Nämnda stift har han burit ned till Frodig Husmor och varsamt penslat på hennes skadade och tilltufsade vingpennor och blåst ömt på de skarpa uddarna.
Såriga vingpennor och rosenstuckna fingertoppar gör ont men ni vet väl hur det heter; "Det som inte dödar - det härdar..."
Så vår Husmor mår bra igen. Husfar, barn, bror, syster och goda vänner har unisont och kollektivt blåst på hennes onda vingpennor så nu är vår gamla Husmor okej - om än inte riktigt flygfärdig ännu men kanske vågar hon lätta och försöka snart igen?
Å ni väntar väl på vad det är för spännande som hon ska förtälja? Det gör åtminstone jag, som lite grann ifrån ovan sitter och betraktar skeendet hos vårt gnabbande Husbondsfolk på en liten småbrukargård i Smålandsskogen... (Och jag har mina aningar om vad det kan vara för det har varit lite annorstädes besök och händelser på gårn på sistone...)
Go söndag på er alla fina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar