Morrhårsföresedda vänner...

Flinade gott samtidigt som något varmt spratt liksom spratt till inombords.

Ikväll när jag kom hem och hade en egen lojal kärleksfull trofast väntande fanclub.

Kom hem ovanligt sent, kände mig ovanligt slut efter en ovanligt tuff, krävande och en helt-o-hållet-borta-från-gården vecka, o möttes av en ovanligt trevlig morrhårsförsedd välkomstkommitté.

Först ute vid maskinhallen mötte mig tre stallkatter, Den Gråa, som redan satt inne i maskinhallen, Lille Hans kom springandes mot mig, strök sig kärleksfult mot mina ben och sa:

- Välkommen hem Husmor, åååååhhhhh, va jag har längtat! Här är så ensamt hela dagarna utan dig.

Men han säger också något annat. På samma gång.

- Jag är skiiiiiiithungrig, jag vill ha buurrrrkmat eller nått annant smajsigt najsigt!

På dyngan satt Curry Cat, lite mer lågmäld än Lille Hans, men lika go i blicken. O antaligen lika sugen på det där najsiga...

I passagerarsätet på Husfars rosthögsvolvo, vars baklucka stod öppen full med rördelar och allsköns bröte, satt Katten Spöket och blinkade med stora ögon!

-Va, va gör du HÄR, frågade jag klentroget, varvid hon for bakåt över sätena och bröten, hoppade ner på golvet, fräste i tur o ordning åt Den Gråa och sen åt Lille Hans och sen var hon borta, försvunnen lika kvickt som en avlöning.

Pratade lite med Stallkatterna, plockade upp lite godsaker jag bringat med hem efter veckan, ett par skivor skinka, ostskivor och så ett smörpaket. Det dög!

Tog av mig sandalerna vilka nu suttit på i nästan femton timmar. Välsignat skönt var det. Krängde påmig den tunga ryggsäcken, greppade kassarna och började gå in.

Då kom nästa välkomstkommitté. Huskatterna. Dit hör ju Katten Spöket, vilket hon markerade med att sätta sig längst ut på Huskatternas territorium, det vill säga trädgårdsgången mot Inre Trädgården.

Coola satt de på trädgårdgången. Nils såg jag inte men annars var de där. Katten Findus, Cat Russell och Katten Spöket.

Unisont och nonchalant sa de:

- Tjena, tjena Husmor. Minns du oss? Men det gör du la knappt, du är ju allri hemma...

Men nu är jag det!

Hemma alltså. Tack o lov!!!

Men är så trött att jag måste sova.


Katten Findus har börjat ta allt större rundor för att utforska omgivningarna. Ibland på öppna marker, ibland i lite mer skyddade hörn av Moder Jord.




Runt femsnåret på morgonen.

Katterna hoppar upp och sätter sig högt upp för att fånga solens första smygande strålar. Låta pälsen ljumna av solen. Sluta ögonen ocoh vila. Njuta. Koppla av och ta ro efter nattliga äventyr, hemliga för alla andra utom de själva.

Som sig väl bör med nattliga äventyr...