Vår hemsnickrade adventskrans på fähusets dörr är intet
annat än att beundra!
Den hänger stadigt
trots förrädiska vindar, ljum medvind ena stunden vilken lika plötsligt som
oförklarligt vänder till otrevliga kastbyar.
Lagårdskransen klarar sin uppgift trots frostighet, oväntad kyla och
utsatthet.
Tänk om man ändå vore en lagårdskrans…
Tjoho! Kransen ligger snart på komposten! Då finns det de som har stadigare virke, till exempel vissa homo sapiens 50 + som ridit ut diverse stormar! / Karin P
SvaraRaderaHär slängs inga kransar på¨komposten Karin :-)))
SvaraRaderaBara gamla tanter 50 +
KarinKram
man ska alltid lyssna till sitt inre...då gör man rätt... <3 varm kram om dig min vän <3
SvaraRaderaTack Anna, klokt sagt av dig... Men ibland är det svårt att, först urskilja den "rätta och sanna" rösten av många och sen är det också svårt att våga lita helt och fullt på den... Men nu tror jag att jag har lyckats :-) Tack för dina alltid så goa och kärleksfulla tillrop Anna!!! KRAMAR tillbakes! Mickan
SvaraRadera