Klarblå himmel. Fågelsång. Solsken.
Det sitter en tofsmes högt upp i det gamla knotiga körsbärsträdet och låter sin drill, en annan mes, sannolikt uppe i Lövängen, svarar efter varje sångslinga.
Jag står leendens inunder grenverket och lyssnar förnöjsamt.
Hundarna leker på stenmuren.
Livet är gott.
Det är vår i luften - och spring i bena.
Åtminstone i nårra.
Ben, alltså.
Alltså, de där valparna, jag blir så kär i dem! Så gulliga de är! Pussa dem på nosen från Sivan!
SvaraRaderaDe är UNDERBARA Sivan. Jag pussar dem fortfarande från dig men måste sluta snart för jag måste snart hämta luft :-)
SvaraRadera