Normal eller ej

Klockan är snart fyra. Vargtimmen går mot sitt slut. Vardagen är här igen. Och tiden är normal igen. Om än med något onormala vindar.

Den hårda vinden drar och sliter i flaggstångens lina som slår och slår mot stången med hårda smattrande ljud.

Stormhaspen i fönstret håller tappert fast det öppna fönstret men vinden ger sig inte utan vill slita fönstret med sig. En till höres ändlös kamp mellan stormhaspen och vinden pågår med hårda metalliska ljud när fönstret slår och hålles fast, slår och hålles fast.

Vindspelet på verandan spelar oavbrutet när vindbyarna sliter och drar i dess olika klockor.

Själv har jag tänt massa trösteljus i köket. Kallar dem så idag för det är så det känns. De värmer och tröstar och gör vargtimmen mindre ”vargig”. Vad nu det betyder…

Elden i vedspisen påverkas också av vinden. Draget blir annorlunda och ibland viner och dånar det extra när draget blir intensivt.

Kaffebryggaren, den tappre, står i sitt hörn och gör som vanligt sitt arbete med att brygga kaffe så det är varmt och smakrikt när Husfar kommer nedstapplandes för att få sig lite kaffe innan arbetet i Staden väntar.

Det händer ibland att kaffebryggaren inte får göra sitt jobb på det vis den plägar. Och att den inte gör det beror helt och hållet på handhavandefel – av mig.

Ibland är jag så förvirrad, disträ, kanske stressad och lite trött ovanpå det, så att jag ibland glömmer att sätta in själva karaffen under brygghuset. Ibland glömmer jag att föra tillbaka armen ur vilket det varma vattnet kommer. Nån gång har jag glömt lägga i bönor och andra gånger att fylla på vatten. Idag verkar emellertid allt ha blivit rätt. Tack o lov. Fast jag är trött. Och längtar efter ro. Lugn. Frid. Vardagsfrid.

Lite musik har jag också fått på. Även det gör vargtimmen mindre ”vargig” och jag kan sitta här vid mitt köksbord bland tända ljus, vedspissprak och strålvärmen från densamma, kaffedoft och skön musik – och så kan jag tänka att timmen är en helt normal timme för en normal lanttant att vara uppe bland ivriga leksugna valpar och hungriga påstridiga katter.

Men nu är klockan snart fyra och vargtimmen går mot sitt slut. Och det ÄR snart en helt normal tid för en normal lanttant – till och med för en onormal dito - att vara uppe…

Kära ni! Nu är vardagen här igen. Njut av en helt vanlig normal dag – om än med något onormala vindar…

Jag önskar er ALLA en jättefin tisdag!   

Er Mickan