Husfars bemärkelsedag

Första gången jag fick säga GRATTIS GÖRAN till den här mannen, så var han ingen man utan en liten spenslig gosse på åtta år. Själv var jag nio och antagligen inte så värst vidare spenslig ens då...

Vi höll varandra i handen i smyg bakom Valentin som rattade den ljusblå skolbussen fram till byskolan i Nävelsjö Kyrkby. En liten blyg puss kunde det också bli. Puss i buss. Fniss....

När höstterminerna började tog han med sig äpplen till mig från surapeln vid stugknuten där han är uppvuxen och där vi ännu bor. Surapeln bor också kvar...

Nåväl. Inte sällan sammanföll Görans födelsedag med de vackra och högtidliga skolavslutningarna i kyrkan som vi skolbarn pyntat med blomster och buketter så att den av släktingar proppfulla kyrkan, luktade försommar ända ut i kyrkeport och in i sakristia.

Nu har vi för länge sedan våra barndoms skolavslutningar som bleka minnen blott, även våra barns skolavslutningar bleknar så smått i kanterna. Men nu har vi förmånen att närvara vid nästa generations skolavslutningar.

Idag ska jag dessutom närvara och medverka vid den skolavslutning vi håller i Ädelfors Folkhögskola. Det kommer bli känslosamt, glädjefyllt och vemodigt med ett konglomerat av känslor från moll till dur, skratt och gråt.

Men framåta ettemidda, lelle Husfar, då kommer jag hem till dig, till surapeln, gården, katterna, hundarna, getterna, hästarna, hönsen, grisen, flaggstången och Lyckopölen. Och då ska vi allesammans fira DIN FÖDELSEDAG MIN ÄLSKLING - två- som fyrbenta, med eller utan svansar, näbbar, trynen och vingar...