Dagen började i rosa. Och nu slutar den i rosa.
Då menar jag inte i sinnet som vore jag svävande på några
rosa moln, för så är det inte, inte alls faktiskt. Nej, jag menar ljuset
utomhus. Skenet. Himmelen. Horisonten.
Det förvånande med morgondagens rosa sken var att det inte
var i öster i samband med solens antågande vilket ju gärna låter sig ske med
rosa, röda och orange himmelsspel. Nej, det rosa skenet befann sig i väster.
Ovan horisonten och sträckte sig en bra bit upp på himlavalvet.
Jag var ute på gärdet med hundarna. Hörde två skott i
fjärran, nordost ifrån. Efter en stund hördes ånyo två skott.
Marken var kysst av kylan. Mina fötter lämnade abrupta
avtryck i form av bryskt avtrampat frostnupet gräs. Valparna var till synes
obekymrade av kylan och kalla trampdynor. Jag vände och började gå hemåt igen.
Snart sprang de runt benen igen. Glada och ystra med bedårande nyfikna blickar
och viftande svansar.
Fyllde på mat till småfåglarna. Log lite med tanke på synen
på näthinnan av de sju domherrar som satt uppe i den hamlade asken och liksom
blängde in på mig genom fönstret. Nu gick jag dem till mötes och fyllde på,
trots att det inte var tomt, men de är bortskämda och vill ha fullproppade
automater vilket gör att de kan sitta och äta på många olika ”våningar” längs
den stora nätade tuben.
Fick plötsligt ett mms, det var Bror Tvilling som sände mig
ett foto från sin morgonpromenad, jag såg genast var han var och insåg
budskapet. Flinade och skickade ett hjärta som svar, gick in och satte på kaffet
och började duka fram lite andrefrukost till oss.
Han hade hört skotten likaledes, precis som jag. Lustigt,
där befann vi oss båda, tvillingarna Thor, helt ovetande om varandra, på olika platser och olika marker men upplevde samma sak och ljud i samma ögonblick. Intressant och
mäktigt på samma gång.
Ett pratsamt fika hade vi idag, ett fika som titt som tätt
avbröts av busiga ihärdiga valpar som gnager på saker som de inte ska gnaga på
eller tar sig för andra initiativ och störningsmoment som tarvar en matmors
uppmärksamhet.
Dagen som följde har bjudit på mycket välkommet och
välbehövligt ljus. Solljus. Jag har försökt lapa en del medan vi varit ute, jag
och djuren. Känns gott för själen. Och sinnena.
Men nu går dagen mot sitt slut och ljuset flyr bort över horisonten i ett magiskt ljus som målar himlavalvet rosa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar