Farsdagsmorgon...

Ja, idag är det ju Fars Dag vilket här på gården hörsammades genom att jag tassade upp tidigt i ottan, tände i vedspisen och rörde ihop en deg.

Husfar hade nämligen önskat sig Scones till frukost. Och vad gör man inte för att blidka honom? Det brukar löna sig i längden (hyser nämligen förhoppningar om att kunna utverka ett lass sågspån endera dagen).

I mörkret som rådde i den tidiga timmen, i doften av bröd i ugnen och i ljudet av vedspisspraket och stearinljusens låga vilka flämtade och fladdrade där de stod på spiselkransen så blev det fullkomligt oundvikligt att sätta på en skiva Julmusik.

I raggsocksbeklädda fötter tassade jag omkring och tonerna av Sissel Kyrkjebös senaste Julalbum kände jag att jag bara inte kunde hia mig längre!

Jag rusade upp på garderoben, rotade fram en adventsljusstake, sprang, nåja, ned igen och monterade upp densamma på buffébänken.

Lade in ytterligare ett par vedträn i vedspisen och hällde upp lite nybryggt kaffe i Husfars nya mugg vilken han just förärats av gårdens minste gosse. Ur ugnen plockade jag sconesbröden, svepte in dem i en bakhandduk och och lät dem vila litet. Tog ett par steg bakåt och begrundade mitt verk! Sådärja! Nu var Farsdags-gryningen redo för Husfars entré.

Strax hördes han rumstera om där uppe, startskottet för tre vita små hundar att rusa en våning upp för att möta sin Husfar. Snart hördes steg i trappen och så rundade han och de tre vita hundarna murstocken.

Husfar tvärstannade, blinkade glosögt flera gånger mot bänken, sen på mig, sen på stereon, sen på vedspisen, på alla tända ljusen och så tillbaka till bänken igen.

- Jul??? Va i hoggan, va dä inte Fars da ida???