Sommar när den är som bäst!

Sommar när den är som bäst!

När Lilldrängen hjälpt Husmor i trädgården och kört bort rense med sin egen lilla skottkärra vankas smultronplock med Morfar ute längs vägrenarna i Nävelsjö-Kärr och nedåt Markabackarna.


Smultron som plockas i en liten liten kanna med grep, den som Mormor hade när hon var liten och plockade smultron längs byvägarna nere i Bjurvik.


Sen blir det smultronkalas framför brasan ute på terassen. Farfar busar och tar på sig Husmors solhatt till barnbarnbarnens förtjusning!

Älskade Farfar Alvar i min solhatt :-)

Som sagt: Sommar när den är som bäst!

Favoritkillar

Tre av mina favoritpojkar fångade på en och samma bild :-)

Låvv ännd Häppinäss!

Årsdag

Nyss var de små söta kattbäbisar - nu fyller de två år!
Men det är väl ingen ålder på en katt - dessutom har de ju nio liv...

Mammas gata

Efter att vår Husmor tillbringat ett dygn i de lärdes stad Uppsala och upplevt allsköns högtidligheter och vådligheter är hon nu åter hemma på mammas gata - nåja, stig i alla fall - på vilken hon nu vandrar mot framtiden i fyrfota sällskap vilket nog passar henne bäst...

Old Friends!

I strålande sommarväder företogs vår närmast traditionsenliga ledighetsdygn tillsammans med våra vänner från Källeryd vilka vi umgåtts med i snart tre decennier. God mat, god dryck, goda stunder, goda skratt, goda (och faktiskt även mindre goda) ämnen, minnen och angelägenheter och är det som vårt ledighetsdygn består av.

Med andra ord - en högst angenäm företeelse...

Uppstart 14,00 invid Lyckopölen med champagne o snittar och - förstås - hissad flagga!!!

Sommarnatt...

Endast Husmor o Mångubben firar afton ute vid brasans fladdrande sken när nattmörkret lägrar gården en lika ljum som ljuvlig sommarkväll...

Godnatt alla ni fina!

Min egen Nils Karlsson Pyssling

Mina kära fina rara läsare! 

Jag bara MÅSTE berätta om hur en alldeles vanlig dag kan starta på ett inte alldeles vanligt sätt.

I morse då jag satte ned båda fötterna på golvet och fortfarande satt kvar i sängen för att ta mina mediciner eftersom jag ju är allergisk mot hundar, hästar och katter (jo, det är faktiskt sant hur galet det än låter) så hör jag små ljud - men tänkte förstrött att det väl är hundarna eller katterna.

Plötsligt händer det. Från sin position under sängen hoppar plötsligt en liten krabat fram mellan mina fötter (jag håller på att ramla av sängen i pur förvåning) hoppar fram ett par steg, vänder sig om, tittar mig stint i ögonen och frågar:

-        -   Är du min mamma?

En stenknäcksunge sitter kavat men lite dammig och med båd katthår och hundhår runt fötterna har tillbringat natten inunder min säng. Som om den suttit där och otåligt väntat på att jag skulle vakna.

Ni må tro att jag glosögd och klentroget stirrade på denna krabat som plötsligt satt mellan mina nakna fötter som vore den min egen Nils Karlsson Pyssling!!!!

En Nils Karlsson Pyssling i fjäderfävariant som när jag, i dennes tycke, äntligen satte ned fötterna så hoppade han alltså frankt fram och undrade om det nu nångång skulle bli nån ordning på torpet.

När min värsta förvåning hade lagt sig så insåg jag att jag måste hjälpa denna krabat ut till sin mamma som jag hörde ropa högt upp i körsbärsträdet där ett par haft sitt bo nu i vår. Men först fick jag dra på mig något hjälpligt eftersom jag låg där på golvet och pratade o jollrade med Fågel-Babyssen i bara mässingen.

Snart kom alltså en underlig karavan ut på trädgården, jag först i nattsärk med Babyss i handen som bet mig något alldeles rasande i tummen, sen kom hundarna och sist kom Spöket, Fin-Dos, Cat Russel och Nils. Att få det där fyrbenta sällskapet med sig på fågelräddarinsats var definitivt inget jag önskade men så är det bara på morgonkvisten, att när Matmor kommer ut så kommer hela tasspatrullen rusande och väntar på frukost. Nu ville jag emellertid inte servera denna förtjusande unge till frukost utan försökte distrahera och schasa undan katterna medan Stenknäcksbabyssen varsamt placerades i ormhasseln en bit ut i trädgården.

