onsdag 2 augusti 2017

Tankar om Tuppar




Efter att ha suttit och jobbat en stund kom morgonens allra första lilla solstrimma in genom fönstret och träffade rakt på tuppen i trä som står mitt på det stora bordet.

Jag börjar le och tänker på kyrketuppen framme vid Nävelsjö Kyrka som genom årtionden skickligt fångat såväl dagens första som dagens sista strålar. Som glänst och skimrat vackert men också en smula gåtfullt i sin upphöjda position som vore han en länk mellan Herrens boningar - på jorden och i himmelen.

Min tupp har visserligen också en liten upphöjd position men jag tror inte den har tagit på sig den stora uppgiften att vara en länk mellan herrens boningar. Men det räcker så gott med att han står här som mitt sällskap i tidiga arbetstimmar.

Att han fångar solens allra första solstrimma och på så vis berättar för mig att en ny dag har fötts. 

Kanske dags att sätta på lite kaffe, mata djuren och gå ut och ödmjukt ta emot den nya dagen.

Att vända upp mitt ansikte mot himmelen och kisa mot det starka ljuset och viska till Någon. Till Något.

- Tack för att jag fått vakna till ännu en ny dag - jag lovar att göra det bästa av den...

2 kommentarer:

  1. Sanna ord, så eftertänksamma,så fina!!!
    Tack Mickan för dessa!! Ha nu en riktigt
    bra dag !! Sjunnenkramar.

    SvaraRadera
  2. Jag öppnar mig famn och tar tacksamt emot Sjunnenkramarna. Håller dem en liten stund mot mitt bröst Sedan öppnar jag famnen och returnerar Kärrakramar till Sjunnen :-)

    SvaraRadera