Det är som väder och årstid inte vill bestämma sig vad det är som gäller. Är det höst eller är det vinter? Ena dagen då man vandrar iväg uppåt ängen knarrar det runt gummistövlarna i ett decimeterdjupt snödjup. Någon dag senare kippar det ljudligt för varje steg man tar i en blöt, slafsig och mycket fuktmättad jord.
Men i nästa gryning kan det knastra och braska då sulan bryter fruset gräs och köldstela grenar.
Idag har vi just en sådan köldslagen gryning!
En smutsfärgad och vag dimma ligger strax ovan marken men så snart solen hasat sig upp över ladugårdsnocken löses dimsjoken upp och får de till stallet vandrande märrarna att framträda allt tydligare.
I motljuset utgör Ängens alar, vars nakna grenverk under natten har klätts ett vitt sprött gnistrande frosthölje, skarpa och vackra skuggbilder
Frusna vippor börjar försiktigt vaja i den stillsamma morgonbrisen. Sirliga frostvävda trådar gungar lättjefullt och skickar förföriska blänk genom luften. Dammens yta har täckts av ett tunt lager is.
Bortifrån ladugården hörs tupparna morgongala. En roande kakafoni av galanden, ljusa gälla, mörka och dova. Nerifrån Ängen hörs märrarnas glada och ivriga gnägganden.
Gården håller långsamt, långsamt på att vakna till en ny dag.
En dag i brytningstid mellan höst och vinter, mellan vardag och högtid - Adventshögtid...
´
det verkar bo en riktig naturlyriker i dej Mickan! Fiiiina bilder. Fint skrivet!/Eva
SvaraRadera