- Näha, sa plötsligt tanten och reste sig från bordet.
- Det ska minsann inte bli någon lätt och fesmesig sommarmat här idag inte för detta väder tarvar allt lite redig vintermat med massor med doft, krydda och värme.
Så rusade hon smått dreglande ned i frysen och rotade och kastade med allsköns nedfrusen bröte. Korv, älgfärs, kalkoner och laxar for åt alla håll men så fick hon fram en bogstek med ben av älgkalv och lugnade sig något. Tog den med sig ut från rummet där husmor har sina frysar. Varsamt lade hon steken på huggkubben i pannrummet medan hon tände pannan och medan hon tände pannan hämtade hon lite hundmat ute under källartrappen.
Sen tog hon både hundmat och älgstek med sig upp. Ansträngde sig en liten stund för att inte blanda ihop de bägge måltidsändamålen utan såg faktiskt till att hundarna fick sin mat och inte älgsteken och, vilket Gud förbjude, att det inte blev tvärtom…
Steken lade hon sedan i en form med massor av vitlök, rödvin, kryddor, salvia, rosmarin, citron, några nypor torkade trattkantareller och ringlade honung o en skvätt soja överst. Sen hävde hon på locket och så in med hela härligheten i ugnen för ett antal timmars lugnt ugnsbakande.
Nu går hon där i sin stuga och plockar med allt och inget medan hon titt som tett sneglar på ugnen som sprider ljuvliga och förföriska dofter – dofter vilka minner om långa mörka vinterkvällar i gårdens stuga med långa måltider, tända ljus och sprakande vedspis.
Å andra sidan är det ju nämnda dofter det närmaste förförelse som hon lär komma så det är väl henne väl unt.
Trots att det är mitt i sommaren…
