Fixa Julklapparna här!

Lös dina Julklappsbestyr med härliga färgglada humoristiska innehållsrika feelgoodböcker - personligt signerade av författaren själv!

MÖT MIG HÄR:

16 dec kl 15–17 JÖNKÖPING, Akademibokhandeln City, 

17 dec kl 10.30–11.00 VETLANDA 
Centrumscenen

17 dec kl 12–14 NÄSSJÖ 
Nässjö bokhandel

20 dec kl 15–18 VÄRNAMO Arabustas Pop-up-butik Flanaden

21 dec kl 12.30 –15.30 KORSBERGA 
Brittas Restaurangs Julbuffé 

När det gäller min medverkan i Korsberga så är det extra spännande för dig som handlar av mig.

För den som köper Mickans Bak & Glädje vid det här tillfället kan vinna Brittas hembakade OSTKAKA vars recept finns med i boken!!!

Fyra stycken ostkakor väntar på att få hamna på julbordet hemma hos fyra bokkunder som köpt Mickans Bak & Glädje.

Mye å göra ...

Gomorrhår! Nu har klockan tippat över från ”mellan tre till fyra” till ”mellan fyra och fem” vilket genast gör att tid och stund känns allt mindre som ”vargtimme”.

Valpar utfodrade, kyssta, smekta och morgonjollrade med. Dagens första pölar stigna i – och därefter upptorkade med sockbyte som nödvändig konsekvens. Nu har de fått små tuggben så det knakar och kraskar lite överallt här i köket då de kämpar för att bemästra den svårsöndertuggade biten.

Spisen tänd och den knastrar ovanligt mycket ty veden är väldigt torr, det är pinnar som valparna lekt med här på golvet, jag tycker faktiskt att de blänger en smula bort mot vedspisen, sen vänder de sig anklagande mot mig, sen vänder de menande blicken tillbaka mot vedspisen. Jag lovar dem dock, att jag ska ta in mer ved till både deras kliande tänder och till vedspisens gagn,

Kaffet är bryggt och några purfärska ägg är lättstekta så Husfar möts av lite förplägnad när han kommer ner. Ljus är tända och på högtalaren spelas riktiga gamla julklassiker som The Andrews Sister, Ella Fitzgerald, Dean Martin, Judy Garland, Bing Crosby.

Några julkort som redan har anlänt hit till gården, står här så fint lutade mot väggen intill vedspisen och sprider sin värme och glädje från andra människors omtankar och glada tillönskningar om en fin jul.

Samtidigt ger korten mig ovälkomna stygn och rysningar av dåligt samvete, ty här har jag inte ens börjat fundera på julkort, men så, å andra sidan, så motar jag bort de där negativa känslorna ty om man sänder hälsningar för att man måste – och som föregås av rysningar och dåliga samveten, nej, då kan det kvitta. Då får jag i tanken överföra glada hälsningar och tillönskningar om stundande fina helgdagar. Även om jag ju faktiskt tycker att man ska försöka göra vareviga dag till en helgdag. En helig dag. En fin dag.

Hyacinten som är i den jättefina julgruppen jag fick av min förläggare, har börjat slagit ut och sprider otroligt goda dofter. Flera gånger då jag passerar den, drar jag vällustigt in den, för mig, ultimata doften av julhelg! Mmmmmm.

Igår var ännu en späckad dag som avlutades med signering nere på mitt förlag i Hestra. Kvällen var väldigt trevlig och det kom en hel del folk. Jag träffade även andra författare och kollegor, trevligt och mysigt på alla vis.

Resan ned var ovanligt vacker. Naturen var gudomlig. Det glimmade av rimfrost överallt och solens nedgång bjöd på färgsprakande scenarier.

Hemresan blev lite kämpig, det var sent, mörkt, halt och dimmigt men jag tog det varligt och mötte två saltbilar på min väg hem.

Det var underbart att komma hem igårkväll! Husfar var uppe och hade mat färdig, tända ljus och varm spis, otroligt glada valpar och en skön känsla av att vara hemma. Vi åt lite och sen kurade vi ihop oss framför min dator och tittade på Adventskalendern på Svt Play. Fniss…

Sen hann jag sova några timmar men inte så många…

Idag ska jag förbereda morgondagens framträdande på centrumscenen i Vetlanda, Scenkanten, där det är galej hela dagen, jag ska prata mellan 10.30 – 11.00. Sedan åker jag direkt till Nässjö Bokhandel där jag signerar mellan klockan 12 – 14.

Men först ska jag köra upp till Jönköping idag där jag signerar mina böcker på Akademibokhandeln i Jönköping City i eftermiddag mellan 15 – 17.

