Antiklimax

Har hållit till uppe på vårt ränne i dagarna tre för att skapa en stor banderoll som idag lördag skulle sättas upp på en gammal hölada vid Nävesljöinfarten längs väg 127. (givetvis med ladans och markägarens tillstånd)

Mödosamt har jag krupit omkring på golvet och textat och ritat på den vita presenningen för att få en bra, tydlig och hyfsat snygg disposition. Ibland, när det värkte för mycket i knäna stod jag dubbelvikt och ritade så att allt blod rusade ned i huvudet och gjorde mig alldeles yr till slut.

Husfar kom upp någongång då och då. Han satte sig skrockande och flinande på den gamle Grållen och såg ut att vara rätt förnöjd över sin fru som stånkande asade sig runt på den fem meter långa och tre meter höga presenningen - lika smidig som ett kassaskåp.

Hur som helst, igår kväll gjorde jag vid det sista. Efter ännu en natts härdning, presenningen och färgerna alltså - inte jag och husfar - så var det dags i morse för den högtidliga stunden då den jättestora banderollen skulle sättas upp och bjuda in var och en till vår kommande Barn&Bokfest!

Presenning veks ihop och lastades i Caddyn tillsammans med stegar och verktyg lastades, sonen hämtades och så var ögonblicket inne!

ANTIKLIMAX!!!!!!!!!

När presenningen vecklades ut hade färgerna flagnat så pass mycket att vi insåg att vi inte kan använda den!

För att citera Husfar: "Det ser ju för jävlitt ut rent ut sagt".

Modstulna var det bara att packa in allt i bilen igen och köra hem.

Suck! Dubbelsuck.

Läropengar. Lärotid. Läroinsikt.

För hård färg på för glatt underlag antagligen.

Nåja. Jag får se om jag orkar göra en till. Annars får det helt sonika bero och jag får hoppas att folk ändå hittar ut till vår Familjefest i samband att mina barnböcker släpps...