höll i mitt huvud med dubbelt vantbeklädda händer på var sida av huvudet för att skydda huvudet mot hopp och gropar. Husfar tyckte att jag skulle stoppa huvudet i en väska istället...
Jag frös och var så där road men det blev bra på det hela taget!
Nu, när jag är uppvärmd av vedspisvärme och glögg, är jag ändå glad för äventyret vi tog oss för.
Jag är nu glad och tacksam för att jag blev ivägsparkad på det här äventyret. Tänk att få uppleva sådana här fina stunder med make, barn, svärson, barnbarn och hundar! I dessa Coronatider. I dessa brutnanacktider. I dessa skadade ryggtider. Va?
Fint vad det - fast jag frös och med möda kunde bärgas upp från min plats ovan fårfällen där invid den gamla trädstammen...
Detta var nog precis vad ni två behövde nu!!
SvaraRaderaAtt under såna enkla men underbara former få
komma ut och det bästa:Få träffa barn och
barnbarn är ju underbart.(tror du glömde lite smärta oxå!!??? Du fotar ju lika
duktigt fast du har kragen. Härliga bilder!!Ha nu en fin annandag och var rädda om varann!!Kryakramar Monica
härligt när man som vi har ont så kan man inte både ha ont o ha roligt det roliga tar över tur är det kramizzar
SvaraRadera