Nu har mörkret sänkt sig över gårdens hus och bodar.
Adventsljusstaken i selkammaren lyser vackert invid lagårdsdörren.
En annan
sjuarmad liten stake glirar försiktigt i vagnslidrets gamla spröjsade fönster.
Månen är vackert halv och visar mig ibland sina skarpa
konturer för att i nästa stund övertäckas av grovkorniga och hastigt passerande
molnslöjor.
Tempot saktar sig litet när mörkret faller. Eller rättare
sagt, jag sänker tempot litet när dagsljuset flyr.
Tog dagens sista
valppromenad just som det började skymma, senare vågar jag absolut inte gå ut
med den där skocken som bums stretar iväg åt alla håll likt en adventsstjärnas
formation.
Det har varit hektiska dagar, även dagen idag. Och ännu mer
hektiska dagar ligger framför mig. Oss.
Det börjar bli allt svårare att
kombinera ett intensivt arbetsliv med fem stycken valpar som snart är åtta
veckor gamla.
Och inte VILL jag heller lämna dem för länge. Dessa
bedårande bedjande oemotståndliga ögon från fem valpar som står i hallen och
följer mina rörelser när jag är på väg att lämna dem…
Har tagit dem till mitt hjärta på ett sådant omfattande sätt,
mer än jag trodde. Jag har ju haft valpkullar förr men den här gången och de
här individerna har berört mig så djupt. När jag bara tänker tanken att de ska
flytta härifrån fylls mina ögon av tårar. En riktig gråtmild gammal toka har
jag blivit!
Men kärleken går inte att styra, det går inte att säga till
sitt hjärta att ”tyck bara om dem litet lagom”.
Jag hoppas, tror och önskar INNERLIGT och INTENSIVT att
jag/vi lyckas finna fina hem åt dem.
Med människor som har smeksamma händer och
hjärtan som är fyllda av kärlek och respekt för djur i allmänhet och en viss
liten jackrussel i synnerhet …
Nu har jag som sagt lämnat skrivkammaren. Tände just några
ljus här i köket, bland dem var ett vackert blockljus som jag fick häromdagen
av min goda vän, kollega och granne, Karin, som bor och verkar i mitt
barndomshem i Bjurvik. Hon blev alldeles betagen i valparna! Kunde nästan inte
slita sig och åka härifrån! Se där, det är inte bara jag som har svårt att
lämna sötaste finaste underbaraste valparna ever…
Men hör ni, oj, nu fick jag plötsligt ett underbart litet
meddelande!!!!!!!! Blir alldeles tårögd!
Åh….. Sicken gullig elev!!!! Detta
stoppar jag i mitt hjärtas goodiebag för att kunna plocka fram när jag tvivlar
på mig själv och min förmåga…
Ha en fin kväll alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar