Som från ingenstans kom hon stolt och vacker tätt tätt följd av åtta bedårande små duniga ungar. Så gick hon liksom ett ärevarv på trädgården som vore det för att visa mig resultatet av vårens älskog och sommarens ruvande. Kanske som ett litet tack för mat o bröd som jag serverat i dammen till henne - jag vill gärna tro det i alla fall.
Nåväl. Det var ett oförklarligt, närmast magiskt, beteende som kastade blänkande guldglans på min tillvaro!
Lika enigmatiskt som hon kom - lika enigmatiskt var hon och de små bara borta igen. Jag lär aldrig se dem igen men kanske kanske kommer någon av ungarna igen nästa sommar för att ta sitt ansvar i reproduktionens långa och gåtfulla kedja...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar