"Se-allt-jag-har-glasögon"

Redan tidigt i morse, då jag som vanligt firade stumpamässa, bestämde jag mig för att idag ska jag ta på mig mina "se-allt-fint-jag-har-glasögon" och gå ut på gården och i skogen.

Jag fann mycket skönt och mycket grönt. Hela mitt Småland kändes grått och grönt. John Bauer-aktigt ibland.

En hackspett lät ljuda sitt trummande ljud någonstans ifrån nakna trädkronor och grenverk. 

Stenar, stammar, rotben kändes ovanligt mossbelupna denna morgon. Morgonen var tyst, inga ilskna motorsågar, inga vresiga röjsågar, inga maskiner, inga flygplan, bara hackspetten, ett och annat jamande från katterna, Tasspatrullen, som ju alltid följer med mig och tupparnas galande hemifrån gården.

Hemkommen till gården blickade jag tacksam över Lyckopölen och mitt hem. Känner ödmjukhet och lycka att jag har ett hem. Och att jag har ett så fint och välkomnande hem. En mysig liten gård med en alldeles egen liten Lyckopöl där jag badat naturbad fler gånger än vad som går att räkna.

Och faktiskt förnam jag dofter med ett litet löfte om annalkande vår.

Betraktade den månghundrade eken och låter min fantasi dra iväg med mig och fundera över allt som det vackra trädet sett och upplevt genom århundranden. De hemligheterna kommer eken fortsätta ruva på utan att jag någonsin får veta.

Tupparna galer, lite försiktigt och tveksamt våryra och hönsen springer kacklande hit och dit. Har de tur, eller skicklighet, hittar de ett och annat frö eller rent av en mask att njuta av.

Såg katter välkomna mig hem sittandes på trädgårdsgången. Såg ljusgröna skott i buxbomen vid kökstrappans målarfärgsfattiga räcken.

Kom in i farstun och tog av mig mina Euro-Huntstövlar som jag fått i julklapp av dottern och log åt de fina vårgröna racksockorna som jag också fick av dottern i julklapp. På den ena sockan är det en tupp och ett par kycklingar, på den andra en höna och många kycklingar. Gulliga!

Njöt av dofterna och känslan av ”hemma” när jag kom in i köket. Satte mig på huk och öppnade luckan till vedspisen, lade in ett par vedträn till ty det var ännu glöd kvar sedan gryningens eldande. 

Tog lite kaffe. Ställde mig med ryggen mot spisvärmen och erfor en sådan tacksamhet och harmoni över livet jag lever. Över allt jag får uppleva och har förmånen att befinna mig i.

Det är nyttigt att ta på sig ”se-allt-det-fina-jag-har-glasögon” ibland. Det är lätt att stirra sig blind på det man inte har istället för att se, glädjas och vara tacksam för det man har.

Kärlek och leenden till er alla!