I lördags förbarmade sig familjen på Thorshill och bjöd upp oss för att vi skulle få medverka (nåja, glo lite i alla fall) då årets julgran kläddes. Granen höggs här uppe på vår "oppersta betesvall" häromdagen och nu vad det alltså dags att få den klädd såsom jultraditionen påbjuder.
Fafa fick en smälkaramell hängd om halsen av Liten Ninni. Mig vågar ingen vare sig röra, än mindre hänga något runt halsen. Men jag hoppas att jag lyckades le några gånger i alla fall...
Hur som helst var det fint att få vara med när granen kläddes. Ludwig och Johanna har ju ett högt skepp i mitten av sitt underbara hus så de kan ha riktigt stora rejäla granar som kräver såväl stege som icke höjdrädda julgranpyntare.
Ja det var en hög fin gran! Jag förstår att det var roligt att vara med när de klädde granen. De små barnen är ju de som gör julen så rolig! Hoppas att du börjar känna dig bättre! Kram från Sivan
SvaraRaderaBarnbarnen(ja barnen med)är som lite plåster på såren oftast.Tur man har dom,rätt att man som vi nu får fira jul utan dom .Vi är ju i riskgrupp båda två.Blir så glad när jag ser lilla Ninni med farfar o farmor.Men nu håller vi ut!!!
SvaraRaderaÖnskar er en riktigt God Jul!!!/Monica