Gomorrhår Govänner!
Ännu en välsignad morgonstund. Gott!
Idag startade det litet annorstädes ty idag var här i vår
lilla by med endast några få hus gårdar som berörs, ett planerat strömavbrott
mellan klockan 04 – 05.
Andra skulle säkert kanske inte märka det men vi är ju
morgontidiga så här blev det märkbart. Men jag tycker om det ändå, i alla fall
när det inte rör sig om några längre perioder, som efter stormen Gudrun då vi
var strömlösa i nära nog två veckor, eller efter stormen Per då vi var utan
elektricitet i dryga veckan.
Varför tycker jag om det? Jag tror att det är därför att det
gör en ödmjuk. Man blir så varse hur skör tillvaron är. Hur beroende vi ändå
är.
För fastän jag, när jag kan, tar mina morgnar med bara
stearinljus och vedspis, så är det ju annat jag behöver ström till. Datorn så
att jag får skriva. Högtalaren så jag får lyssna på musik. Kylskåpet som håller
mjölken och osten kall. Kaffebryggaren som brygger mitt kaffe varmt.
Jordvärmeanläggningen och pumpen i källaren som förser husets element med varmvatten.
Routern som ger mig, om än bristande, tillgång till internet. Frysboxarna som
förvarar mat för kommande tider. Vattenpumpen som förser ledningar och kranar
med gott kallvatten.
Så det är en speciell känsla att gå ut när det är
strömavbrott. Mörkt och tyst överallt. Granngårdens annars konstant upplysta
mjölkladugård låg i mörker. Korna höll andan, ovana vid att mörker råder i sitt
stall. Kalvarna var också tysta. Liksom mina tuppar, även de ovana vid
totalmörker eftersom jag har en nattlampa hos dem.
Inga adventsljusstakar eller adventsstjärnor glimmade varmt
och välkomnande i några fönster. Men – desto fler stjärnor glimmade runt om i
det mattsvarta himlavalvet. Fann förstås den lysande Polstjärnan längst ut i
skakeln på Lilla Björnen. Eller ”Ursa Major” som är dess latinska namn. Inte
för att jag kan mycket om stjärnhimlen, skulle vilja kunna sååå mycket mer,
kanske något jag kan studera när tid för studier ges…
Valparna börjar stilla sig, morgonröjet blir längre och
längre och de har stojat från fyra fram tills nu, bitit i mina raggsockbeklädda
fötter, vält omkull katter, bråkat under tevebordet där jag inte kommer åt dem,
asat ut ved från platsen under vedspisen, tuggat sönder en tidning som nån katt
rivit ned från bänken, smitit ut genom dörren när jag gav katterna frukost,
bitit varandra i svansar och små terrierben, klängt på mina smalben i önskan om
kel och kärlek.
Nu har de emellertid stupat.
Bokstavligen…
Önskar dej en fantastiskt fin tisdag – njut av alla varma
ljus som glimmer så inbjudande i båd slott och koja…
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar