fredag 28 november 2014

Den sjunde dagen…


Sju dagar har gått. Det idag en vecka sedan det hände. Då dog min trogna vackra tillitsfulla följeslagare som gått vid min sida ett kvarts sekel!

Det är oerhört tomt. Och tungt.

SJU morgnar har jag öppnat stalldörren och saknat hennes morgongnägg. Den dagliga pigga härliga hälsningen, hon började och sen ropade jag (med viss jollergargong):"Mollonpollon allahoppaaaaa". Det var startskottet och genast började alla ropa gomorron – eller ivrigt propsa på frukost - med grymtningar, bräkningar, snatter, skri, jamanden, kurrkurr, kackel och kuckel.

Men nu är det märkligt tyst i stallet när jag öppnar dörren. Fast jag försöker låta glad på rösten och ropa Gomollonpollon möts jag av tystnad. Inga gnägg. Lite pip från kycklingarna och en och annan kattunge som vill ha mat, men i övrigt är det tomt på ljud. Ovanligt tyst. Snudd på gåtfullt..

Jag väntar på att Tionetta ska axla rollen som urmoder, som blir den som fattar besluten, säger till, som ropar och pratar när det är något som ska fixas eller som inte är som det ska. Men hon måste få sin tid. Jag med, antar jag....

SJU dagar har jag saknat Tiona i hagen när jag lyft blicken från datorn och tittat ut över gården och ofta funnit Tiona och Tionetta stå tätt tillsammans.

SJU kvällar har hon inte funnits när jag ropat in djuren till kvällsvard.

SJU dygn sedan hon dog. Genomsnälla, duktiga, fina, kloka, kommunikativa, sensibla och högt och innerligt älskade Tiona. Ett halvt sekel fick vi tillsammans. År som jag värdesätter, vartenda ett.

Husfar och jag har bestämt att vid platsen uppe på betesvallen, Stora Gubbalyckan, där hon vilar, där ska vi plantera ett vårdträd. Tionas Träd...

Alldeles intill finns en stor sten som Husfar och jag kallar Kärleksstenen - för det var där som vi förlovade oss för trettio år sedan...

Ja, på Gubbalyckan kan man verkligen säga att livets olika känslor möts;

En kärleksfull glädje och ett sorgesamt vemod.

En förväntansfull start i livet - ett obevekligt slut av livet.

Det ena för trettio år sedan – det andra för SJU dagar sedan…


1 kommentar: