Jag hålls med att jobba genom mina två barnboksmanus efter att de har kommit
tillbaka från lektörens så nödvändiga granskning.
Sitter i närkontakt med
naturen och har följt dagen nyckfulla väderlek.
Det är verkligen rätt ord.
VäderLEK.
Ömsom snöar det, haglar det och regnar det.
Starka vindbyar
driver hårt igenom knoppsatta grenverk. Kastvindar rufsar omilt i bestånden av
liljor.
Men så – ett tu tre mojnar vinden. Molnen flyr. Solen tronar
ensam på blå himmel.
Då får man snabbt som ögat släppa tangentbord och
pappersark, lyfta på den stora ändalykten och rusa ut. Ta med sig fårskinn,
kamera och hundar i farten.
Breda ut nämnda fårskinn på trappen och i bästa fall, får
även jag plats därpå. Men ack så kvicka de är att lägga sig på fällen, hundarna
och katterna. Och för det mesta har jag inte hjärta att köra väck dem utan placerar
snällt min egen bakdel på trappsteg av bar betong.
Men njuter gör jag likafullt.
Om än i microstunder.
Solkatter dansar i Lyckopölen. En ärla vippar fram längs
dammkanten med koketta rörelser. Några skator jagar varandra i körsbärsträdet vars
blommor kan börja anas.
Jag låter blicken vandra över byvägen. In i trädgården, mot
den gamla asken och eken. Mot stenmuren och kullarna. En i blad satt syrenbuske lyser vårgrön i
förgrunden.
Jag smeker en högdräktig Randis mage. Pratar jollrande med
henne om hur många bebisar hon har i magen. Berättar för henne hur mycket jag
längtar efter småmissarna i magen.
Sluter ögonen och vänder upp ansiktet mot solen. Andas.
Så är plötsligt stunden över. Ett mörkt moln har dundrat in
och lägrar solen. Vindarna kommer med molnet.
Plockar samman fårskinn och kamera, djuren följer med mig in
igen.
Jag är lyckliggjord.
Har njutit.
Om än i microstunder,
Jag är nyfiken på barnböckerna som du håller på med nu. Vilken ålder kommer de att passa för?
SvaraRaderaKram
Sivan
De passar de som fyllt 2 år upp till 102 år...
SvaraRaderaDet är bra! Då passar de både mig och mitt barnbarn.
RaderaKram!