lördag 26 oktober 2013

Fiendeland...

"If you cant beat your enemy - join them..."



Visst är det tänkvärt. Men funkar inte alltid.

Det finns också något som heter; "Bättre fly än illa fäkta".

Å den kan vara nog så användbar ibland...

Randis är emellertid sällan en fiende. Åtminstone inte för Husmor. Inte ännu i alla fall. Men ve Randis den dag hon börjar jaga Husmors småfåglar som hon utfodrar med ganska så precis ett ton fågelfrö under året.

Då, när Husmor får vansinnesanfall och Husfar hukar sig och kastar ut smällare för att skrämma iväg katterna från fågelrestaurangerna, ja, då vet i katten om det inte är katten som får tänka:

"If you cant beat your enemy - join them..."


  

Favoritmorgon

Åh.... Äntligen!

Ledigmorgon. Nåja, ledig och ledig, men i alla fall en morgon då jag slipper åka ända upp till Långtbortistan för att stå o jobba i mitt lilla bås borta i hörnet.

Mörker.

Tystnad.

Mörker som endast bryts av varmt flammande stearinljuslågor.

Tystnad som endast bryts av vedspisens knaster och knäpp.



Nu, kära vänner, nu ska jag samla mod långt inifrån ryggens märg för att våga titta i veckans kolorerade veckopress och dagens dagspress vilka båda förtäljer om spännande ting relaterade hit till gårn och till dess djur och kanske något liiiiitet om dess husbondsfolk.

Nu ska jag väcka densamme med nybryggt kaffe, äggmackor och - tidningarna...

Ha nu en underbart skön rogivande (nåja, det är i vårt fall förstås beroende på vad som står i tidningarna) inspirerande morgon!!!

Puss, vedspisknaster och kaffedoft!

Yours Auntie M

fredag 25 oktober 2013

Färger - matta som katta

God morgon finaste ni!

Morgonen innebär ett liiitet enkelt konstaterande från en något större men lika enkel bonntant:



Nu är höstens färger lågmälda, finstämda och matta
speciellt när de accentueras av en sammalunda katta

Ha nu en fin freda govänner!

torsdag 24 oktober 2013

ÄNTLIGEN avslöjar jag min sega hemlighet...

Älskade fina läsare!!!!

Nu har jag varit kryptisk och hemlighetsfull länge. Otrevligt länge nästan...

Antytt hit och antytt dit.

Hållit både mig själv och andra på sträckbänken - mest för att det faktiskt har behövt ta sin tid att få allt klart, alla papper och kontrakt och avtal och så...

Men i morgon förtäljs min sega hemlighet det i en veckotidning och på lördag i ett gäng dagstidningar för de som har den goda smaken att bo i Småland...

Så nu släpper också JAG nyheten, även för alla som inte bor i Småland, nyheten som gör mig både glad och yr av skräckblandad förtjusning...

Okej mina vänner:

Till våren släpper jag min första bok följt av ytterligare tre - alla fyra släpps under 2014.

Det är fyra böcker med egna texter och bilder om livet på landet i stort och smått, anekdoter, tänkvärdheter, funderingar, fabuleringar och underfundigheter. Tja, just ungefär så som bloggen ju är :-)

Det är bokförlaget Isabergs Förlag som efter ett tips - kanske var det du? - följt min blogg en tid, utan min vetskap förstås, och plötsligt ringde telefonen, det var ett samtal från en vansinnigt trevlig förläggare vid namn Eva som undrade om jag kunde tänka mig att ge ut mina foton och texter i bokform.

Ni må tro att huden knottrade sig på armarna av REN O SKÄR LYCKA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Å jodå, det kunde hon tänka sig...

Och för ett par dagar sedan skrev jag under förlagskontraktet!

Så: Nu är det klart;.

Under nästa år släpps dessa böcker:





Så - om du vill dela min glädje över detta projekt - dela gärna, länka gärna, sprid gärna!

Nu har jag varit hemma en timma sedan jag kom hem från dagens jobb - nu ska jag äta och sen stappla i säng o sova.

Hoppas få somna med fejset ordnat i ett belåtet uttryck - hoppas ännu mer att vakna likaledes...

PUSS O KRAM ALLA NI FINA LÄSARE!!!!

ALLT ÄR ER FÖRTJÄNST!!!!!!

TUSEN TUSEN TACKAR!!!

