Nu är nog måttet rågat.
Husfar har slagit näven i bordet!
Husmor måste välja - antingen tuppar eller Husfar.
- Dä här ä ju för bövelen inte vettigt, röt Husfarm med så ilsken uppsyn att plytet såg lika rött ut som tupparnas.
Så pekade han med förgrymmade rörelser på alla tupparna som Husmor i en stund av vårkänslor (hennes alltså - inte hönsens o definitivt inte Husfars) hade vallat ut på gårn för att de skulle få känna på att det fanns en liiiiiten aning vår i luften. (vilket dessvärre verken höns eller tuppar instämde i...)
- Du kan la för fanken inte ha fler tuppar än va du har hönor, begriper du la?
Besvärad tystnad, endast Anki Ankas smattrande hördes över lagårdsplan.
Så försökte Husmor lite lamt;
- Men de är ju så fiiiina....
Men Husmors inlägg föll platt till marken, la sig med en ohörbar poff i snön alldeles nära en höneklo.
- Vet du hur mye dia jästra tuppar äter för var vecka, ifrågasatte Husfar med barsk stämma o framskjuten bringa.
Husmor skakade på huvudet samtidigt som hon böjde sig fram och skakade bort lite snö från en trind hönsstjärt.
- Nä, de ha ja la begrepet att du inte har begrepet.
- Men nu får de va slut på de!
- Antingen säljer du ifrå nårra tuppar te nåen annan gammel hönekäring, sa Husfar o tystnade.
De va märkvärdigt tyst på hela gårn. Inte ens en hästfis hördes pysa ut under en kokett lyft hästrumpa utifrån Lutan.
Hönsen tittade på Husfar. Tupparna likaså. O vår Husmor hon sta-bligade på gubbskrället.
Men så gaskade hon upp sig, satte nävarna nånstans där i sidorna där en inte fullt så storväxt tant har en midja, lyfte näsan en decimeter upp mot himlen o sa drypande;
- Annars, vadå gubbe lilla?
Han gjorde likaledes, blåste upp sig så han vart åt att fara ikull.
- Annars får du ta dia tuppar o flytta härifrå, ville han säga. Men modet svek. Hjärtat veknade. Rösten likaså.
- Annars blir det liksom så rasande dyrt, sa han med så tyst röst att den knappast hördes och så lommade den stackars Husfadern iväg ned mot maskinhallen, öppnade dörrn och gick trött in till sin kära Grävare som gav tröst o lindring åt en hunsad husbonde.
Hönsen pustade lättade ut o fällde in de utspretade stridsklorna. Tupparna gal o sprätte, hästarna vågade äntligen ge efter för sina väderstinna bukar och Anki Anka snattrade som vore hon vettvill. Pärsen var över för den här gången! Gamla Husmor stod pall!
Men - det kommer nya kriser - var så säker!
Så därför:
VACKRA AMROCKTUPPAR SÄLJES (till varaktigt och omtänksamt ställe)
Stora, fina, lugna, tillgivna och ståtliga tuppar
Värpta, kläckta och uppfödda hos vår egen Husmor
Pris 200 kronor per tupp
Skriv ett mejl, adressen finns längst ned i högermenyn
:) Ja kan se skådespelet framför ögena
SvaraRaderahihi:-) jag skrattade gott när jag såg första bilden där di så ut å stå på rad,hihi:-) och sen när man ser hur många tuppar ni verkligen har,oaoo:-) många ståtliga herrar;-) varm kram om dig<3
SvaraRaderaTotto - det ante mig att du har en god fabuleringsförmåga, hehe.
SvaraRaderaAnna - visst är det så! Att de liksom står i en enda lång kö... Roligt! Du ska inte utöka familjebilden med ett par vackra tuppar då? Om inte annat så för att ha dem att fota av ibland...