Kanske kan jag om en stund få en liten stunds sömn, det vore underbart.

Jag vill önska oss alla en fin fredag! Verkligen! Ta vara på allt, allt som livet ger!

Kärlek & Leenden,

Mickan & Co 

Sillaspa o Glöggdoft

Igår höll jag i en aktivitet för ett personalgäng. Vi höll till på Ädelfors Folkhögskola där det finns ett kök där vi gör olika aktiviteter med elever. Nu var "eleverna" ett femtontal jätteduktiga och vetgiriga män och kvinnor som inte hade en aning om vad som väntade dem. Det enda de visste var att de skulle ha med sig ett förkläde och en kasse.

Jag hade förberett (med viss möda - det ska tillstås) denna eftermiddag med att planera och räkna om recepten, handlat, handlat och handlat och bar sen in inte mindre än åtta stora kassar fyllda med glasburkar och glasflaskor, ingredienser i massor för att dessa "elever" själva skulle tillreda ett antal saker.

1) Citrussill ur Mickans MatGlädje
2) Löksill ur Mickans MatGlädje
3) Saffransglögg
4) Apelsin och Ingefärsglögg

Detta ställde en hel del krav på dem. Samarbete, planering, matematik (räkna om recepten x 14)...

De klarade detta helt GALANT!!!

Efter förrättat värv bjöd jag på en kortare föreläsning och bildvisning medan de fikade.

Bjuder på små glimtar här!

Sillspad & Glöggdoft,
Mickan & Co

Gränslös samvaro

Vi har det gott här i stugan.

Allesammans... 

Se och njut min vän! 

EN DRÖMRESCENSION

Måste bara få dela den här fantastiskt fina recensionen av min senaste bok, Mickans BakGlädje.

En sådan här recension är nog var författarens dröm!

Så jag kan inte låta bli att dela den med er.

 (publicerad med tillstånd från Smålandsbygdens tidning)

NÄVELSJÖ JULMARNAD

Idag är det JULMARKNAD här i Nävelsjö Bygdegård mellan kl 14 - 18!

En helt underbar julmarknad med massor av utbud, mat, delikatesser, hantverk, kransar, smycken, fika - och mina böcker!!!

KOM O NJUT av ett härligt juligt landsbygdsevenemang skapat av och med bygdens folk!

VÄL MÖTT I BYGDEGÅRDEN!

Tranås o Nävelsjö

Ännu en vargtimme där endast husmor är vaken. Eller, nej, fel förresten, det är fem pigga och nyss nödiga hungriga valpar som också är vakna.

Katten Randis väckte mig vid tresnåret och ville ut. Då hör valparna att man går i trappan, som knakar och knarrar som brukligt är i gamla lanthus. Sen drar kanonaden av valpgråt igång, det hela har en mångfald av olika läten men budskapet är detsamma – SLÄPP UT OSS!

Mamma hund låter, smått motvilligt, skocken uthungrade valpar komma till. Oftast står hon och diar dem men nu satte jag mig bredvid och la henne ned medan jag berättade hur duktig hon är, småpratade med henne medan jag smekte henne, och då fick de dia medan hon låg på rygg. De är ju så stora nu att de knappt får plats vid juvret.

Jag sitter just nu och tittar på en jättefin, verkligen jättefin, julgrupp jag fick igår i gåva av min förläggare Eva. Sådan värme och vänlighet hon visar mig. Oss. Fast ska sanningen fram så satt hon helt stilla på golvet i den timme hon var här och bara VAR. Satt där med sovande valpar i sitt knä, på sina ben och någon i famnen. Vi sa inte så mycket till varandra. En skön tystnad. Vi har båda en sådan intuitiv närhet till djur. Den kärleken förenar oss på djupet.

Nu står den vackra julgruppen här så fint på köksbänken. En köksbänk som ännu en gång bytte skepnad. Nu blev det vita inslag i det tidigare grå och svarta, som innan dess var grått och cerise. Nu är det alltså vitt. Så stilfullt. Stillsamt. Behagligt att vila ögonen på.

Eva kom hit igår för att leverera fler böcker till mig, ty både idag och i morgon söndag är jag ute på olika bokevent och, förhoppningsvis, säljer många Mickanböcker som kanske ska ges till någon som en illuster julklapp?

Idag är jag i Tranås, på Önska bosättningen och Ugglan i Tranås, där finns jag mellan klockan 11 – 13. Är du i krokarna så kom in så ger vi varandra en varm Julakram!

