Katterna möter morgonsolen!

Vintersolen visade sig igår från sin ödmjuka sida - vilket den ju gör genom att överhuvudtaget visa sig!

Katterna o jag mötte denna grymt efterlängtade gäst tillsammans!

Först långt innan den ens hade vaknat och lättjefullt sträckt på sig och när man bara kunde ana att den var på väg. Lojt skickade den iväg en o annan glödande stråle upp bak granskogshorsionten som för att signalera att den minsann tänkte visa sin GODHET genom att närvara någon liten stund över de stackars förtappade själarna som med tassar och storstövlar går o trampar nånstans långt inne i de nävelsjöitiska skogarna.








Sedan, längs vår morgonrunda i skogen, kom solen upp allt längre över trädtopparna. Kastade snart långa gulröda strålar över Katten Findus och Katten Spöket och fick deras röda päls att mäktigt lysa.







Tack solen!

För att du kom, åtminstone en stund, och gav oss glöd, värme och hopp om en förestående vår...