Stilla septembermorgon.
Daggen skimrar.
Dimmorna flyr.
Solens första strålar kastar långa skuggor över nattfuktig åker.
Lövverket glöder i sensommarfärger.
Hästens varma andedräkt får konturer ännu kylslagen luft.
Men ändå, i denna andäktigt vackra och stilla morgon, står jag här med dissonans i hjärtat, oro i magen och svårforcerade gruskorn i tankens banor …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar