Waldemar Welsumer

Hello Welsumerlovers!

Waldemar Welsumer - de ä jag dä!

Mig har ni knappast träffat. Kanske att ni såg mig och mina fjäderfäfruar som kycklingar. Men sen dess tror jag banne mig inte ni sett oss. Det är bara den där store sprätten Pytte, eller den (p)ilske Åsbo-Nisse och så förstås den som Husmor kallar Stoltetuppen Douglas som ni får se.

Men - vi är ju fasen så många fler här i hönshuset! Så varför Husmor ska envisas att kräla omkring och bara plåta de där andra tuppaskrällena när det finns en sådan som jag här i gänget, ja det begriper jag inte.

Nåja, här är jag och min familj alltjämt!

Igår tillbringade vi ett par timmar bak lagårn ihop med Husmor.

Eller, rättare sagt, vi fjäderfän tillbrinagde tid bak lagårn medan Husmor rusade omkring mest överallt. Hon är ju så sällan hemmave numera så när hon väl är det så ska hon ta igen allt hon inte hinner annars och rusar omkring som en vettlös. Igår hade hon vårstädning i lagårn. Mockade ur alla våra hönsboxar och alla värpreden.

Bar sen fram ännu fler stora tunga blomkrukor, la i hö och ställde in de stora krukorna till oss för att vi ska värpa i.

Ja, inte jag förstås ty jag är ju en tupp så det åligger inte mig att göra det. Mitt jobb är att om morgonen gala och väcka damerna, sen peka med hela vingen, först på hönorna, sen blomkrukorna och sen bestämt säga;

- Varsågod och värp!

Det var för att hon höll på och mocka i alla boxar som vi fick komma ut i solen en stund. Annars är vi inte ute så ofta. Husmor säger att det är för att hon är så rädd om oss och rädd att räven ska ta oss. Vi är nämligen vääääldans lugna av oss, står i princip kvar på samma plats som hon ställer ut oss på. En ska inte stirra upp sig onödan. Det gör Husmor så det räcker och blir över.

Nä, vi står kvar här i gräset, lapar i oss lite sol, tittar på de gamla märrarna, släpper en kletklick här och var, sluter ögonen och bara njuter.

Det ska va gött o leva, annars kan det kvitta!






Bye, bye Welsumerlovers!

Yours Waldemar - with wifes...