Tupp-,nä,Toppmodell på Catwalken

Jaha. Mycket ska man behöva vara med om.

Fnys!

Gå modell!

Va???

Såna fasliga fasoner!

O de ska man behöva förnedra sig till.

Men Husmor är obeveklig.

Hon har nämligen fått veta att en Hönsagubbe en bit nedströms Emån söker en ny avelstupp till sin höneskock.

Och sagda Avelstupp ska du vara jag!

Gulp!

Svälj!

Men Hönsagubben nedströms Emån ville först se mig. Ha nårra foton av mig att visa sina bevingade madammer. O vilka madammer det tydligen ska vara!

Husmor har berättat att några av dem kommer från Bali!

O nårra andra från Sydamerikatt!

Gulp igen!

De låter exotiskt så de förslår må jag säga!!!

Ska jag, en enkelt bastant Bonnatupp lyckas tjusa såna pärlor till höns. Eller va de pärlhöns förresten? Äsch, jag vet inte...

Nåväl, det låter onekligen lockande.

Det får sporrarna att spreta lite. Fjädrarna likaså.

Så okej. Va gör man inte för att tjusa såna pärlor.

Det är bara te att förnedra sig, putsa fjädrarna, blåsa upp sig och ge sig ut på Catwalken.

Här ser ni en Tuppmodell!

Nej, förresten.

Här ser ni en TOPPMODELL!!!

En ToppenTuppmodell!!!

Strejktider rådde - o råder igen...

Ren och skär lycka!!!

Husmor har kunnat bära in egenvärpta ägg från lagårn - o de va länge sen!

För äggstrejken har denna vinter varit massiv.

Benhård.

Stentuff.

Obeveklig.

Icke ett ägg värptes under några veckor. Men tro inte att hönsen för den skull minskade på födointaget. Nädå. Icke det minsta. De åt och glufsade för i runda tal 800 riksdaler i veckan.

Va??? 800 RIKSDALER - utan att värpa ett endaste ägg!!!!

Trots ÄGGSTREJK!!!

Men vad tusan, vad göra? Det var bara att betala och se glad ut. Fast det gjorde inte Husfar. Såg så särdeles glad ut alltså.

Blängde.

Gruffade.

Muttrade.

Surade. Och svor.

På hönsen.

O på Hönsmor.

Nåja, det där gruffandet hör ju mer till vardagligheterna än tvärtom.

Hur som helst, härförleden började det komma ett och annat ägg ute hos de bevingade madammerna i fähuset.

En vecka blev det så plötligt tre ägg!!!

O sickna ägg sedan!

Räkna bara ut dess värde så förstår du att de fick ätas med stor andäktighet och under stora åthävor!

Priset på äggen var ju för bövelen 399 kronor ägget!

Ja jästra i mig så de kan bli...

Desto större var då glädjen då nära nog fyra kilo idag kunde ihopsamlas. Ja, visserligen framvärpta under en hel vecka - men ändå! Äggstrejken verkar äntligen äntligen äntligen vara över och avblåst.

Men - i gengäld har en ny infektion uppstått bland Husbondsfolket.

När det härmodagen skulle provianteras till husfolkets skåp och skafferi och Husmor ilade ikring bland specieriaffärens myckna hyllplan, plockade i än det ena och än de andra i varukorgen så fick plötslig lille Husfar luft i lungorna och fräste liksom ifrån.

Han tittade bedrövat och vredgat ned över alla varorna i korgen, såg för sitt inre hur siffrorna tickade och hur slutsumman bara blev högre och högre.

Han grimaserade illa och blev svart i synen.

Vände sig mot den rundhylta kringvimsande husmodern och fräste;

- Å du sum har gått o klagat på hönera i vinter!

- Att di äter mye fast di inte värper!

Det blev onaturligt tyst i specieriaffären. Allt stannade liksom av. Folk glodde lite förstulet på det omaka paret som stod över en välfylld kundvagn.

Där husfadern rätade på ryggen så de knakade till, spände ut bröstet så de tre stråna vek sig och så sög gubben in såväl luft som mod innan han vresigt sa;

- För du har la inte värp ett endaste ägg på tjugo år - men du äter sum e hel jäkla elefant!

Fotnot:
En ny och annat slags strejk har inletts på gården...





