Ett slags tomhet

Jobbat hemifrån i ett par dagar nu sedan de stora helgerna dragit förbi med buller och bång.

Nu känner jag mig nästan lite deppig. Tom.

Det har varit så mycket hela, hela tiden senaste månaden. Mycket glädje. Mycket oro. Mycket fantastiskt. Mycken ängslan.

Positiva roliga överraskningar blandat med dramatik och sjukdom. Fester och gemenskap har varvats med nervösa timmar i sjukhusens väntrum och akutmottagning.

Nu är vardagen här och jag är ensam igen. Något har lagt sig över mig. Som en våt filt. Den är inte välkommen. Filten. Inte alls faktiskt. Jag känner ingen inspiration och ingen större initiativförmåga. Men måtte det bara vara rekylen på att det varit mycket.

Idag har en klassiskt Boeuf bourguignon puttrat på spisen sedan morgonen. Snart ska jag tillsätta steklökarna, champinjonerna och det rökta stekfläsket. Hoppas det blir gott.

Jag jobbar idag dels med en beställningsartikel, dels med att göra scheman med övningar och arbetsuppgifter i den nya kursen som började igår i Ädelfors folkhögskolas regi som heter: Skriv och fota med Mickan Thor" som är en femton veckors kurs på distans.

Nästa vecka börjar jag själv en utbildning på halvfart, en ettårig kurs. Jag har även en del nya arbetsuppdrag och ett par andra erbjudande som jag ännu inte vet hur jag ska göra med. Oroar mig lite för framtiden faktiskt...

Men nu får jag rycka upp mig! Sitta här och beklaga mig. Se så fint och ombonat jag har det medan jag sitter och jobbar. Det är inte alltid man får kura skymning på jobbet. Tihi.

Nu ska jag nog fräsa lök, svamp och rökt fläsk så Husfar får en god gryta till middag ikväll.