I söndags då jag gick omkring inne bland hönsen och styrde bland skrockehönerna där Amrockhönan AnaBela just börjat kläcka, fick jag besök. Då kom svärdotera Johanna in och strålade med hela ansiktet, bärandes en bukett liljekonvaljer!
- Jag hittade de här uppe på en vänneplan i skogen på andra sidan Staden. Ludwig skulle upp och inventera eftersom han ska upp dit med timmerbilen i veckan och medan han kollade på vändmöjligheterna för timmerbilen plockade jag årets första konvaljer, sa Johanna.
Jag blev förstås både rörd och glad. Praktisk som jag är tog jag en gammal konservburk i vilken stallkatternas mat har funnits, sköljde ur den och placerade buketten där i.
Johanna tittade klentroget på resultatet men sade inget. Gick snällt iväg och repade gräs åt hönsen då jag bad henne.
När jag ansåg mig vara klar med hönseriet tog jag kattmatsburken med blommorna och stegade iväg inåt huset. Råkade stöta ihop med Svåger runt lagårdshörnet, vi sa hej och så fortsatte jag inåt. Hörde över axeln hur han ropade i något raljerande ton.
- Snygg vas förresten...
Hm.
Nu har jag dock bytt och vördsamt planterat årets första liljekonvaljsbukett i en mer civilicerad vas.
Vackert, inte sant?
Mycket vackert :) Lika vacker som den kvinna som fick buketten! Men jag får hålla med om att jag blev lite misströstande över den första vasen ;)Kramar från Staden
SvaraRadera