Katten Spöket är ödmjukt tacksam över äggen - men bekymrad över vad den nya strejken kan komma att leda till...

Den som lever får se...

Staren har kommit!

Nu är jag hemma igen - vilket känns helt underbart!

Och jag fick en härlig start på min första dag hemma. Lyckliggjordes i morse så att jag ännu är glad som ett barn!

För vem satt o överraskande i äppelträdet utanför mitt fönster i gryningen - om inte självste Staren!

Vilken tidig ankomst!

Nu vågar te o mä jag tro på att en vår är i antågande. Men, som de säger på Gotland (vilket tvillingbror lärde mig vid delat frukostbord då han i morse kom gåendes genom skogen) att det ska komma sju omgångar med snö efter att det blivit barmark och efter det att staren har kommit - därav namnet starur.

Hm. Nåväl.

Jag tänker i alla fall va gla idag o leva i den vår som just nu håller gården i sin soliga famn.

Bak i lutan har jag släppt ut Brahmahönsen, på dyngan går Amrockshönsen och njuter i solen. Anki Anka och Lotta gås vaggar omkring på gården och är än här, än där.



Märrarna står lojt och låter vårsolen värma ännu vintertjocka pälsar medan strålarna försöker nå in även i skogsbrynets mörkaste skuggor där snön ännu fläckvis ligger kvar.

Och jag har kånkat fram två trädgårdsstolar och ställt i lä invid en soldränkt husknut. Snart ska jag lura hem Husfar att ta paus en stund i dessa. Så att han för ovanlighetens skull får träffa en Husmor som är vid gott lynne och nästan hövisk till både sätt o sinne.

För vad annat kan man vara när självaste staren har kommit till byn...

Fabeln om blomsterkatterna - o husmor...

En Frodig Husmor slutar för ett ögonblick upp med sina sysslor, vänder sig om, tittar på sina katter, funderar lite och vaggar sen fram mot bordet.

Hämtar andan.

Säger:

- Hör du Kattskrälle – varför är inte du med ute och leker och bajjar o har dej med alla dom andra katterna?

Kattskrällena svarar - utan att ta blicken från blommorna;

- Nä, vi trivs mycket bättre här, på bordet. I värmen. Hos dig.

- Där vi kan sitta i lugn o ro.

- O lukta på alla blommorna…

O Frodig Husmor, som är en mycket klok Husmor, trots att hon är en tant, (blängsylta), lät dem sitta där.

På ett matbord i värmen från spisen.

O lukta på alla blommorna…










Och så vitt jag vet - så sitter de där än.

På ett matbord, jämte Frodig Husmor.

O luktar på alla blommorna...

Vargtimme i nymånens grepp...

Här råder nymåne som gör natten märkligt svart. Och lång.

Vresiga griniga vindar drar och sliter i allt som kommer i vägen för dess framfart. Vindar som finner underliga vägar in bakom stuprännor runt hus och bodars knutar och skapar vinande genomträngande ljud som nästan går genom märg och ben.

Regn som ilsket kastar sig över gården med närmast horisontellt angreppssätt, slår sig in i allt och alla med spetsiga droppar som vore de små vassa spikar.

Själv är jag i slutet på ett långpass då jag lämnar gården tidgt, tidigt och kommer hem sent, sent och har därför inte sett solen stiga över gården på snart två veckor.

Men det finns bot mot melankoli och självömkan som denna.

Då får man sluta ögonen och lita till minnen och sinnen, till avtryck och kapslade intryck. Det gör jag nu.

Jag minns en soluppgång för två veckor sedan då jag var ledig. Då jag och tasspatrullen gick på morgonrunda i skogen för att möta solen och välkomna dagen.

Mellan granar och nakna lövträd, snöbrottsbrutna stammar och knotiga ekar kunde vi skymta solens mödosamma klättrande upp över skogens toppar för att slutligen kunna kasta sitt varmröda sken fram över snöbeklädda ängar och åkrar.

Så drog vi alla en välbehagets suck. Traskade hemåt igen, satte på kaffe, tände i spisen, kokte ägg, rörde samman kattgröt och hundfrukost.

Och si, plötsligt var vi redo att möta dagens vedermödor - o möjligheter...

Godmorgon Världen!

(Och Hejdå Gården - för snart åker jag igen...)

Tuppar i långa rader - till salu...

Nu är nog måttet rågat.

Husfar har slagit näven i bordet!

Husmor måste välja - antingen tuppar eller Husfar.

- Dä här ä ju för bövelen inte vettigt, röt Husfarm med så ilsken uppsyn att plytet såg lika rött ut som tupparnas.

Så pekade han med förgrymmade rörelser på alla tupparna som Husmor i en stund av vårkänslor (hennes alltså - inte hönsens o definitivt inte Husfars) hade vallat ut på gårn för att de skulle få känna på att det fanns en liiiiiten aning vår i luften. (vilket dessvärre verken höns eller tuppar instämde i...)

- Du kan la för fanken inte ha fler tuppar än va du har hönor, begriper du la?
Besvärad tystnad, endast Anki Ankas smattrande hördes över lagårdsplan.

Så försökte Husmor lite lamt;

- Men de är ju så fiiiina....

Men Husmors inlägg föll platt till marken, la sig med en ohörbar poff i snön alldeles nära en höneklo.

- Vet du hur mye dia jästra tuppar äter för var vecka, ifrågasatte Husfar med barsk stämma o framskjuten bringa.

Husmor skakade på huvudet samtidigt som hon böjde sig fram och skakade bort lite snö från en trind hönsstjärt.

- Nä, de ha ja la begrepet att du inte har begrepet.

- Men nu får de va slut på de!

- Antingen säljer du ifrå nårra tuppar te nåen annan gammel hönekäring, sa Husfar o tystnade.

De va märkvärdigt tyst på hela gårn. Inte ens en hästfis hördes pysa ut under en kokett lyft hästrumpa utifrån Lutan.

Hönsen tittade på Husfar. Tupparna likaså. O vår Husmor hon sta-bligade på gubbskrället.

Men så gaskade hon upp sig, satte nävarna nånstans där i sidorna där en inte fullt så storväxt tant har en midja, lyfte näsan en decimeter upp mot himlen o sa drypande;

- Annars, vadå gubbe lilla?

Han gjorde likaledes, blåste upp sig så han vart åt att fara ikull.

- Annars får du ta dia tuppar o flytta härifrå, ville han säga. Men modet svek. Hjärtat veknade. Rösten likaså.

- Annars blir det liksom så rasande dyrt, sa han med så tyst röst att den knappast hördes och så lommade den stackars Husfadern iväg ned mot maskinhallen, öppnade dörrn och gick trött in till sin kära Grävare som gav tröst o lindring åt en hunsad husbonde.

Hönsen pustade lättade ut o fällde in de utspretade stridsklorna. Tupparna gal o sprätte, hästarna vågade äntligen ge efter för sina väderstinna bukar och Anki Anka snattrade som vore hon vettvill. Pärsen var över för den här gången! Gamla Husmor stod pall!

Men - det kommer nya kriser - var så säker!

Så därför:

VACKRA AMROCKTUPPAR SÄLJES (till varaktigt och omtänksamt ställe)
Stora, fina, lugna, tillgivna och ståtliga tuppar
Värpta, kläckta och uppfödda hos vår egen Husmor
Pris 200 kronor per tupp
Skriv ett mejl, adressen finns längst ned i högermenyn

Katterna möter morgonsolen!

Vintersolen visade sig igår från sin ödmjuka sida - vilket den ju gör genom att överhuvudtaget visa sig!

Katterna o jag mötte denna grymt efterlängtade gäst tillsammans!

Först långt innan den ens hade vaknat och lättjefullt sträckt på sig och när man bara kunde ana att den var på väg. Lojt skickade den iväg en o annan glödande stråle upp bak granskogshorsionten som för att signalera att den minsann tänkte visa sin GODHET genom att närvara någon liten stund över de stackars förtappade själarna som med tassar och storstövlar går o trampar nånstans långt inne i de nävelsjöitiska skogarna.








Sedan, längs vår morgonrunda i skogen, kom solen upp allt längre över trädtopparna. Kastade snart långa gulröda strålar över Katten Findus och Katten Spöket och fick deras röda päls att mäktigt lysa.







Tack solen!

För att du kom, åtminstone en stund, och gav oss glöd, värme och hopp om en förestående vår...