Med en blick fylld av både förvåning, trötthet och kanske lite tacksamhet tittade den dammiga lilla vännen på mig ett ögonblick, blinkade och framförde ett ordlöst; TACK... 

Så flaxade han med vingarna och försvann in i den lummiga busken.

Jag tog tasspatrullen med mig tillbaka till huset och serverade dem deras olika frukostar och förhoppningsvis är nu allt frid och fröjd.

Förutom att jag sitter här med en värkande tumme. Men det var det banne mig värt! 

Puss & Kram!

Er Mickan 

Kö på Bladet...

En tidning där lika duktiga reportrar som proffsiga fotografer jobbar är i sanning eftertraktat gods här på gårn.

Å eftersom det är på Jönköpings-Posten som Husmor jobbar numera så är det förstås den tidningen som har duktiga reportrar och proffsiga fotografer - eller hur?

Jo. Så är det nog.

Så här står båd folk o fä i kö och väntar på sin tur att få ble ve tidningen efter Husfar som - naturligtvis - har första tjing.

Ja, är man Husfar så är man. Å nån jästra ordning på torpet får det väl ändå vara...

Soldyrkare...

Sommaren och Solen har visat oss sin mest generösa sida nu några dagar. Höet är bärgat, årsbränslet av ved likaså, sommarblommorna planterade och min senaste reportageserie är i hamn och snart står några dagars ledighet på agendan.

När solen skiner är det många som lockas utomhus för att njuta av solen. Här delar Dottir och Tuppen Martin solplats i trädgården...

ANDlöst o ANDäktigt skeende...

Den lilla skygga vildanden som jag ibland skådad i dammkanten i kornigt gryningsljus gjorde igår en märklig och förklarlig manöver.

Som från ingenstans kom hon stolt och vacker tätt tätt följd av åtta bedårande små duniga ungar. Så gick hon liksom ett ärevarv på trädgården som vore det för att visa mig resultatet av vårens älskog och sommarens ruvande. Kanske som ett litet tack för mat o bröd som jag serverat i dammen till henne - jag vill gärna tro det i alla fall.

Nåväl. Det var ett oförklarligt, närmast magiskt, beteende som kastade blänkande guldglans på min tillvaro!

Lika enigmatiskt som hon kom - lika enigmatiskt var hon och de små bara borta igen. Jag lär aldrig se dem igen men kanske kanske kommer någon av ungarna igen nästa sommar för att ta sitt ansvar i reproduktionens långa och gåtfulla kedja...

Ljuvlig sommarmorgon

Ljuvlig sommarmorgon...

Badade en stund naken i dammen, gåsen kom en simmade kapp en stund, gick en runda med hundarna, emellertid inte naken, satte på kaffe, tog ut getterna, gnussade panna med hönsen vilket resulterade ett par ägg i gumpen, hönsens alltså, hämtade tidningen, vattnade märrarna, lyssnade på ännu ihärdiga koltrastar medan frukost med kaffe o kokta nyvärpa ägg och en stunds tidningsläsning företogs på redan solvarm farstutrapp.

Som sagt, ljuvlig sommarmorgon...

Häva sig på rygg...

Märrarna har redan tagit semester medan vår stackars Husmor måste jobba o träla... 

Men vänta bara, en vacker dag kommer hon säkert häva sig ned på rygg nånstans i en solvarm lövskogsglänta - precis som gamla Tionetta... 

Kunskapens törst...

Kunskapens törst finns även  hos en hönshjärna.

Nåja.

Tupphjärna om man ska va nogräknad...

Mjölkbordets nya kläder

Aldrig har gårdens mjölkbord varit prytt med penséer så långt in på sommaren som i år!

Men nu ska det visst bli skifte i krukorna. Husmor ilar fram o tillbaka över lagårdsgatan med penséekrukor lastade på säckakärran som hon kör ned till dyngemuren. 

Så byter hon jord, kliver upp på dynghögen, fattar grepen och bänder loss lite dynga, går nogsamt genom den så där inte är vare sig ollonborrelarver eller noshornsbaggens larver, krafsar sen bort penséerna som får puttas i landen här och var där det ännu är bart, och så i med dynga och jord. 

