onsdag 9 januari 2019

På tur i vresig nordanvind

Idag vaknade jag till en vit värld. Även om allt var nattsvart ty jag vaknade innan fyra så det var många timmar kvar till dagsljus vid den tiden. Hur som helst var marken vit.

En decimeter ligger på backen medan de nakna grenverken inte lyckats fånga upp så mycket men tillräckligt för att vara trolskt vackert vita i konstfärdiga virrvarr - mjuka och spretiga i en förunderlig förening.

Nordan låg på och snörök kom i ovänliga kastvindar.



Efter att ha fodrat och mockat i fähuset tog vi en diskussion, jag, katterna och hundarna huruvida i skulle ge oss ut i den vinande nordan och ta vår promenad.

Vi var inte överrens men till slut enades vi om att Hundpattrullen och jag skulle gå medan Kattpatrullen skulle stanna hemma.

Anoracken åkte på med huva och allt, en basker fick plats inunder huvan och på med tjocka jobbarhandskar. Reflexvästar på dogsen och så gav vi oss av.



Men vi hann inte många meter förrän Rudolf kom springandes under klagande jam. Han hade ändrat sig och ville absolut följa med - trots nordan och trots vår överrenskommelse.

Men Rudolf var inte alls lika road av snön och vindarna som hundarna verkade vara ty de lekte och var som yrväder i snön. Lite frost i skägget var inga problem...






Jag pulsade tappert på men snön gjorde grenarna snorhala och berg och stenar till isbanor. Två gånger drösade jag i backen!!! Hade bara tunna tights på mig så knäna blev snart stela av köld efter att ha landat i snön ett par gånger.



Tidvis fick jag bära Rudolf som inte uppskattade kastvindarna. Men för det mesta sprang han tappert i hundarnas redan gjorda fotspår i snön.



Mot slutet av rundan skiftade ljuset en aning och jag tyckte det var så vackert med de spretiga vitpudrade grenverken mot det märkliga morgonljuset som himlavalvet bjöd på.






Nu är vi hemma i vedspisvarmt kök och belåtna katter ligger och dåsar på olika stolar.




Mini ligger i hamocken och Dagny, den busiga kanaljen, ligger och tinar sitt frostiga skägg inne på bordet.



Nu ska jag jobba vidare! Fortsatt fin vecka önskar vi dig!

Puss o Kram,
Mickan & Co

4 kommentarer:

  1. Vilka fina kompisar du har med dig på morgonpromenaden. Det är så bra att ha hund då kommer man ut i alla väder. Jag saknar det nu när jag inte har hund.
    Kram
    Sivan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske blir det en hund igen när tid och tillfälle ges Sivan?

      Radera
    2. Ja det kommer bli hund igen. Jag saknar livet med hund.

      Radera
  2. Oj så strong du är!! Men ibland är det
    skönt att ut gå när det biter i skinnet!!
    Skönast är ju förstås att komma in i
    värmen igen.Tända en brasa,ljus och en
    kopp kaffe!!! Sen kan man njuta, vilket jag tror att du gjorde!!! Ha nu en toppen-
    torsdag(gå försiktigt ute) Kramisar Monica.

    SvaraRadera