Innan jag for satt Ronja demonstrativt i resväskan och surade för att jag skulle lämna henne en hel vecka.
Nu när jag är hemkommen och packar upp är hon lika fullt och blänger i min resväska, så helt förlåten är jag inte.
Så när morgonen bjöd på snö, som ju förstås är Ronjas allra första möte med vinter, snö och kyla, lät jag henne möta vintern i ett fönster. Öppnade fönstret på glänt så att en och annan snöflinga virvlade sig in och lade sig i hennes päls.
Hon ruskade förvånat på sig men var ändå fascinerad av flingornas dalande rörelser utanför fönstret.
Om ett par timmar ska jag åka igen. Denna gång hålla berättarstund och bildvisning i Skillingaryds bibliotek.
Snöpussar från Ronja och mig
lördag 11 november 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dejligt, at du har tid til at lægge de fine billeder på din blog. ..og så er det svenske sprog så smukt..."flingornas dalande rörelser"
SvaraRaderakærligst/hanne
Tack fine Henne för att du läser och begrundar. Det gör mig varm i hela kroppen att veta att du finner nöje i båd bilder och berättelser!!! Varm kram, Mickan
RaderaTack fine Henne för att du läser och begrundar. Det gör mig varm i hela kroppen att veta att du finner nöje i båd bilder och berättelser!!! Varm kram, Mickan
Radera