Sen är det dags för nya blomster, mest pelargoner och petunior, sen ned med krukan från dyngemuren, så släpar hon upp den på säckakärran igen, asar fram över lagårdsgatan och fram till mjölkbordet. Där stannar hon, samlar sig, stånkar lite och sen under stora åthävor och vedermödor lyfter hon upp krukorna igen. 

Och snart har hon ett mjölkbord med sommarblomster! 

Slåtter o fruntimmersnävar...

Idag hölls det rådslag hos vårt husbondsfolk ute på gårn. Rådslaget slutade med att båd Husfar och Husmor slog näven i bordet o sa:

Jäpp, nu slår vi höet!

Så Husfar hastade ut i maskinhallen för att förbereda slåttermaskinen.

Husmor tog med sig hundarna för att springa, nåja, gå åtminstone, över ängarna under högljutt tjoande och skällande, klampande och stampande för att skrämma eventuella harpaltar, vandringskatter och rådjurskid på flykten så att ingen skulle komma till skada. (o med tanke på att ingen ska komma till skada gör nog vår Husmor rätt i att inte springa.....)

Snart pluttrade Husfar iväg med den sedan urminnes tider sammalika trotjänaren, gårdens lille Massey Ferguson, iväg upp över åkrarna.

För en stund sedan möttes de två uppe vid Norragärdet. Där gick Husmor och rullade in eltråd och tvinnade genom nävarna så nästan blodet sprutade.

När Husfar rundande grillkullen för andra slaget så viftade vår trinda Husmor på honom varpå han grinigt och med stora åthävor stannade traktorn, plockade ut propparna ur öronen och lutade sig ur traktorn o frågade vad tanten ville.

Ömklig höll hon fram sina nävar, nariga, skitiga och smått blodiga av den vassa tråden och de hårda stolparna som hon ryckte ur marken, och beklagade sig lite stånkande.

Husfar, i sin tur, fnyste så näshåren fladdrade likt furorno i Gudrunstormen, blängde på Husmors stora men ankomna nävar och sa nedlåtande;

- Men för fasen, du har ju fått rediga fruntimmersnävar!

Husmor slog ned blicken. Bytte fot och sa försiktigt;

- Ja, men jag är ju ett fruntimmer...

Husfar bleknade. Drog efter andan. Drog näven över de stackars hår som finns kvar på skulten.

Så sa han.

- Det hade jag helt glömt.....

Missnöjda Missar...

- Men Mamma!!!! - Varför måste du lämna oss själva här på gårn? Snälla mamma, stanna hos oss - det är så tomt o tyst när du åker ifrån oss o är borta hela dagarna...

- Åh!

-  Men snälla rara små finkissar!

- Mamma kommer ju ikväll igen.

- Förresten är det ju också gott att längta lite efter varann...

Den repliken funkade sisådär...

Vänslas i busken...

Man vill gärna tro att man inte syns då man med någon oemotståndlig individ smyger bak en buske för att vänslas lite grann - men ack, det är visst alltid nån som förvetet glor...

O i värsta fall fångar intimiteterna på bild…

MIDSOMMARMORGON!!!!

Midsommarafton!!! 

Lilldrängen sov ända till nio, då var flaggan hissad o stor frukost med sill, ägg o jordgubbar framdukad i det gröna o folk kom incyklandes från öst o väst. 

Nu är det sol och bad som gäller så båd grodyngel, kräftor o fiskar får huka sig på botten.

Å nu har Husfar asat fram det gamla traktorinnerdäcket så båd folk o fä slåss om ligga o flyta i det! 

Tjoho!

GLAD MIDSOMMAR alla ni goa läsare!

Midsommarkramar o Midsommarpussar 

Er Mickan

Strandträngsel...

Det är inte ofta det händer -  och jag vet inte om jag egentligen gillar det - men okej då, så länge det är djur går det väl an...

- Vadå, undrar du?

Jo, att blir trängsel på min egen lilla badstrand...

Gammärrar på Skogsbete...

I gammal god tradition släpps gammelmärrarna opp på skogsbete strax innan midsommar.

VÅR HUSMOR ÄLSKAR SINA HÄSTAR!

Gamla Tiona, 22 år, betar hungrigt medan "ungdomen" Tionetta 18 år, lyfter på  huvudet och tittar på sin Husmor som kommer gångandes över mon med en mun röd av smultron....