I morgon är jag i Nävelsjö Bygdegård där vi har en jättemysig julmarknad mellan klockan 14 – 18 med ett förbluffande stort utbud av mat och delikatesser, hantverk och pynt, stickat och bakat, kransar och krumelurer, kaffeservering och lotterier. Supermysigt.

Hoppas vi ses!

Men först borde jag nog försöka få lite vila så att jag orkar hålla igång …

Puss o Kram! 

Nattvaka...

Miss i nassen. Är det. När vettigt vanligt folk sover. Nåja, inte alla. Det finns ju de som bär upp samhället på sina axlar genom insatser nattetid av olika slag. Allt ifrån vårdpersonal och alla andra inom blåljussektorn till näringsliv och kommunikationer.

Och så jag då. Som är nån slags mix av valp-, och viltvakt…

Mamma hund har extraordinär vaksamhet och minsta skrik från den gåtfulla och oförutsägbara vilda naturen utomhus får henne på helspänn och nånstans långt inifrån magen plockar hon fram morrningar och skall i paritet med en robust schäfer i polisiär verksamhet, för att nu återkoppla till blåljusverksamheten. Hon rusar runt och hoppar upp på alla tillgängliga möbler för att kunna se ut och därute ser hon ”mumier och makaroner” för att citera adventskalenderns den märklige forskaren Efraim von Trippelhatt som ju säger sig ha en karta till Tomtens Rike.

Eller så är det kanske just Tomten hon ser. Vad vet jag. Jag har annat att ägna mig åt, nämligen plocka korvar och torka pölar, helst innan jag stiger i desamma.  Men vi har världens sämsta, eller världens bästa sett ur ett valpperspektiv, golv för detta ändamål. Ett brunspräckligt golv som fungerar som suveränt kamouflage för bruna korvar och transparenta pölar. Suck.

Sitter just nu faktiskt med ena raggsockans häl en aning blöt. Aldrig har vi väl tvättat raggsockar med sådan frenesi som i dessa dagar.

Nu har även tik nr två vaknat och jag har satt på henne blinkhalsbandet så nu hjälps de åt att jaga mumier och makaroner, tomtar och trippelhattar där ute i det svarta mörkret.

Själv lyssnar jag just nu på Chris Reas "Driving home for Christmas" på låg volym, tänt ett par ljus medan valparna nu är som duracellkaniner och rusar runt i hela huset, är endast stilla den stund de lämnar det där som jag får plocka upp efter dem. 

Husfar sover men misstänker att det inte är mycket bevänt med den sömnen med allt väsen här i och runt stugan. Stackars Husfar, han behöver ju sin sömn så väl ty han tillhör ju den grupp jag nämnde initialt, som bär upp samhälleliga funktioner på sina axlar. Som grusar trottoarer och cykelbanor för att Stadsbor inte ska skada sig. Som plogar snö från gator och torg så att Stadsbor ska kunna ta sig fram. Som städar och sopar Staden så att Stadsbor inte ska se skräp och så att inte barn, cykeldäck och mjuka hundtassar ska möta glassplitter.

Själv gör jag ju ”ingenting”. Citerar mina barnbarn vars enkla lilla konversation jag överhörde härförleden.

- Va jubbar Måfa mä, frågade Minstedräng.

- Han jubbar på kummunen och kör traktor, svarade Lilldräng sin lillebror, väl initierad i tidens ting och sakernas tillstånd.

- Å Måmå, va gör ho, frågade Minstedräng efter en stunds begrundande.

- Ho, fnös Lilldräng.

- Ho gör ingenting… 

Och DÄR tog batterierna slut i duracellvalparna och nu föll de ihop i en enda liten hög av älskvärdhet... 

Mörkret har sänkt sig...

Nu har mörkret sänkt sig över gårdens hus och bodar. Adventsljusstaken i selkammaren lyser vackert invid lagårdsdörren. 

En annan sjuarmad liten stake glirar försiktigt i vagnslidrets gamla spröjsade fönster.

Månen är vackert halv och visar mig ibland sina skarpa konturer för att i nästa stund övertäckas av grovkorniga och hastigt passerande molnslöjor.

Tempot saktar sig litet när mörkret faller. Eller rättare sagt, jag sänker tempot litet när dagsljuset flyr. 

Tog dagens sista valppromenad just som det började skymma, senare vågar jag absolut inte gå ut med den där skocken som bums stretar iväg åt alla håll likt en adventsstjärnas formation.

Det har varit hektiska dagar, även dagen idag. Och ännu mer hektiska dagar ligger framför mig. Oss. 

Det börjar bli allt svårare att kombinera ett intensivt arbetsliv med fem stycken valpar som snart är åtta veckor gamla.

Och inte VILL jag heller lämna dem för länge. Dessa bedårande bedjande oemotståndliga ögon från fem valpar som står i hallen och följer mina rörelser när jag är på väg att lämna dem…

Har tagit dem till mitt hjärta på ett sådant omfattande sätt, mer än jag trodde. Jag har ju haft valpkullar förr men den här gången och de här individerna har berört mig så djupt. När jag bara tänker tanken att de ska flytta härifrån fylls mina ögon av tårar. En riktig gråtmild gammal toka har jag blivit!

Men kärleken går inte att styra, det går inte att säga till sitt hjärta att ”tyck bara om dem litet lagom”.

Jag hoppas, tror och önskar INNERLIGT och INTENSIVT att jag/vi lyckas finna fina hem åt dem. 

Med människor som har smeksamma händer och hjärtan som är fyllda av kärlek och respekt för djur i allmänhet och en viss liten jackrussel i synnerhet …

Nu har jag som sagt lämnat skrivkammaren. Tände just några ljus här i köket, bland dem var ett vackert blockljus som jag fick häromdagen av min goda vän, kollega och granne, Karin, som bor och verkar i mitt barndomshem i Bjurvik. Hon blev alldeles betagen i valparna! Kunde nästan inte slita sig och åka härifrån! Se där, det är inte bara jag som har svårt att lämna sötaste finaste underbaraste valparna ever…

Men hör ni, oj, nu fick jag plötsligt ett underbart litet meddelande!!!!!!!! Blir alldeles tårögd! 

Åh….. Sicken gullig elev!!!! Detta stoppar jag i mitt hjärtas goodiebag för att kunna plocka fram när jag tvivlar på mig själv och min förmåga… 

Ha en fin kväll alla! 

Tankar om ström

Gomorrhår Govänner! 

Ännu en välsignad morgonstund. Gott!

Idag startade det litet annorstädes ty idag var här i vår lilla by med endast några få hus gårdar som berörs, ett planerat strömavbrott mellan klockan 04 – 05.

Andra skulle säkert kanske inte märka det men vi är ju morgontidiga så här blev det märkbart. Men jag tycker om det ändå, i alla fall när det inte rör sig om några längre perioder, som efter stormen Gudrun då vi var strömlösa i nära nog två veckor, eller efter stormen Per då vi var utan elektricitet i dryga veckan.

Varför tycker jag om det? Jag tror att det är därför att det gör en ödmjuk. Man blir så varse hur skör tillvaron är. Hur beroende vi ändå är.

För fastän jag, när jag kan, tar mina morgnar med bara stearinljus och vedspis, så är det ju annat jag behöver ström till. Datorn så att jag får skriva. Högtalaren så jag får lyssna på musik. Kylskåpet som håller mjölken och osten kall. Kaffebryggaren som brygger mitt kaffe varmt. Jordvärmeanläggningen och pumpen i källaren som förser husets element med varmvatten. Routern som ger mig, om än bristande, tillgång till internet. Frysboxarna som förvarar mat för kommande tider. Vattenpumpen som förser ledningar och kranar med gott kallvatten.

Så det är en speciell känsla att gå ut när det är strömavbrott. Mörkt och tyst överallt. Granngårdens annars konstant upplysta mjölkladugård låg i mörker. Korna höll andan, ovana vid att mörker råder i sitt stall. Kalvarna var också tysta. Liksom mina tuppar, även de ovana vid totalmörker eftersom jag har en nattlampa hos dem.

Inga adventsljusstakar eller adventsstjärnor glimmade varmt och välkomnande i några fönster. Men – desto fler stjärnor glimmade runt om i det mattsvarta himlavalvet. Fann förstås den lysande Polstjärnan längst ut i skakeln på Lilla Björnen. Eller ”Ursa Major” som är dess latinska namn. Inte för att jag kan mycket om stjärnhimlen, skulle vilja kunna sååå mycket mer, kanske något jag kan studera när tid för studier ges…

Valparna börjar stilla sig, morgonröjet blir längre och längre och de har stojat från fyra fram tills nu, bitit i mina raggsockbeklädda fötter, vält omkull katter, bråkat under tevebordet där jag inte kommer åt dem, asat ut ved från platsen under vedspisen, tuggat sönder en tidning som nån katt rivit ned från bänken, smitit ut genom dörren när jag gav katterna frukost, bitit varandra i svansar och små terrierben, klängt på mina smalben i önskan om kel och kärlek.

Nu har de emellertid stupat.

Bokstavligen…

Önskar dej en fantastiskt fin tisdag – njut av alla varma ljus som glimmer så inbjudande i båd slott och koja…

Puss