Er ödmjukt tacksamma Mor Mickan...

söndag 20 oktober 2013

Oktobernatt

Nä nu är det sovdags.

Husmor har virrat sig ut, barfota i nattsärk med håret på ända för att fota oktobermånadens fullmåne. Stackars Lilldräng är med och gnyr ängsligt.
Det är emellertid svårt att avgöra om skräcken han känner beror på oktobernattens kompakta mörker - eller på den skräckinjagande voluminösa tanten som virrar omkring i skummet... 



Gokväll Govänner!!!

(Och jodå, snart, mycket mycket snart, ska vi berätta det där roliga som vi lovat göra nu i styvt en månads tid, men det har ju varit lite vingklippningar och annorstädes vedermödor som tillstött understundom resans gång - men, som sagt, SNART, mycket snart, ska vi berätta - o hoppas att du blir glad :-) 

Gonattkram!

Husfars behov...

Ibland kan även en hårt arbetande skogsjobbare som Husfar behöva en paus.
Och lite gosigt kel.
Och närhet.
Kärlek.



Å de förstår ni, de, det ordnar jag!

NosPuss,
Randis!

Äppelskörd - Äppelmos


Först såg det ut så här. 
Årets underbara skörd, här en mix av "Johanäpplen", "Surapeln" och "Di goa bortom Floden". 


Några dagar senare såg det ut så här... 35 liter äppelmos.
Gud välsigne vår fantastiska Farmor!!!
Hon är bara BÄST!

Nu är  havregrynsgrötsmorgnarna räddade för en lång tid framöver...

Pennor och Lådor vädras

Nej nu har Husmor suttit och skrivit länge nog.
Dags för en paus. Lite luft. Och lite välbehövlig vila för pennan.
Således följde följande paus;  



Gåskarlen vädrar sina vingpennor...
Husmor vädrar sina skrivpennor...
Hönsen vädrar sina ägglådor...

Regndans

Det är tomt i gårdens brunn.
Matmor är förtvivlad.

Det är nästan tomt i alla dammarna.
Matmor är förtvivlad.

Det är snålläge på all vattenanvändning till mat, tvätt, städ och bak.
Matmor är förtvivlad.


Så jag bestämde mig för att ordna med regn.

Med hjälp av regndans!

Åja, flabba lagom. Försök själv att stå på ett enda ben och frambringa regn med snärtiga slag med svansen samtidigt som du ska jöööla fram besvärjanden över rådande torka.

Men jag lyckades.

Ty i dag regnar det!
Matmor är förtvivlat - glad....

Mjuauuu på er!

Somrig Hösttrapp


För att vara i slutet på oktober så är farstutrappen redit grann!


Övers sitter Cat Russell och längtar in.
Nederst sitter FinDos och längtar ut.
På en redaktion sitter Husmor och längtar hem.

Till sin somriga hösttrapp med allsköns djur och blomster...

FinFågelFrämmat...


Har bara utfodrat knappt hundra kilo i höst - ändå har jag många fina bevingade vänner ute i restaurangerna. Idag kom en steglits Carduelis carduelis hit!!!

Fin va?

Så kan man ju bli lite mallig när det i fågelböckerna står skrivet att Steglitsen mest trivs i parker och stora fruktträdgårdar.

Hehehe.


söndag 13 oktober 2013

Gnista & Glöd

Lite gnista och lite glöd är precis vad jag önskar att jag kunde erfara just nu.
Men...




tisdag 8 oktober 2013

HÖSTFET HÖSTGET

Å medans den stod där o åt sig fetare gjorde vår Husmor vad hon kunde för att Husbonnsfolket skulle få något att stoppa i sin mage.

Redan på morgonen riggade hon en stor gryta med fläskkarréer med massor av kryddor, lök, vitlök, mycket paprika och hickorysås i avsikt att bli dragen gris, eller som det heter på svengelska; Pulled Pork


Under dagen fick denna sakta baka i ugnen. På spisen kokade under tiden dryga kilot kött i god hemmagjort buljong som efter köttkoket blev ännu smakligare.

Under tiden plockade hon fram underbara rotfrukter och råvaror som finns i mängd och parti nu. Palsternackor, rotselleri, morötter, kålrötter, fast potatis och färska rödbetor (de senare hade hon emellertid inte i soppan) och så gjordes en härlig och väldans stor sats grönsakssoppa.



Husfar tittade storögt på de stora grytorna och sa;

- Var det efter ditt dygn ute på militärövningen du fick känsla för storkok, du Mor?

Detta är nog det närmaste krigskorrespondent vår gamla Husmor lär komma...





söndag 6 oktober 2013

Vingpennor och Rosenstick


Lille Husfar har pysslat om Husmor i huset. Han gick till sin sida av badrumsskåpet ur vilket han plockade fram sitt Alunstift (som han har och penslar på sår och blodvite som då och då kan uppstå under rakningen). 

Nämnda stift har han burit ned till Frodig Husmor och varsamt penslat på hennes skadade och tilltufsade vingpennor och blåst ömt på de skarpa uddarna. 

Såriga vingpennor och rosenstuckna fingertoppar gör ont men ni vet väl hur det heter; "Det som inte dödar - det härdar..."

Så vår Husmor mår bra igen. Husfar, barn, bror, syster och goda vänner har unisont och kollektivt blåst på hennes onda vingpennor så nu är vår gamla Husmor okej - om än inte riktigt flygfärdig ännu men kanske vågar hon lätta och försöka snart igen? 

Å ni väntar väl på vad det är för spännande som hon ska förtälja? Det gör åtminstone jag, som lite grann ifrån ovan sitter och betraktar skeendet hos vårt gnabbande Husbondsfolk på en liten småbrukargård i Smålandsskogen...  (Och jag har mina aningar om vad det kan vara för det har varit lite annorstädes besök och händelser på gårn på sistone...)
 
Go söndag på er alla fina vänner! 



måndag 30 september 2013

Vingklippt...

Nä, det blir inga glada nyheter ikväll - jag blev dessvärre vingklippt innan jag ens hann hoppa...



Det blir sällan som man tänkt sig här i världen.

Nåja, i morgon är en annan dag...

Hopp i galen tunna?


Hm. Läskigt värre men ibland måste man våga hoppa. Ta språnget. Fatta beslutet. Böja knäna, svikta och ta avstamp och hoppa, trots påfallande risk att hoppa i galen tunna - även om man är en skata...

Men snart ska jag berätta en nyhet för dig. Fast fortfarande står jag kvar på plattformen och fegar, har inte tagit språnget fullt ut.

Står emellertid och djärves till och så fort jag vågat ska jag berätta för dig - även om det kanske blir i galen tunna. För vem vet - inte ens en skata...

GOMORRON!

torsdag 26 september 2013

Njutbar septemberstund



Septembersolen kan vara riktigt skön fast dagen håller på att fly.

Jag ligger på balkongbordet och fångar det sista solljuset och njuter.

Husse sitter intill, läser tidningen och njuter, trots att inte Matte hade något publicerat där idag - eller är det kanske just därför...

Ögonblink med ena ögat och kurrkurr...

/Randi

Husmor, Christoffer Robin och Knivmannen


Temperaturmätaren hade endast hjälpligt hasat sig upp över nollan när hon gav sig upp på skogspromenad idag, gårdens gamla Husmor. Men eftersom det ännu bara är september, låt vara de sista skälvande dagarna, envisas vår Husmor med att gå i shorts och de bara benen nedstuckna i storstövlar och därmed utgöra ett slags kvinnlig dinosaurievariant av Nalle Phus vän Christoffer Robin.

Nåväl, med kattungen Randi på axeln släntrade hon sig iväg nedåt Gubbalyckan och gav sig in i skogarna. Gick över mossen till den mossbelupna gläntan där hon brukar meditera, eller nåja, åtminstone fantisera, fundera och ibland rent av gymnastisera, det senare sker emellertid ytterst sällan. Sen tog hon viltstigen vidare över ”De nakna rotbenens sal”, vek sedan västerut och följde myrstigen över surdraget in i djupskogen.

Hon trallade och njöt av ensamheten och höstligheten. Pratade jollrande med Randi ibland som gungade med i gången på matmors stadiga axel. I handen höll hon, Husmor alltså, ett grimskaft i vars andra ände gammelgeten stretande gick medan den yngre geten fick springa lös.

Lösa sprang i vanlig ordning även tasspatrullen, för dagen bestående av tre hundar och endast katten Fin-Dos (Spöket är skitsur för att matmor daltar med Randi så gammkattan vägrar promenera som en tyst protest).

Morgonen var kall, speciellt i skuggigare delar där morgonsolen ännu inte nått in och där frostbundet gräs frasade under storstövlarna, men är det september så är det, tänkte vår Husmor kavat där hon snavade fram i en, för den kylslagna morgonen, minst sagt lättklädd utstyrsel.

Så hände det som sällan eller aldrig sker. En människa kom gåendes på stigen från motsatt håll!

En man i rutig fleecejacka, rejäla byxor och kängor samt en mössa. Han hade stuckit armen genom grepen på en svampkorg som nu dinglade från armvecket och i handen höll han en kniv! En hederlig morakniv med mörkt vinrött trähandtag och ett knivblad med inslag av rostfläckar. Åtminstone var det vad Husmor ville tro om knivens mörka fläckar…

Husmor kom helt av sig och kände först en ilning av rädsla, men som snabbt övergick i irritation över att behöva möta en människa ute i ”sin” skog.

Människan i fråga verkade i sin tur känna något likaledes ty han frös mitt i en rörelse och stabligade klentroget på det smått osannolika scenariot framför sig; En stor stadig madam, barbent med söndriga fransiga jeansshorts, iklädd endast ett linne upptill på vars axelband det satt en rundögd förskräckt liten kattunge som glodde tillbaka på den fleecerutiga mannen. Detta jättelika Skogens Rå, en dinosaurievariant av Christofer Robin, höll förvisso inte Nalle Phu i handen men väl en get och ytterligare en stackars get stod förfärad gloende och bräkande bak en trädstam och höll klövarna för ögonen.

Tre vita små hundar dansade förvirrat och skällande omkring Skogsrået och mitt i röran stod även en synnerligen grönögd katt med svansen rätt upp.

Anletsdragen hos mannen i rutigt började förändras. Han tittade på vår husmor uppifrån och ned, tittade på alla djuren och sedan tillbaka på lanttanten i mitten.

Så började det rycka i både mungipor och ögonbryn och karln sprack upp i ett flin och sa okynnigt:

- Guten morgen Fräulein!

Men si, det passade varken vår Husmor eller hennes djur att stå stilla och kurtisera, nåja, åtminstone konversera, med en knivförsedd fleecerutig man i skogen som gjort misstaget att göra intrång på Husmorssällskapets vedertaget ensliga morgonrunda.

Geten började streta och dra, hundarna gnällde otåligt, Fin-Dos slog grinigt med svansen där en älgafluga tagit land och Husmor själv ville bara fly från karlssällskapet- lika oplanerat som ovälkommet.

Så medan geten drog i grimskaftet så intensiv att hennes arm blivit en halvmeter längre, Husmors alltså, stammade hon fram;

- Oj

- Äääh.

- Aj…

- Aj... Ah must fållåw my goat!!!

Så började hon gå, mer eller mindre dragen framåt av geten, medan hon över axeln ropade; 

- Goaten tack!

Då hörde hon knäppanden bakom sig som vore det från en kamera eller en telefon, blandat med hjärtliga skratt.

Och nu går vår Husmor där hemma på gården och surar i paritet med gammelkattan, den förnärmade katten Spöket.

Gårdens Husmor misstänker nämligen att hon snart kan hamna bland läsarbilderna i Der Spiegel, om sagda tidning nu innehåller sådant, därför att en tysk turist i rutigt kanske vill återge sitt smått osannolikt möte med en kvinnlig dinosaurievariant av Nalle Phus vän Christoffer Robin någonstans mitt ute i den djupa Smålandsskogen - i sällskap "with a goat she hade to follow..."

Fast. Hm. Det är ju inte helt fel i och för sig…

För ni vet ju att Christoffer Robin är allmänt en mycket snäll figur som tycker om att hjälpa sina vänner i skogen – och det gör ju vår Husmor också ju!

Bara inte knivförsedda karlar i rutig fleece…

Ingalunda lätt på foten



Nog har man många gånger hört att nån har iklätt sig för stor kostym som en metafor för att nån tagit på sig uppgifter som är mer än man klarar av.

Minstedrängen har istället iklätt sig för stora stövlar vilka verkar vara mer än vad han klarar av.

Men nog skymtar väl tapperhet såväl som beslutsamhet i blicken på den lille gossen med de stora stövlarna.

Vems de är? Gamla Husmors förstås.

Och hennes paroll är ju; Det är bättre vara tung i stöveln än lätt på foten...


Hästen kom med hösten. Eller tvärtom.


Hösten är här.
Hästen mä...