Jäpp, nu slår vi höet!
Så Husfar hastade ut i maskinhallen för att förbereda slåttermaskinen.
Husmor tog med sig hundarna för att springa, nåja, gå åtminstone, över ängarna under högljutt tjoande och skällande, klampande och stampande för att skrämma eventuella harpaltar, vandringskatter och rådjurskid på flykten så att ingen skulle komma till skada. (o med tanke på att ingen ska komma till skada gör nog vår Husmor rätt i att inte springa.....)
Snart pluttrade Husfar iväg med den sedan urminnes tider sammalika trotjänaren, gårdens lille Massey Ferguson, iväg upp över åkrarna.
För en stund sedan möttes de två uppe vid Norragärdet. Där gick Husmor och rullade in eltråd och tvinnade genom nävarna så nästan blodet sprutade.
När Husfar rundande grillkullen för andra slaget så viftade vår trinda Husmor på honom varpå han grinigt och med stora åthävor stannade traktorn, plockade ut propparna ur öronen och lutade sig ur traktorn o frågade vad tanten ville.
Ömklig höll hon fram sina nävar, nariga, skitiga och smått blodiga av den vassa tråden och de hårda stolparna som hon ryckte ur marken, och beklagade sig lite stånkande.
Husfar, i sin tur, fnyste så näshåren fladdrade likt furorno i Gudrunstormen, blängde på Husmors stora men ankomna nävar och sa nedlåtande;
- Men för fasen, du har ju fått rediga fruntimmersnävar!
Husmor slog ned blicken. Bytte fot och sa försiktigt;
- Ja, men jag är ju ett fruntimmer...
Husfar bleknade. Drog efter andan. Drog näven över de stackars hår som finns kvar på skulten.
Så sa han.
- Det hade jag helt glömt.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar