söndag 4 augusti 2013

Liv släcks - Liv tänds...


Gården låg tyst och stilla i gryningen. Solen aviserade sin ankomst genom att buffa ett dimhölje framför sig som sakta steg ovan granskogshorisonten för att snart upplösas gentemot en ännu blekblå sommarhimmel medan jag gick ut till Fähuset.

Åh! Nej! Min vackre, tillgivne, tama och pratsamme tupp Douglas låg död i boxen. Han har haft ont i ett ben en tid och jag har burit honom ut om morgnarna, burit in honom i skuggan mitt på dagen och burit in honom i Fähuset igen om aftonen.

Men ack, i morse kunde jag bara ledsen konstatera att min roliga trogne tuppkompis var död. Plötsligt hör jag ett pip bortifrån Katthuset. Kattan Snäll-Grålla hade kättlat – underligt nog endast en liten kattunge och jag vill gärna tro det är nån mening med det.  


För visst är det så att nattens skeende i mitt lilla Fähus skildrar i sin litenhet ändå Livets stora obevekliga gång: Liv släcks och liv tänds… 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar